Friheten ska vara människans - inte vårdbolagens

För ett par veckor sedan kom beskedet som en bomb. Aleris i Bollmora lägger ner sin BVC-mottagning (barnavårdscentral) den 1 juni. På en månad ska 600 barn hitta en ny BVC. På en månad förväntas alltså Trollbäckens och Bollmora vårdcentraler kraftfullt utöka sina verksamheter, det ska finnas personal på plats, det ska finnas utrustning och det ska finnas rum att ta emot barnen i. Det är givetvis en näst intill omöjlig uppgift.

Nu är det ju väldigt lätt att bli rejält arg på Aleris, men de handlar egentligen bara som förväntat. Aleris har inte ansvar för att det finns BVC-mottagningar i tillräcklig omfattning. Aleris är en privat aktör som har som huvudsaklig uppgift att gå med vinst. Vinstmarginalen är viktigare än att betala löner som gör att sjuksköterskorna stannar.

De som istället ska föräras all ilska som går att uppbringa är landstingsmoderaterna. Det är de som har avskaffat systemet med att landstinget planerar för etableringar av vårdcentraler, och istället låter marknaden styra. Tanken är att där det finns patienter, där kommer ett vårdbolag att etablera sig. I Stockholms läns landsting råder fri etableringsrätt för företag.

Problemet är att det inte är lika lönsamt att etablera vårdcentraler överallt. På Östermalm finns en i varje gathörn. I Täby finns dubbelt så många vårdgivare i förhållande till invånare som det gör i Tyresö. Där bor Iréne Svenonius och Filippa Reinfeldt som är ansvariga för systemet. I Tyresö har vi blivit dubbelt så många invånare som när vi fick vår senaste vårdcentral, här är det inte lika lönsamt att bedriva vårdcentraler. Här råder listningsstopp och långa väntetider.

Jag har inga problem med att det finns privata vårdgivare, för mig är vården viktigare än driftsformen. Idén om att patienten själv ska få välja vilken vårdcentral eller läkare hon vill besöka, är bra. Friheten ska ligga hos människan. Men friheten för företagen att etablera sig varhelst de önskar, men framför allt att inte behöva ta något långsiktigt ansvar – det blir människans ofrihet. Alla drabbade familjer när Aleris BVC läggs ner, de upplever ingen glädje i den valfrihet de nu tvingas genom. Den situationen som uppstår på de befintliga mottagningarna kommer att drabba många småbarnsfamiljer i Tyresö, också de i Trollbäcken som inte ens visste att Aleris har en BVC i Bollmora.

Nu har moderaterna i landstinget fått hållas i 12 år. Jag behöver inte ens nämna världens dyraste stödstrumpor och ett av världens dyraste sjukhus. De har bevisat gång på gång att de sätter företagens möjlighet att tjäna pengar framför människans behov av vård. Detta slöseri måste få ett slut!

Landstinget måste ta ansvar för att det finns tillräckligt många vårdcentraler, nu är det åter bevisat att marknaden inte kan ta det ansvaret. Om Socialdemokraterna vinner landstingsvalet så kommer vi att öppna en ny vårdcentral i Tyresö. För att den behövs. Den kommer att vara driven av landstinget, och kommer inte att ha vinst som huvudsyfte. Du kommer fortfarande att kunna välja vart du vill gå, även till privata vårdgivare. Men friheten ska vara din. Och vårdens pengar ska gå till vård!

Idag handlar det inte om oförsoning

Har vi kommit att leva i en tid som domineras av oförsoning? Allt oftare när någon begår ett eventuellt misstag ropas mer eller mindre reflexartat: Avgå! Att fråga sig varför någon gjort som den har gjort blir sällan intressant. Och utrymmet för att lära av sina erfarenheter tenderar att utraderas.

Jag har gjort många misstag - det tror jag att de flesta av oss har gjort. Och jag vill gärna tro att jag har lärt mig något varje gång. Att jag trots att jag grämer mig för att jag kunde ha gjort annorlunda ändå kommer att agera annorlunda nästa gång jag befinner mig i en liknande situation. Att lära av sina misstag är en del av att växa som människa.

Den människan som aldrig har gjort ett misstag finns inte. Och finns hon vill jag inte ha henne omkring mig, för då saknar hon förmodligen all form av empati.

Att tillåtas att göra misstag och att växa genom dem har givetvis en gräns. Vi måste alla följa de lagar som stiftas. Extra anmärkningsvärt skulle det förstås vara om politiker, eller när chefer för myndigheter bryter mot lagen. Sådant får konsekvenser, och så måste det vara.

När vi i allt mindre utsträckning, som jag upplever det, tillåter andras misstag så kommer det att leda till att personer med olika uppdrag inte kommer att ha lika breda erfarenheter. Jag tror inte att det är en önskvärd utveckling. Det gäller i synnerhet för politiker.

Inom mitt parti har vi inte alltid behandlat varandra så respektfullt som en kan förvänta sig, det finns nog exempel i andra organisationer också. Men jag har sällan skådat något i närheten av det Anna Kinberg Batra utsattes för av sin egen organisation.

