Blåser det SL? Slakta några bussförare!

Jag kan inte annat än att tycka att SL – och ibland även deras upphandlade utförare – har smaklöst dåligt omdöme när det kommer till personalpolitik. Möjligen har det att göra med att gruppen som får utstå eländet är lätta att ersätta. Hur som helst lyser synen på medarbetarna igenom, allt som oftast.
Det värsta exemplet var nog i vintras. Minns ni när ett tåg på Saltsjöbanan skenade iväg, förbi bommarna vid slutstationen och rakt in i ett bostadshus? Det tog inte lång tid förrän man la skulden på en städerska. Trots att det lät fullkomligt osannolikt bekräftade man ut att hon skulle ha fått lust att busköra mitt i natten, tagit tåget och satt fart mot stoppet med livet som insats. Det fick givetvis medierna att spekulera i hennes mentala hälsa, medan hon kämpade för sitt liv på sjukhus. Det visade sig senare att hon var oskyldig, men först efter att bilden satt sig att hon var en galen kvinna med dödslängtan. Hur det har drabbat henne och hennes familj vet jag inte, men jag kan föreställa mig att det har varit ett helvete.
Trots den läxan fortsätter SL att skylla på sin – eller utförarna Nobina, Keolis och Arrivas – personal när det blåser. Eländet med reskassan, och felaktiga debiteringar, berodde enligt dem på att bussförarna inte förstod systemet. Det är möjligt att de inte gör, men varför skulle just bussförarna förstå systemet när ingen annan heller gör det. Kanske har några bussförare fått utbildning men inte alla. Jag har fått bekräftat av bussförare själva som säger att de fått information som är helt annorlunda och motsatt mot den information som lämnas av SL-center.
Det finns fler dåliga exempel, där scheman är så tighta att man inte ens får en kisspaus. Och det är bussförarna som hålls ansvariga för att tidtabellen inte hålls.
Nu i veckan ondgjorde sig SLs informationsansvarige för bussförare som vägrade släppa på rullstolsburna passagerare. Det hon sa mellan raderna var att ”vi har utbildat dem, men de förstår inte eller är lata”. Självklart är vi många som förfäras över att de som redan har svårare att ta sig fram blir kvarlämnade på trottoaren. Men innan man hänger ut bussförarna som ointelligenta och bekväma kanske man kan börja med att ställa sig frågan varför.
Sanningen är att många – förmodligen de flesta – hållplatserna inte är tillgänglighetsanpassade. Busschaufförerna, som förvisso fått utbildning, berättar att både hållplatserna och ramperna måste förbättras. Och att få på en rullstol på bussen ofta kräver riktigt tunga lyft, som alla inte orkar.
Slutsatsen för min del blir att det krävs tillgänglighetsanpassning, resurser och verktyg för att rullstolsburna ska kunna åka buss. Det är dyrt. Och när pengarna inte finns är det lättare att skylla på dumma och lata bussförare. Klassisk härskarteknik och urdåligt ledarskap.
Vem f-n vill vara busschaufför när man ska bära hundhuvudet för allt elände SL hittar på?

Du räknar uselt, Göran!

Min dotter började första klass igår. Det är stort – längtan och spänningen har varit enorm. Kvällen innan kunde hon inte somna, och igår vaknade hon alldeles för tidigt av allt pirr. Utrustad med ryggsäck innehållande vattenmugg och nytt pennskrin gick hon stolt iväg i morse till den första riktiga skoldagen. Jag hoppas att det kommer gå bra för henne. Och för hennes andra 26 klasskamrater…

De är alltså 27 barn i klassen! Läraren – hur duktig hon än är – kommer aldrig att ha mycket tid för varje elev. Hur många hinner man egentligen se? Och det är inga enorma lokalutrymmen vi pratar om heller. Vilken vuxen skulle trivas i den arbetsmiljön? Det är inte helt osannolikt att kontorsrum för vuxna skulle dömas ut av arbetsmiljöverket om de motsvarade miljön som skoleleverna förväntas lära och prestera i. 

Det här är tyvärr ingen nyhet. Barngrupperna i Tyresö är större än i resten av landet. I vårt budgetalternativ belyste vi Socialdemokrater problemet och presenterade ett antal förslag på hur man skulle kunna vända utvecklingen och minska barngrupperna i både förskolan och skolan i Tyresö. Tyvärr blev vi inte helt oväntat nerröstade av den borgerliga alliansen. En moderat ledamot var så provocerad av idén att ta pengar från central administration och lägga på skolorna att hon kallade det för ”gallimattias”. 

