Idag handlar det inte om oförsoning

Har vi kommit att leva i en tid som domineras av oförsoning? Allt oftare när någon begår ett eventuellt misstag ropas mer eller mindre reflexartat: Avgå! Att fråga sig varför någon gjort som den har gjort blir sällan intressant. Och utrymmet för att lära av sina erfarenheter tenderar att utraderas.

Jag har gjort många misstag - det tror jag att de flesta av oss har gjort. Och jag vill gärna tro att jag har lärt mig något varje gång. Att jag trots att jag grämer mig för att jag kunde ha gjort annorlunda ändå kommer att agera annorlunda nästa gång jag befinner mig i en liknande situation. Att lära av sina misstag är en del av att växa som människa.

Den människan som aldrig har gjort ett misstag finns inte. Och finns hon vill jag inte ha henne omkring mig, för då saknar hon förmodligen all form av empati.

Att tillåtas att göra misstag och att växa genom dem har givetvis en gräns. Vi måste alla följa de lagar som stiftas. Extra anmärkningsvärt skulle det förstås vara om politiker, eller när chefer för myndigheter bryter mot lagen. Sådant får konsekvenser, och så måste det vara.

När vi i allt mindre utsträckning, som jag upplever det, tillåter andras misstag så kommer det att leda till att personer med olika uppdrag inte kommer att ha lika breda erfarenheter. Jag tror inte att det är en önskvärd utveckling. Det gäller i synnerhet för politiker.

Inom mitt parti har vi inte alltid behandlat varandra så respektfullt som en kan förvänta sig, det finns nog exempel i andra organisationer också. Men jag har sällan skådat något i närheten av det Anna Kinberg Batra utsattes för av sin egen organisation.

Hon sa på en pressträff att ”vi moderater är inte snälla mot varandra”. Nej, det har vi alla sett. Männen i hennes eget län var till exempel de som drev fram närmandet mot SD. Det gillades inte av väljarna som flydde till andra partier. Då sa samma män att Anna kommunicerat dåligt. Insikten om att politiken var det som gjorde att väljarna lämnade i snabb takt var obefintlig. Anna fick lämna under exceptionellt förnedrande former. Nu ska moderaterna välja en ny partiledare, som suttit i samma partiledning och varit en del av att vrida partiet mot de ”nya gamla moderaterna”. Inget tyder på att politiken förändras. Men jag är övertygad om att det är just politiken som väljarna vänder sig emot, inte vem som för fram den.

I Tyresö har Moderaterna under flera år kraftigt misskött socialförvaltningen. Personalen har inte fått rimliga förutsättningar att göra ett bra jobb. Besparingskrav har lett till minskat utrymme för förebyggande verksamhet. Placeringarna för utsatta barn ökar och kostnaderna skenar. Utrymmet för förebyggande verksamhet utraderas därmed och personalen får ännu högre arbetsbelastning. Spiralen fortsätter neråt i allt snabbare takt samtidigt som underskotten ackumulerats de senaste åren till över 100 miljoner kronor.

Läget är så allvarligt att kommunsstyrelsens ordförande nu har tappat tålamodet och petar sin ordförande i socialnämnden. Men igen – vilka var förutsättningarna? Socialnämnden har varje år avkrävts nya besparingar. Allt fler orosanmälningar görs, och det finns inte utrymme för förebyggande arbete, att få hjälp utan biståndsbeslut. Det finns inte utrymme att jobba med familjer innan det har gått så långt att lagen kräver det. Och då blir det dyrt.

Kan det vara så att det är politiken det är fel på, att budgeten inte tillåter en rimlig nivå på socialförvaltningen? Moderaterna gör fel prioriteringar. Och hjälper det i så fall att bara byta ut den som försöker att genomföra den förda politiken?

Svaret är såklart nej. I det här fallet handlar det inte om enskilda misstag som inte kan förlåtas. Idag handlar det inte om oförsoning. Det är inte i första hand socialnämndens ordförande som är det största felet, utan den politik hans parti företräder.

Vitsippor och budgetarbete

Äntligen. Tussilago, videknoppar, upptinat hundbajs, vitsippor, grus, blåsippor, pollen, fågelkvitter, rinnande näsor, grannar som eldar blöta löv, scilla. Efter den längsta vinter jag kan minnas så kom hela våren samtidigt.

I Tyresö har vi sedan några år flyttat kommunfullmäktiges (KF) budgetsammanträde till juni, vilket innebär att våren också är fylld av budgetarbete. Vilken verksamhet ska prioriteras, och vilken ska få stryka på foten? Vi socialdemokrater har suttit i opposition lite för länge, det är dags att ta över snart. Under tiden levererar vi ”skuggbudgetar” varje år. Det betyder att vi visar vad vi skulle prioritera i det läge att det blir ett maktskifte. Det gör att väljarna kan ta ställning till vilken politik man föredrar även mellan valen.

Jag fick frågan nyligen om det inte känns meningslöst, eftersom vi ändå inte får igenom några av våra förslag. Och det är riktigt – i juni kommer alla våra förslag att röstas ner. Men vad som många inte vet är att de genomförs ändå, åtminstone besparingarna. Sakta men säkert. En i taget. Lite i smyg sådär.

Den som vill följa budgetprocessen kan gärna komma till KF den 12 juni och lyssna. Du kommer att få höra oss berätta vilka satsningar som är viktiga och också vilka besparingar vi gör för att finansiera satsningarna. Du kommer att få höra hur majoriteten raljerar över våra ”fluffbesparingar”. Senare under året genomförs ändå många av dessa besparingar. Sakta men säkert. En i taget. Tyvärr genomförs däremot inte våra satsningar i samma omfattning.

Kanske tror du inte att det är så det fungerar? Hela det här resonemanget kan enkelt bevisas genom empiriska studier. Bläddra gärna upp våra tidigare budgetar (allt finns på kommunens hemsida under Insyn), den senaste finns här. Titta sedan på vilka besparingar vi föreslår. Och titta sedan på vilka som är genomförda. Det kommer lätt gå att hitta ett tydligt samband. År efter år. Det enda som egentligen är förvånande är varför majoriteten envisas med att raljera över besparingarna i första ledet.

Just nu sitter vi och skriver på en alternativ kommunbudget. Och vi gör det alltså inte i onödan, förslagen genomförs ju, efter att ha ”legat till sig” och blivit majoritetens förslag. Jag kan acceptera det. Men det hade varit mycket roligare, och bättre för tyresöborna, om de hade tagit våra satsningar och tydliga fokus på arbete och utbildning, skola och förskola istället.

Men, så länge får jag glädja mig åt att våren fullkomligt exploderar. Och konstaterar att allt är sig likt. Allt återkommer.