Hon sa på en pressträff att ”vi moderater är inte snälla mot varandra”. Nej, det har vi alla sett. Männen i hennes eget län var till exempel de som drev fram närmandet mot SD. Det gillades inte av väljarna som flydde till andra partier. Då sa samma män att Anna kommunicerat dåligt. Insikten om att politiken var det som gjorde att väljarna lämnade i snabb takt var obefintlig. Anna fick lämna under exceptionellt förnedrande former. Nu ska moderaterna välja en ny partiledare, som suttit i samma partiledning och varit en del av att vrida partiet mot de ”nya gamla moderaterna”. Inget tyder på att politiken förändras. Men jag är övertygad om att det är just politiken som väljarna vänder sig emot, inte vem som för fram den.

I Tyresö har Moderaterna under flera år kraftigt misskött socialförvaltningen. Personalen har inte fått rimliga förutsättningar att göra ett bra jobb. Besparingskrav har lett till minskat utrymme för förebyggande verksamhet. Placeringarna för utsatta barn ökar och kostnaderna skenar. Utrymmet för förebyggande verksamhet utraderas därmed och personalen får ännu högre arbetsbelastning. Spiralen fortsätter neråt i allt snabbare takt samtidigt som underskotten ackumulerats de senaste åren till över 100 miljoner kronor.

Läget är så allvarligt att kommunsstyrelsens ordförande nu har tappat tålamodet och petar sin ordförande i socialnämnden. Men igen – vilka var förutsättningarna? Socialnämnden har varje år avkrävts nya besparingar. Allt fler orosanmälningar görs, och det finns inte utrymme för förebyggande arbete, att få hjälp utan biståndsbeslut. Det finns inte utrymme att jobba med familjer innan det har gått så långt att lagen kräver det. Och då blir det dyrt.

Kan det vara så att det är politiken det är fel på, att budgeten inte tillåter en rimlig nivå på socialförvaltningen? Moderaterna gör fel prioriteringar. Och hjälper det i så fall att bara byta ut den som försöker att genomföra den förda politiken?

Svaret är såklart nej. I det här fallet handlar det inte om enskilda misstag som inte kan förlåtas. Idag handlar det inte om oförsoning. Det är inte i första hand socialnämndens ordförande som är det största felet, utan den politik hans parti företräder.

Efterlysning: Politiskt ledarskap

Nu har halva mandatperioden gått. Om man summerar ihop vad som har hänt de senaste två åren är det lätt att som kommunmedborgare och skattebetalare känna sig lätt nedslagen för att uttrycka saken milt. Men det finns ett ljus tunneln.

 

I Tyresö har den moderatledda alliansen allt mer tydligt abdikerat från sin uppgift att ta politiskt ledarskap, utan överlåter allt oftare till en odefinierad marknad att ta styra över all samhällsplanering. Exemplen är många.

 

Det byggs inte nya förskolor. Under de senaste mandatperioderna har inte en enda ny förskoleavdelning öppnat netto, för varje som öppnats har lika många stängts, trots att kommunen växer och vi har alltfler barn. I Bollmora kommer en förskola till och med att rivas för möjliggöra utbyggnaden av tusen bostäder. Detta utan att det finns nya förskolor, varken för att ersätta den som rivs, eller möta inflyttningen i dessa nya bostäder. (Det finns förvisso inritat ett par ”eventuell förskola” i några lägenheter i de nya flerfamiljshusen enligt planen, men dessa är så små att ingen vill driva dem. Det går helt enkelt inte att få ekonomi i så små enheter längre.) Anledningen är att markpriset är högre för bostäder än för förskolor. I Trollbäcken planerar kommunen bara för 70 % av det ökade antal barn som kommer och hoppas att marknaden ska ta hand om resten. Det här är naturligtvis helt orimligt, givetvis måste kommunen planera för alla barn. Driftsformerna för nya förskolor är en helt annan fråga.   

 

Samma sak med äldreboenden. Inte en enda ny plats under de senaste mandatperioderna, trots att vi blir alltfler äldre. Tvärtom håller platser på Björkbacken på av avvecklas. Under tiden är det många äldre som tvingas flytta från kommunen när de har behov av särskilt boende. I det äldreboende som ändå förmodas komma till stånd inom några år har kommunen inte försäkrat sig om att få köpa platser till Tyresös äldre, trots att kommunen sålt marken. Det är alltså helt rimligt att anta att den kommun som betalar högst pris får köpa platserna.

 

I Södergården låter den politiska majoriteten byggherrar staka ut hur området ska utvecklas framöver, utifrån hur de kan tjäna så mycket pengar som möjligt. Ritningar från byggherrarna ligger till grund för den kommande detaljplanen, trots att det finns tidigare beslut på att se en helhet från Södergården till Drevviken. Vad nuvarande trollbäckenbor anser verkar inte spela någon roll.

 

Det finns dock ett undantag, där den moderatledda alliansen försöker sig på samhällsplanering, men landar helt fel. I Fornuddsparken tänker man bygga en alldeles för stor skola (igen – jämför Nyboda) som blir kommunens dyraste genom tiderna. Skolan behövs inte, kapaciteten kan gott och väl täckas genom att bygga om Fornuddens skola där den ligger idag, till en betydligt lägre kostnad. Det har vi Socialdemokrater föreslagit, och för samma kostnad skulle flera nya förskolor istället kunna byggas. Den nya jätteskolan i parken kommer att ytterligare förvärra kommunens ekonomi. I flera år har verksamheterna i kommunen gått med underskott, inte minst skolan.