Idag låter jag mig provoceras av Göran Hägglund (partiledare för KD) i Svenska Dagbladet. Han säger sig vilja minska barngrupperna i förskolan, och det är givetvis välkommet. Sedan berättar han hur det ska gå till, och då inser man snabbt att det som vanligt pratas mycket, men att det inte kommer att hända något. Matematiken är följande: Höj maxtaxan med 100 kr för första barnet, 67 kr för andra och 33 kr för tredje barnet. I genomsnitt går det 17 barn per förskolegrupp i landet. Ponera att ingen av dessa har syskon (osannolikt), då kan avgiften (under förutsättning att alla familjer tjänar minst 42000 kr per månad - osannolikt) öka intäkterna med maximalt 100 kr per barn, totalt 1700 kronor. Mer sannolikt skulle det röra sig om ca 1100 kronor för förskolegruppen. Kommunen ska dubbla, och staten ytterligare dubbla, vilket då blir 4400 kronor i högre intäkter. Det ska alltså räcka till att minska förskolegruppen från 17 till 16 barn (det räcker ju med ett barn mindre för att gruppen ska ha minskat enligt KDs definition). Kostnaden per barn måste alltså vara 4400 kr per månad om pengarna ska räcka för att minska barngrupperna. Det ger en genomsnittlig kostnad per förskolebarn på 52800 kronor per år. Den som någon gång ägnat sig åt kommunal ekonomi vet att det inte ens är hälften av den egentliga årliga kostnaden för ett förskolebarn. Apropå dåliga matematikkunskaper i skolan…

Redan tidigare har KD deklarerat att de vill minska grupperna på förskolan genom att det ska vara dyrare att vara där längre tid, alltså på morgonen eller kvällen. Det kommer inte att leda till något annat än att ytterligare fördyra för de som har behov av barnomsorg många timmar. Vi pratar då om ensamstående, eller de med lägst lön. (Dåliga arbetstider och låg lön hänger ofta ihop.) I områden där mer välbärgade familjer bor finns det inte särskilt många barn kvar på förskolan efter 16:30. Den avgiftshöjningen skulle alltså de med högre inkomster slippa.

KDs politik bidrar till att cementera segregation, ojämställdhet och utanförskap. Göran Hägglund är inte nöjd med att ha fått igenom en hemmafrureform som han kallar vårdnadsbidrag. Hans vilja att desarmera förskolan är också så uppenbar att KD lika gärna kan säga det rätt ut: Håll barnen hemma från förskolan - kvinnans plats är i hemmet.

”Du är faktiskt mycket intressant. Tyvärr.”

Svenskar är de européer som går mest sällan till doktorn; 2,9 läkarbesök per år. Jag har alltid legat långt under det snittet, och får vara tacksam för det. Men nu har det alltså hänt, och vad jag har fått reda på är så skrämmande att jag måste berätta om det.

Jag drar mig alltså för att gå till vårdcentralen. Inte på något sätt för att det skulle vara dåligt där – tvärt om. De gånger jag gått dit (oftast med barnen, men de är också för friska för att det ska vara särskilt frekvent) så har jag träffat fantastiska läkare. De är duktiga och har jobbat där länge. Vårdcentralen vi tillhör har faktiskt de mest nöjda patienterna i länet.

Jag har dessvärre en föreställning om att vårdcentraler kryllar av människor som lider av åkommor som inom kort går över av sig själva. Och jag vill inte vara en av dem. Alltså förvånade jag mig själv i fredags genom att ringa och boka en läkartid för att det susade i ena örat. Jag förstod att det går över av sig själv, men jag höll på att bli tokig. Lite tinnitus har jag hela tiden, men nu var det fråga om en motorbåt på långt avstånd i vänster öra som gjorde vardagen outhärdlig. Jag har aldrig haft en vaxpropp, men ställde diagnosen på mig själv och bokade tiden för att få den borttagen, (eftersom dotterns öronläkare berättat för många år sedan att man inte ska göra sådant själv).  

 Jag fick tid samma dag, och läkaren konstaterade ganska snart att där inte fanns någon vaxpropp. Däremot fick jag lämna några prover och svara på hundra frågor, och fick en ny läkartid på måndagen och remiss om fler prover.

 ”Du är faktiskt mycket intressant. Tyvärr.” sa han. En fantastisk komplimang, dessvärre bara akademisk. Jag tyckte ärligt talat lite synd om honom, att en medelålders person som i övrigt känner sig kärnfrisk, ska vara hans mest intressanta patient den dagen.

På måndagen berättade han att han hade funderat på mitt fall under helgen. Och att han skulle remittera till ännu fler prover. Hittills hade inget av detta har gjort mig nervös eller fått mig att känna oro. Däremot det han sa sedan, det har gjort mig både orolig och rent av chockad.

