31 oktober 2012

Jag är inte gnällig av naturen. Det råkar bara ha blivit mitt jobb

Hej, jag heter Anita och jag gillar saltlakrits och ogillar gnäll. Så skulle jag kunna presentera mig. Snart har jag varit oppositionsråd i ett år i Tyresö. För den som gillar politik är det helt fantastiskt att få jobba på heltid med det som man tidigare ägnat den största delen av sin fritid åt. Tänk dig att du gillar att baka, och rätt som det är säger någon åt dig att du får dekorera tårtor hela dagarna om du vill. Att vara oppositionsråd innebär givetvis att man ska föra fram bra idéer och politik som gagnar kommuninvånarna på bästa sätt. Men det innebär också att man ska granska den styrande majoriteten.

När jag fick det här uppdraget hade jag hoppats att det mest skulle handla om den första delen. Jag hade ett visst förtroende för att det var ett rent politiskt spel som pågick. Men för varje dag blir jag varse att jag måste lägga mer och mer tid på den andra delen, att det är min uppgift att vara som en nagel i ögat. (Eller ett obekvämt acneutslag i de bakre regionerna.) Jag dekorerar inte så mycket tårtor som jag skulle vilja, istället får jag ligga och skura ett nerflottat golv titt och tätt...

Det pågår ett fulspel alltsom oftast, och ganska ofta försöker Moderaterna att föra tyresöborna bakom ljuset. Jag kan - och kommer att - berätta om många sakliga exempel på det. För att skattebetalarna har rätt att veta. Och för att det är mitt jobb. Det som somliga uppfattar som läsvärd konstruktiv kritik, kan av någon annan uppfattas som gnäll. Det ligger i betraktarens öga. Det är min uppgift att synliggöra det som sker, och jag avskyr att låta gnällig. Men nu råkar det vara en del av mitt jobb.