 

Det finns ingen familj som köper ett hus och låter bli att underhålla det i 30 år, för att sedan konstatera att det är i så risigt skick att det behöver rivas och bygger ett nytt. Men det är vad som sker i kommunens skolor idag. Man får inte vara mer slarvig med kommunens pengar än sina egna om man har fått förtroende att styra.

Det enda som håller kommunens ekonomi med näsan över vattenytan är engångsintäkter, såsom markförsäljningar. Tyresö kommuns ekonomi är att likna vid Lyxfällan, och är definitivt inte hjälpt av ofinansierade skrytprojekt. Den moderatledda alliansen har uppenbara svårigheter att hantera ekonomin.

 

Det är svårt att hitta ett ljus i tunneln vad det gäller det politiska ledarskapet, men det finns ändå ljusglimtar. I våras klubbades Tyresös budget igenom för 2017. Många gånger kan det vara förutsägbart, den moderatledda alliansen röstar igenom sina förslag och oppositionen får sina förslag nerröstade, oavsett vad det gäller. I år var det annorlunda, i år skrällde det till. Vi socialdemokrater sydde ihop en överenskommelse med Liberalerna om att trygghetslarmen ska vara avgiftsfria. Det är ett riktigt bra beslut, eftersom det finns äldre som avstår från larmet på grund av kostnaden, och för kommunens del är intäkten obetydlig i sammanhanget. En fallskada som upptäcks i tid blir betydligt snabbare och enklare att hantera. Det är också att ta hänsyn till vad tyresöborna vill, eftersom 86 procent sa nej till nya avgifter i en folkomröstning. Det är ett klart steg i rätt riktning, och första gången sedan alliansstyret tillträdde som ett förslag från oppositionen röstats igenom i budgeten. Jag hoppas att det kan bli fler kloka överenskommelser framöver.

 

Har vi härmed ett nytt politiskt läge i Tyresö? Det får framtiden utvisa, men jag är glad för att det nu finns politiska företrädare i andra partier som vågar lyfta blicken och värdera förslag utifrån innehållet snarare än vem som är avsändaren. Blockpolitiken är skadlig för Tyresö, och efter nästa val hoppas jag att den här i Tyresö, liksom i många andra kommuner, är död.

Om den oädla konsten att ta sig ur ett inmålat hörn.

Vad gör den som har målat in sig i ett hörn? Om man är styrande politiker i Tyresö så säger man att det är flyktingarnas fel. Fastän de inte varken har en pensel i handen eller ens befunnit sig i rummet. Låt mig berätta.

Jag tror att alla kan vara hyggligt överens, i olika grad, om att det finns utmaningar i kommunen. Inom förskolan växer barngrupperna för varje år, och personaltätheten minskar. Det är för visso ett gemensamt problem för hela länet att det inte finns tillräckligt många utbildade barnskötare och förskolelärare, och att dessa är svårrekryterade grupper. I Tyresö förvärrar situationen kraftigt för att alliansen under de senaste sju åren inte öppnat en enda ny förskoleavdelning netto. För varje ny avdelning som har öppnats så har lika många stängts. Under samma period har antalet förskolebarn ökat markant. Det behövs inga djupare kunskaper i matematik för att inse att barngruppernas storlek därmed har ökat. Problemet är alltså inte nytt, men förvärras för varje år.

Även skolan i Tyresö är hårt drabbad av alltjämt ökande klasstorlekar. Trots vallöften om mindre grupper ges inga reella möjligheter till detta av den styrande majoriteten, eftersom detta ska ske ”inom ram”. Det innebär att det inte får kosta något, särskilt när skolan inte ens får uppräkning för pris och lönekompensationer, vilket bara det innebär ett besparingskrav 2016 på 3,1 % (SKLs siffror). Då kan inga nya lärare anställas, simple as that. I både 2010 och 2014 års valrörelser har mindre barngrupper och minskade klasser varit på tapeten i olika omfattning. Men inte under ett enda år sedan 2010 har några ekonomiska insatser gjorts i den riktningen av den moderatstyrda Alliansen. Dessutom omöjliggörs ekvationen om minskade klasstorlekar ytterligare av det strategiska arbetet som pågår med att avveckla skollokaler som anses vara för stora.

Låt mig få ta ett exempel till. Media har rapporterat om att socialtjänsten befinner sig i fritt fall. Just nu är läget akut, chefer och medarbetare flyr kommunen. Halva styrkan som jobbar med barn har sagt upp sig, där ingår samtliga enhetschefer. Problemen är inte nya, utan har pågått under lång tid. Ytterst handlar hela den nedåtgående spiralen om ett svagt politiskt ledarskap och en kraftig underfinansiering av verksamheten som pågått under lång tid. En oberoende konsultrapport pekade 2013 på att kostnaderna varit lägre än vad som förväntas i jämförelse med andra kommuner. Konsulten beskriver sänkningen av standardkostnaden för Individ- och familjeomsorgen mellan åren 2009 och 2011 som ”anmärkningsvärd”.