Läkaren på vårdcentralen intill de lummiga villakvarteren berättade att han kunde beställa de prover han tyckte sig behöva eftersom vårdcentralen gick så bra. Ett av de bästa resultaten inom landstinget faktiskt. Han berättade att om vårdcentralen inte hade gått lika bra, eller om han hade jobbat på en annan vårdcentral skulle han få kritik för att ha beställt för många prover.

Jag blev stum. För att försäkra mig om att jag hade förstått rätt ställde jag en kontrollfråga. Läkaren hade inte gissat sig till att jag var intresserad utifrån ett samhällsperspektiv. Och han hade förmodligen inte bott här tillräckligt länge för att ha lärt känna viljan och insikten hos många svenskar i det sunda att solidariskt finansiera sjukvård till den som bäst behöver den. Han hade kanske rentav flyttat hit sedan Filippa Reinfeldt blev sjukvårdslandstingsråd. Han hade förmodligen sett effekterna av det ersättningssystem som gynnat vårdcentralen på Stureplan och missgynnat vårdcentralen i Akalla. Kanske trodde han att jag inte alls brydde mig om orättvisor. Han svarade mig att jag inte alls behövde oroa mig, jag tillhörde ju den här vårdcentralen med det goda resultatet, och han hade möjlighet att beställa alla prover som var intressanta ur ett akademiskt perspektiv.

Jag tror att jag genom den här läkaren har fått en liten inblick i sanningen. Hur det egentligen fungerar, men som ingen pratar om. Hur ojämlik vården håller på att bli. Jag kan inte tänka mig Filippa Reinfeldt vågar säga rakt ut att hon är nöjd med ett system som inte bara skiljer på vilken vård vi kan förvänta oss utifrån var i landet vi bor, utan också i vilken kommun, och  var i kommunen vi bor.

Om jag inte hade flyttat för åtta år sedan hade jag tillhört en annan vårdcentral. Vad hade hänt om jag gick dit i fredags? Den vårdcentralen har sämre ekonomi. Vad säger chefen där när läkarna vill beställa prover utan att VETA innan om proverna är nödvändiga? Kanske hade jag blivit hemskickad med medicinen som för visso hjälper mot öronsus, men som primärt är ämnat mot depressioner? Det känns helt plötsligt ganska sannolikt.

Den här nya kunskapen om hur läkarna på en vårdcentral får arbeta skrämmer mig. Klyftorna ökar överallt i samhället, ojämlikheten breder ut sig. Det är alltså inte en självklarhet att vi alla får den vård vi behöver oavsett var vi bor. Det är en politisk vilja att det ska se ut såhär, eftersom ersättningssystemen utformas utifrån politiska idéer och värderingar. Idag håller den politiska majoriteten i landstinget på att utforma ett samhälle där några är lite mer värda än andra. Där några har lite större rätt än andra. Det är betydligt mer obehagligt än att det susar i örat.

Vitsippor och budgetarbete

Äntligen. Tussilago, videknoppar, upptinat hundbajs, vitsippor, grus, blåsippor, pollen, fågelkvitter, rinnande näsor, grannar som eldar blöta löv, scilla. Efter den längsta vinter jag kan minnas så kom hela våren samtidigt.

I Tyresö har vi sedan några år flyttat kommunfullmäktiges (KF) budgetsammanträde till juni, vilket innebär att våren också är fylld av budgetarbete. Vilken verksamhet ska prioriteras, och vilken ska få stryka på foten? Vi socialdemokrater har suttit i opposition lite för länge, det är dags att ta över snart. Under tiden levererar vi ”skuggbudgetar” varje år. Det betyder att vi visar vad vi skulle prioritera i det läge att det blir ett maktskifte. Det gör att väljarna kan ta ställning till vilken politik man föredrar även mellan valen.

Jag fick frågan nyligen om det inte känns meningslöst, eftersom vi ändå inte får igenom några av våra förslag. Och det är riktigt – i juni kommer alla våra förslag att röstas ner. Men vad som många inte vet är att de genomförs ändå, åtminstone besparingarna. Sakta men säkert. En i taget. Lite i smyg sådär.

Den som vill följa budgetprocessen kan gärna komma till KF den 12 juni och lyssna. Du kommer att få höra oss berätta vilka satsningar som är viktiga och också vilka besparingar vi gör för att finansiera satsningarna. Du kommer att få höra hur majoriteten raljerar över våra ”fluffbesparingar”. Senare under året genomförs ändå många av dessa besparingar. Sakta men säkert. En i taget. Tyvärr genomförs däremot inte våra satsningar i samma omfattning.