När media nu rapporter om det allvarliga läget i Tyresö så blir det jobbigt, tycker vissa. För visso har man svårt att se sin egen roll i att man målat in sig i ett hörn. Det krishanteras, träffas och dras upp talespunkter om hur detta ska bemötas, hur ska man hantera media? Hur tar vi oss ur det här helskinnade? Vems fel ska det vara?  *trumvirvel*  Någon kläcker idén att det är invandringens fel. Ridån går ner.

Vi står nu inför en situation i Tyresö där ledande politiska företrädare kommer att förklara kommunens problem med att det kommer hit ensamkommande flyktingbarn. Trots att problemen uppstått flera år innan de här barnen ens lyckas ta sig från krig och förtryck. Långt innan vi visste att flyktingmottagandet skulle öka. Till och med problemen som samhällsbyggnadsförvaltningen har (många byggplaner pågår i kommunen, samtidigt som konsultfirmor dammsuger kommunerna i regionen på folk som kan det här med plan och exploatering) kommer att vara de ensamkommande barnens fel. Inte ens det faktum att staten hittills överkompenserat kommunen för kostnader kommer att hjälpa. (I år förbättras socialnämndens kraftiga underskott med ca en miljon kronor för arbetet med ensamkommande barn.)

Det här smaklösa sättet att ta sig ur ett hörn som man själv har målat in sig i, är för mig ganska chockerande. Jag hade faktiskt högre tankar om gänget runt ratten. Jag hoppas att några av dem tar jullovet till att fundera en vända till. Om modet att ta konsekvenserna av sina tidigare beslut. Kanske våga fatta nya beslut i en annan riktning. Men framför allt att inte skylla på de mest utsatta i samhället, de som inte har en chans att försvara sig.

 

Låt oss slippa "sommarminnen"

Idag började skolterminen i Tyresös skolor. Många barn har längtat och sett fram emot just idag. Endel hade svårt att somna igår, med väskan färdigpackad bredvid sängen och magen full av fjärilar.

Eftersom jag har tre barn så har jag fått möjligheten att vara med vid skolstarten många gånger. Det är alltid fint väder, barnen har blivit påtagligt större sedan i våras och luften är full av förväntan. Det är liksom konstant.

En annan sak som har varit konstant för mina barn, oavsett om de har gått i 1:an, 3:an eller 5:an, oavsett skola och oavsett vilken lärare de haft är första arbetsuppgiften de får. "Rita, skriv eller berätta om ditt sommarlov." Ibland uppmanas barnen också att ta med sig ett "sommarminne". Låt mig få förtydliga redan här att jag förstår den pedagogiska tanken, och den är säkert god. Lika säker som jag är på att de flesta - åtminstone yngre - barnen längtar till skolstarten, lika säker är jag på att några barn har svårt att sova kvällen innan av just den här anledningen.

Rädda barnen gör beräkningar på hur många barn som lever i barnfattigdom, och LO har tagit fram siffror på hur många familjer som aldrig har råd att åka på semester eller har tillgång till en sommarstuga. Oavsett vilka siffror man väljer att hänvisa till, så vet jag att många barn får ta konsekvenserna av att familjerna har det tufft ekonomiskt. I snitt är det flera barn i varje klass som lever i ekonomisk utsatthet.

Även om en skogspromenad i Tyrestaskogen, eller ett dopp i Albysjön kan vara nog så kul, så är det inte särskilt roligt att berätta om när ens klasskompisar har med sig resminnen från världens alla hörn. När ska de här barnen få en brejk? Skolan börjar med att några barn väljer att berätta att de har varit i Spanien fastän de i själva verket inte har lämnat kommungränsen på hela sommaren. Sedan har de en hel termin på sig att hitta på ursäkter till att inte gå på kalas, för att de vet att familjen inte har råd att köpa presenterna som förväntas.

Redan första skoldagen uppmanar läraren i yngsta dotterns klass att barnen ska ha med sig en frukt varje dag för att lunchen ligger så sent. Jag kommer osökt att tänka på en kille jag känner som hade det fattigt hemma. Han hade aldrig med sig varken frukt eller matsäck för de hade inte råd. En dag hade läraren tröttnat och läxade upp honom med att gå hem och säga till mamma att köpa apelsiner, för det är billigt. Skammen han kändre då lever kvar fortfarande, flera år senare.

Jag önskar att den första uppgiften i skolan istället kunde vara "Hitta på ett sommarlov till någon, vem som helst - rita och berätta". Det skulle nog bli roligare för de flesta. 

Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor…

…som inte hjälper varandra, sa Madeleine Albright (fd amerikansk utrikesminister). Jag vet inte hur det är med den saken, men det är lika irriterande varje gång som en kvinna använder sig av klassiska manliga maktstruktursfasoner för att förminska andra kvinnor. Helt nyligen var jag med om det igen, men den här gången var det extra beklagligt, eftersom kvinnan i fråga har haft en högt uppsatt position i något som kan betraktas som en politisk feministorganisation till höger om mitten. Kvinnan (som jag inte tror att jag har något otalt med) och jag träffades en morgon framför en kaffetermos. Hälsningsleenden utbyts, en nick och kanske ett ”god morgon”. Sedan… ”Vilka damiga kläder du har nu för tiden.” (Hon kan ha sagt tantiga, jag är lite osäker. Men innebörden var glasklar.) Jag blev helt paff. Stum. Det kändes surrealistiskt, som att det inte hände på riktigt. Allvarligt, står hon här och kommenterar mitt utseende, när hon istället skulle kunna ha sagt något nedsättande om mina åsikter eller politiska gärningar? Om det nu fanns ett trängande behov av att säga något förolämpande. Jag svarade inte. För att bryta tystnaden, eller kanske för att försöka släta över den pinsamma stämning som höll på att ta form levererades nästa salva. ”Ja men alltså, du skulle ju kunna se mycket yngre ut. Du skulle ju kunna tas för en 25 åring (stort leende) om du valde lite andra kläder. Jo, jo, det är säkert.” Det fanns inget att säga efter det. I och för sig hade jag kunnat försöka ge mig på att förklara att jag inte har något som helst intresse i att försöka se ut som någon knappt äldre än mina döttrar. Det hade nog inte gått fram. Den där ”du duger som du är” kursen skulle inte ha haft någon större nytta här.  Jag skulle också ha kunnat ge mig in på att förklara att jag är stolt för den jag är. Och att jag aldrig skulle vilja ha mina senaste 20 år ogjorda. Könsmaktsordningen är tillräckligt stabil för att en kvinna i tantiga kläder(?) ska behöva armbåga sig fram för att komma någonstans. En 25-åring har det ännu tuffare. Jag kan tänka mig att Maud Olofsson blev lika förvånad när Göran Persson (som vid den tidpunkten ändå kunde betraktas som Sveriges drygaste gubbe) kommenterade hennes vikt framför TV-kamerorna. Hela den förmiddagen hörde jag Madeleine Albright i bakhuvudet.

Samma kväll på ett annat möte, i ett annat sammanhang, hände motsatsen. I den miljön hade jag tidigare stuckit ut hakan ordentligt, det hade börjat blåsa, nej storma, men den gemensamma lösningen var inom räckhåll. Där finns en klok kvinna med bred erfarenhet och förmodligen stark självkänsla, tillhörande ett stort samlingsparti på högerkanten. Vi stod framför kaffetermosen när hon sa till mig. ”Du vet, det här är din förtjänst. Vi hade aldrig varit här utan dig”.

Jag är full av beundran för kvinnor som hjälper och stöttar varandra. Som vet att det inte alltid är så förbaskat lätt. Som vet att det kostar på att vara kaxig, driva på det som man vet är rätt, inte ge upp. Och att man vill ha lite credd för det ibland också.

 

Det kanske inte finns en särskild plats i himlen för kvinnor som hjälper varandra, men livet på jorden blir betydligt lättare i alla fall.

Vitsippor och budgetarbete

Äntligen. Tussilago, videknoppar, upptinat hundbajs, vitsippor, grus, blåsippor, pollen, fågelkvitter, rinnande näsor, grannar som eldar blöta löv, scilla. Efter den längsta vinter jag kan minnas så kom hela våren samtidigt.

I Tyresö har vi sedan några år flyttat kommunfullmäktiges (KF) budgetsammanträde till juni, vilket innebär att våren också är fylld av budgetarbete. Vilken verksamhet ska prioriteras, och vilken ska få stryka på foten? Vi socialdemokrater har suttit i opposition lite för länge, det är dags att ta över snart. Under tiden levererar vi ”skuggbudgetar” varje år. Det betyder att vi visar vad vi skulle prioritera i det läge att det blir ett maktskifte. Det gör att väljarna kan ta ställning till vilken politik man föredrar även mellan valen.

Jag fick frågan nyligen om det inte känns meningslöst, eftersom vi ändå inte får igenom några av våra förslag. Och det är riktigt – i juni kommer alla våra förslag att röstas ner. Men vad som många inte vet är att de genomförs ändå, åtminstone besparingarna. Sakta men säkert. En i taget. Lite i smyg sådär.

Den som vill följa budgetprocessen kan gärna komma till KF den 12 juni och lyssna. Du kommer att få höra oss berätta vilka satsningar som är viktiga och också vilka besparingar vi gör för att finansiera satsningarna. Du kommer att få höra hur majoriteten raljerar över våra ”fluffbesparingar”. Senare under året genomförs ändå många av dessa besparingar. Sakta men säkert. En i taget. Tyvärr genomförs däremot inte våra satsningar i samma omfattning.

Kanske tror du inte att det är så det fungerar? Hela det här resonemanget kan enkelt bevisas genom empiriska studier. Bläddra gärna upp våra tidigare budgetar (allt finns på kommunens hemsida under Insyn), den senaste finns här. Titta sedan på vilka besparingar vi föreslår. Och titta sedan på vilka som är genomförda. Det kommer lätt gå att hitta ett tydligt samband. År efter år. Det enda som egentligen är förvånande är varför majoriteten envisas med att raljera över besparingarna i första ledet.

Just nu sitter vi och skriver på en alternativ kommunbudget. Och vi gör det alltså inte i onödan, förslagen genomförs ju, efter att ha ”legat till sig” och blivit majoritetens förslag. Jag kan acceptera det. Men det hade varit mycket roligare, och bättre för tyresöborna, om de hade tagit våra satsningar och tydliga fokus på arbete och utbildning, skola och förskola istället.