Kanske tror du inte att det är så det fungerar? Hela det här resonemanget kan enkelt bevisas genom empiriska studier. Bläddra gärna upp våra tidigare budgetar (allt finns på kommunens hemsida under Insyn), den senaste finns här. Titta sedan på vilka besparingar vi föreslår. Och titta sedan på vilka som är genomförda. Det kommer lätt gå att hitta ett tydligt samband. År efter år. Det enda som egentligen är förvånande är varför majoriteten envisas med att raljera över besparingarna i första ledet.

Just nu sitter vi och skriver på en alternativ kommunbudget. Och vi gör det alltså inte i onödan, förslagen genomförs ju, efter att ha ”legat till sig” och blivit majoritetens förslag. Jag kan acceptera det. Men det hade varit mycket roligare, och bättre för tyresöborna, om de hade tagit våra satsningar och tydliga fokus på arbete och utbildning, skola och förskola istället.

Men, så länge får jag glädja mig åt att våren fullkomligt exploderar. Och konstaterar att allt är sig likt. Allt återkommer.

Det hade varit bättre att spola ner en miljon kronor i toaletten.

Jag har ganska ofta sedan folkomröstningen hört diskussioner om hur Tyresös moderater värderar demokrati (och heder) lågt. Det är tråkigt. Alla förlorar på det. Tyresöborna mest förstås, eftersom förtroendet urholkas. Alla politiker förlorar också – oavsett partifärg -  eftersom moderaternas agerande bidrar till ett ökande politikerförakt.

Nu gör de det igen; struntar i demokratin och bränner pengar som om det vore MUFs handkassa istället för skattepengar. Avgör själv;

Tyresö Gymnasium har minst sagt en del utmaningar. En gemensam gymnasieregion, där elever själva fritt väljer skola, allt fler ”aktörer på marknaden” (dvs skolor) och allt färre elever, gör att skolor måste göra allt mer för att profilera sig och framstå som attraktiva. I Tyresö har gymnasiet, trots kompetenta lärare och nöjda elever, fått dras med ett oförtjänt dåligt rykte.

Tyresö Gymnasium behöver en uppryckning. Alla är överens om det. Ett par nya profileringar har skett på programmen, men skolan behöver rustas upp, byggas om eller flyttas. Det här är ett stort beslut som handlar om mycket pengar.

Gymnasie och arbetsmarknadsnämnden har i stor enighet arbetat aktivt med frågan, och påbörjat ett stort arbete tillsammans med elever, lärare, ledningen för skolan och även en del konsulthjälp. Nämndens precidum tillsammans med kommunstyrelsens (KS) beredning skulle utgöra politisk referensgrupp. Problemet är bara att när KS ordförande Fredrik Saweståhl och kommundirektören blev ansvariga så avstannade i princip arbetet.

Det senaste året har för gymnasiets del varit ett förlorat år. I projektgruppen har det i princip inte hänt någonting. Inga utredningar om eventuell ny lokalisering har gjorts. Inga kostnadsberäkningar har tagits fram för att se vad som krävs för att behålla gymnasiet där det ligger. Inga som helst analyser har tagits fram. Trots att det faktiskt finns beslut om att sådana ska genomföras. Under tiden söker en allt mindre andel av Tyresös elever till gymnasiet.

En miljon kronor är avsatta för projektet. Dvs utredningen av gymnasiets framtid.

Döm om min förvåning när jag idag läser att moderaterna har bestämt sig i frågan. Utan att ett enda beslutsunderlag har tagits fram. De har inte diskuterat detta i ansvarig nämnd. De har inte sammankallat referensgruppen för projektet. Men de har bestämt sig för att gymnasiet ska rivas och att ett nytt ska byggas nytt på en annan tomt, närmare centrum.

De har uppenbarligen inte lärt sig någon av ”Nyboda-gate” skandalen. Där gick beslutsprocessen till på samma sätt, och resultatet blev en alldeles för dyr och dessutom halvtom skola där pengarna flödade iväg. Beslutsprocessen har kritiserats hårt av revisorerna, den vassaste kritik de hade skrivit. En av revisorerna sa att han aldrig hade varit i en kommun som hade gjort en så stor investering på så bristfälliga underlag. Jag trodde att någon skulle ha lärt sig något.

Nu händer alltså samma sak igen. Beslut utan analyser. Maktfullkomlighet. Förakt för inflytande och dialog.

Den miljon som projektet kostar hade varit bättre att spola ner i toaletten. Då hade inte människor förväntat någon form av demokratiskt inflytande.