Men, så länge får jag glädja mig åt att våren fullkomligt exploderar. Och konstaterar att allt är sig likt. Allt återkommer.

Det hade varit bättre att spola ner en miljon kronor i toaletten.

Jag har ganska ofta sedan folkomröstningen hört diskussioner om hur Tyresös moderater värderar demokrati (och heder) lågt. Det är tråkigt. Alla förlorar på det. Tyresöborna mest förstås, eftersom förtroendet urholkas. Alla politiker förlorar också – oavsett partifärg -  eftersom moderaternas agerande bidrar till ett ökande politikerförakt.

Nu gör de det igen; struntar i demokratin och bränner pengar som om det vore MUFs handkassa istället för skattepengar. Avgör själv;

Tyresö Gymnasium har minst sagt en del utmaningar. En gemensam gymnasieregion, där elever själva fritt väljer skola, allt fler ”aktörer på marknaden” (dvs skolor) och allt färre elever, gör att skolor måste göra allt mer för att profilera sig och framstå som attraktiva. I Tyresö har gymnasiet, trots kompetenta lärare och nöjda elever, fått dras med ett oförtjänt dåligt rykte.

Tyresö Gymnasium behöver en uppryckning. Alla är överens om det. Ett par nya profileringar har skett på programmen, men skolan behöver rustas upp, byggas om eller flyttas. Det här är ett stort beslut som handlar om mycket pengar.

Gymnasie och arbetsmarknadsnämnden har i stor enighet arbetat aktivt med frågan, och påbörjat ett stort arbete tillsammans med elever, lärare, ledningen för skolan och även en del konsulthjälp. Nämndens precidum tillsammans med kommunstyrelsens (KS) beredning skulle utgöra politisk referensgrupp. Problemet är bara att när KS ordförande Fredrik Saweståhl och kommundirektören blev ansvariga så avstannade i princip arbetet.

Det senaste året har för gymnasiets del varit ett förlorat år. I projektgruppen har det i princip inte hänt någonting. Inga utredningar om eventuell ny lokalisering har gjorts. Inga kostnadsberäkningar har tagits fram för att se vad som krävs för att behålla gymnasiet där det ligger. Inga som helst analyser har tagits fram. Trots att det faktiskt finns beslut om att sådana ska genomföras. Under tiden söker en allt mindre andel av Tyresös elever till gymnasiet.

En miljon kronor är avsatta för projektet. Dvs utredningen av gymnasiets framtid.

Döm om min förvåning när jag idag läser att moderaterna har bestämt sig i frågan. Utan att ett enda beslutsunderlag har tagits fram. De har inte diskuterat detta i ansvarig nämnd. De har inte sammankallat referensgruppen för projektet. Men de har bestämt sig för att gymnasiet ska rivas och att ett nytt ska byggas nytt på en annan tomt, närmare centrum.

De har uppenbarligen inte lärt sig någon av ”Nyboda-gate” skandalen. Där gick beslutsprocessen till på samma sätt, och resultatet blev en alldeles för dyr och dessutom halvtom skola där pengarna flödade iväg. Beslutsprocessen har kritiserats hårt av revisorerna, den vassaste kritik de hade skrivit. En av revisorerna sa att han aldrig hade varit i en kommun som hade gjort en så stor investering på så bristfälliga underlag. Jag trodde att någon skulle ha lärt sig något.

Nu händer alltså samma sak igen. Beslut utan analyser. Maktfullkomlighet. Förakt för inflytande och dialog.

Den miljon som projektet kostar hade varit bättre att spola ner i toaletten. Då hade inte människor förväntat någon form av demokratiskt inflytande.

Nytt trixande avslöjat i Tyresö

Som många medier rapporterat om valde majoriteten att ignorera resultatet av folkomröstningen. Taxan blir kvar. Alliansen vill ändå inte framstå som fullständigt tondöva, så några dagar efter folkomröstningen försökte man blidka väljarna med att de skulle höja förbehållsbeloppet med 200 kronor.

Förbehållsbeloppet är en statligt fastställd summa som pensionärerna garanteras ha kvar när hyran är betald, innan kommunen har möjlighet att ta ut avgifter. Det justeras varje år på samma sätt som prisbasbeloppet.

Tyresös äldre ska alltså få ha 200 kronor mer kvar i månaden om de är ensamstående. För sammanboende blir det 100 kronor som förbehållsbeloppet höjs med. Det är en välkommen höjning för äldre som har små marginaler. (Fortfarande motsvarar det inte på långa vägar vad folkomröstningen handlade om.)

Vilken möjliga anledningar finns då anledningen till detta?

• Majoriteten har tagit till sig av kritiken och vill ändra en del av taxan, eftersom alltfler äldre tvingas leva på motsvarande socialbidragsnivå.
• Majoriteten inser att det är viktigt att de äldre faktiskt har råd med den omsorg de har laglig rätt till.
• Majoriteten vill gärna framstå som att man lyssnar på folket, och gör åtminstone en liten förändring som man tycker sig ha råd med på sikt.

Nu kan jag avslöja att inget av dessa påståenden stämmer. Håll i er nu alla gubbar och gummor. Sanningen är istället:

• Majoriteten vill framstå som att de lyssnar. Därför höjer de förbehållsbeloppet tillfälligt för att senare plocka bort det igen. Utan att berätta något för tyresöborna!

Formuleringen man hittat på är nämligen mycket kreativ när det gällde att framstå som lyssnande. När det istället återigen handlar om att föra folk bakom ljuset.

Förbehållsbeloppet kommer att höjas lokalt, som utlovat med 200 kronor för ensamstående och 100 kronor för sammanboende 2013. Men det är bara tillfälligt. Vad man inte berättat om är att vartefter det statligt fastställda prisbasbeloppet ökar, så minskar de 200 respektive 100 kronorna med lika mycket. Om indexeringen alltid skulle ligga på samma nivå som mellan 2012 och 2013 så är de 200 kronorna 1 januari om drygt ett år istället 144 kronor. Och 100-lappen har blivit 52 kronor. För ensamstående är hela höjningen uppäten på drygt 3 år. För sammanboende är höjningen uppäten på 2 år.

På en direkt fråga så svarar moderaten Andreas Jonsson, ordförande för socialnämnden, att det är rimligt. Att vi inte har råd med detta på längre sikt. Jag kan tillägga att vi pratar om 300 000 kronor per år. Han har inte alls förstått hur mycket pengar kommunen sparar varje år för att våra äldre har haft råd med omsorg i hemmet. Han och hans parti för en argumentation som får kvartalsekonomer att framstå som långsiktiga.

Tyvärr verkar också trixande vara en paradgren för moderater även i Tyresö.

Vi betalar för att kränka funktionsnedsatta

Jag har tidigare i olika sammanhang berättat om de olika åtgärder majoriteten i Tyresö vidtagit för att hålla valdeltagandet på en så låg nivå som möjligt. Det är allvarligt ur ett demokratiskt perspektiv. Efter den rådgivande folkomröstningen valde majoriteten att ignorera resultatet och behålla den nya taxan, trots det tydliga beskedet från väljarna.

Givetvis bör ett så tydligt valresultat följas, och taxan återställas. En av åtgärderna skulle således vara att ta bort den nya avgiften på klientombud. Klientombuden är de som håller kontakt med personer med funktionsnedsättningar och hjälper dem med myndighetskontakter och kontakter med sjukhus osv. Jag har träffat ett par personer som har berättat för mig att de avsagt sig hjälpen för att de inte längre har råd. Nu pratar jag alltså om är alltså våra svagaste och fattigaste medborgare.

Det finns åsikter på Socialstyrelsen om att kommunerna inte skulle få ta betalt för den här typen av tjänster, och många kommuner gör det inte heller.

Den nya avgiften för funktionsnedsatta här i Tyresö har dessutom visat sig kosta mer än den smakar. Administrationen av avgiften är dyrare än vad kommunen får in i avgifter eftersom ett mycket litet antal av dessa personer har någon möjlighet att betala. Det är nästan aldrig någon ansvarig politiker som pratar om de här personerna, eller varför det är så viktigt att pungslå dem på pengar de inte har.

Nu får alltså tyresöborna via skattsedeln vara med och betala för att vilja men inte kunna ta ut en avgift från våra fattigaste medborgare. Jag vill inte att mina skattepengar ska spenderas så slösaktigt och oetiskt!

Demokratins frizon

I folkomröstningen i Tyresö har vi haft den smutsigaste valrörelsen jag har hört talas om i Sverige. Moderater har åkt till USA för att lära sig av amerikanerna hur man i en valrörelse ljuger, smutskastar och för väljarna bakom ljuset. I viss mån har de varit framgångsrika, åtminstone när det gällde att hålla valdeltagandet på en så låg nivå som möjligt. Men det är knappast en seger för demokratin.

Ursprunget till folkomröstningen var att pensionärsorganisationerna inför valet 2010 ställde alla partier mot väggen på ett stormöte. Där lovade alla att inte höja taxorna inom äldreomsorgen. Vi vet (det har erkänts av ansvariga politiker senare i KF) att de redan då fanns planer på höjning av avgifterna. Alltså fördes väljarna medvetet bakom ljuset. Jag skulle till och med kunna säga att de ljög. Detta kan ha bidragit till att alliansen fick förnyat förtroende i valet.

Några månader efter valet var chockhöjningen ett faktum, och namninsamlingen samlade 4439 röstberättigade personer i Tyresö som krävde att höjningen skulle prövas i en folkomröstning. Det skedde många förhandlingar för att försöka få majoriteten att återgå till gamla taxan utan en folkomröstning, men dessa var tyvärr fruktlösa. Taxan var införd och taxan skulle tillämpas. Trots att många avstod hjälp som de behövde för att de inte hade råd.   

Inför folkomröstningen skulle en frågeställning formuleras, frågan borde vara tydlig och återspegla det som namninsamlingen handlade om. I Tyresö valde moderaterna (eftersom de sitter i majoritet och kan bestämma sånt) medvetet att istället formulera frågan på ett sätt så att folk inte skulle förstå att det handlade om - kraftigt höjda avgifter inom äldreomsorgen. Avsikten var att hålla valdeltagandet på en låg nivå. Detta har också kritiserats av statsvetaren Bruno Kaufmann i veckan.

Sedan skickades den omtalade valinformationen ut till alla röstberättigade i kommunen. Trots att vi innan den trycktes påtalade att den var vinklad och full med felaktigheter (till ja-sidans fördel givetvis) röstade samma majoritet av moderater igenom att kommunen skulle skicka ut broschyren med röstkorten. Detta har anmälts till förvaltningsrätten, men hann givetvis inte prövas innan valet redan var avgjort.

Folkpartiet bör egentligen hedras för att de åtminstone bedrev en valrörelse. De svärtar tyvärr också ner sig eftersom de innan folkomröstnigen spred ett rykte om att ”den onödiga folkomröstningen” skulle kosta minst 3 miljoner kronor, och lyckades till och med få sitt påhitt publicerat på kommunens officiella Facebook-sida. Sanningen var att budgeten var på 1,2 miljoner.

Sen var det det där med Nils… Det hängdes upp en utställning i kommunentrén för att förklara skillnaden mellan gamla och nya taxan. Och exemplet Nils skulle tydliggöra att en person med låg pension får låga avgifter i nya taxan. Problemet var att det var helt fel siffror som publicerades. Med de inkomster, bostadskostnader och insatser som angavs i exemplet skulle Nils haft en avgift på över 1600 kronor. Här stod istället 459 kronor. Det påtalades för kommunstyrelsens ordförande, Fredrik Saweståhl. Han tyckte dock att det var ett bra exempel, och lät utställningen – med kända felaktigheter - hänga kvar. Allt i en samlad strategi för att vilseleda väljarna.

Händelsekedjan toppades utan konkurrens när Moderaterna registrerade en hemsida med samma namn som vi på nejsidan hade använt i månader ”Gilla Trygghet”. Då fanns det alltså plötsligt två ”Gilla Trygghet”. Allt för att förstöra vår kampanj. Och en ytterligare ansträngning i att förvirra väljarna.

Trots dessa tappra försök blev det en jordskredsseger för Nej. Nästan 10 000 tyresöbor, 29 %, röstade och av dessa röstade 84 % Nej. Ett tydligare besked är svårt att få. Med tanke på den undermåliga informationen och alla turer kan jag inte tycka att det var få som röstade. Alliansen tyckte dock att det var ett för lågt valdeltagande för att ta hänsyn till resultatet. Taxan blir kvar.

Ett par dagar senare meddelade Alliansen stolt att de kommer att höja förbehållsbeloppet med 200 kronor. (I KF innan folkomröstningen har de pratat om 220 och ibland 250 kronor.) Anledningen var att man tagit till sig av opinionen (!). Jag välkomnar höjningen, men det var inte vad folkomröstningen handlade om. Vi ville istället ha en taxa som inte driver människor i fattigdom eller avstår trygghet p g a kostnaderna.

Det är med stor obehagskänsla jag dystert konstaterar att demokratin inte står särskilt högt i kurs i Tyresö. Ett antal händelser, som var och är ett övertramp på demokratin, läggs till varandra. En fartblind majoritet, anförd av moderaterna, verkar inte anse att demokratin är varken värdefull eller viktig. Tyresö håller på att utvecklas till en demokratisk frizon, där det största partiet tar valresultatet som intäkt för ett carte blanche att göra i princip vad man vill. Kommunens pengar behandlas som om de vore moderaternas partikassa. Alltfler viktiga beslut fattas av en eller två personer i ett rum på plan 6 i kommunhuset. Nu måste det vara nog!

Jag är inte gnällig av naturen. Det råkar bara ha blivit mitt jobb

Hej, jag heter Anita och jag gillar saltlakrits och ogillar gnäll. Så skulle jag kunna presentera mig. Snart har jag varit oppositionsråd i ett år i Tyresö. För den som gillar politik är det helt fantastiskt att få jobba på heltid med det som man tidigare ägnat den största delen av sin fritid åt. Tänk dig att du gillar att baka, och rätt som det är säger någon åt dig att du får dekorera tårtor hela dagarna om du vill. Att vara oppositionsråd innebär givetvis att man ska föra fram bra idéer och politik som gagnar kommuninvånarna på bästa sätt. Men det innebär också att man ska granska den styrande majoriteten.

När jag fick det här uppdraget hade jag hoppats att det mest skulle handla om den första delen. Jag hade ett visst förtroende för att det var ett rent politiskt spel som pågick. Men för varje dag blir jag varse att jag måste lägga mer och mer tid på den andra delen, att det är min uppgift att vara som en nagel i ögat. (Eller ett obekvämt acneutslag i de bakre regionerna.) Jag dekorerar inte så mycket tårtor som jag skulle vilja, istället får jag ligga och skura ett nerflottat golv titt och tätt...

Det pågår ett fulspel alltsom oftast, och ganska ofta försöker Moderaterna att föra tyresöborna bakom ljuset. Jag kan - och kommer att - berätta om många sakliga exempel på det. För att skattebetalarna har rätt att veta. Och för att det är mitt jobb. Det som somliga uppfattar som läsvärd konstruktiv kritik, kan av någon annan uppfattas som gnäll. Det ligger i betraktarens öga. Det är min uppgift att synliggöra det som sker, och jag avskyr att låta gnällig. Men nu råkar det vara en del av mitt jobb.