Efterlysning: Politiskt ledarskap

Nu har halva mandatperioden gått. Om man summerar ihop vad som har hänt de senaste två åren är det lätt att som kommunmedborgare och skattebetalare känna sig lätt nedslagen för att uttrycka saken milt. Men det finns ett ljus tunneln.

 

I Tyresö har den moderatledda alliansen allt mer tydligt abdikerat från sin uppgift att ta politiskt ledarskap, utan överlåter allt oftare till en odefinierad marknad att ta styra över all samhällsplanering. Exemplen är många.

 

Det byggs inte nya förskolor. Under de senaste mandatperioderna har inte en enda ny förskoleavdelning öppnat netto, för varje som öppnats har lika många stängts, trots att kommunen växer och vi har alltfler barn. I Bollmora kommer en förskola till och med att rivas för möjliggöra utbyggnaden av tusen bostäder. Detta utan att det finns nya förskolor, varken för att ersätta den som rivs, eller möta inflyttningen i dessa nya bostäder. (Det finns förvisso inritat ett par ”eventuell förskola” i några lägenheter i de nya flerfamiljshusen enligt planen, men dessa är så små att ingen vill driva dem. Det går helt enkelt inte att få ekonomi i så små enheter längre.) Anledningen är att markpriset är högre för bostäder än för förskolor. I Trollbäcken planerar kommunen bara för 70 % av det ökade antal barn som kommer och hoppas att marknaden ska ta hand om resten. Det här är naturligtvis helt orimligt, givetvis måste kommunen planera för alla barn. Driftsformerna för nya förskolor är en helt annan fråga.   

 

Samma sak med äldreboenden. Inte en enda ny plats under de senaste mandatperioderna, trots att vi blir alltfler äldre. Tvärtom håller platser på Björkbacken på av avvecklas. Under tiden är det många äldre som tvingas flytta från kommunen när de har behov av särskilt boende. I det äldreboende som ändå förmodas komma till stånd inom några år har kommunen inte försäkrat sig om att få köpa platser till Tyresös äldre, trots att kommunen sålt marken. Det är alltså helt rimligt att anta att den kommun som betalar högst pris får köpa platserna.

 

I Södergården låter den politiska majoriteten byggherrar staka ut hur området ska utvecklas framöver, utifrån hur de kan tjäna så mycket pengar som möjligt. Ritningar från byggherrarna ligger till grund för den kommande detaljplanen, trots att det finns tidigare beslut på att se en helhet från Södergården till Drevviken. Vad nuvarande trollbäckenbor anser verkar inte spela någon roll.

 

Det finns dock ett undantag, där den moderatledda alliansen försöker sig på samhällsplanering, men landar helt fel. I Fornuddsparken tänker man bygga en alldeles för stor skola (igen – jämför Nyboda) som blir kommunens dyraste genom tiderna. Skolan behövs inte, kapaciteten kan gott och väl täckas genom att bygga om Fornuddens skola där den ligger idag, till en betydligt lägre kostnad. Det har vi Socialdemokrater föreslagit, och för samma kostnad skulle flera nya förskolor istället kunna byggas. Den nya jätteskolan i parken kommer att ytterligare förvärra kommunens ekonomi. I flera år har verksamheterna i kommunen gått med underskott, inte minst skolan.

 

Det finns ingen familj som köper ett hus och låter bli att underhålla det i 30 år, för att sedan konstatera att det är i så risigt skick att det behöver rivas och bygger ett nytt. Men det är vad som sker i kommunens skolor idag. Man får inte vara mer slarvig med kommunens pengar än sina egna om man har fått förtroende att styra.

Det enda som håller kommunens ekonomi med näsan över vattenytan är engångsintäkter, såsom markförsäljningar. Tyresö kommuns ekonomi är att likna vid Lyxfällan, och är definitivt inte hjälpt av ofinansierade skrytprojekt. Den moderatledda alliansen har uppenbara svårigheter att hantera ekonomin.

 

Det är svårt att hitta ett ljus i tunneln vad det gäller det politiska ledarskapet, men det finns ändå ljusglimtar. I våras klubbades Tyresös budget igenom för 2017. Många gånger kan det vara förutsägbart, den moderatledda alliansen röstar igenom sina förslag och oppositionen får sina förslag nerröstade, oavsett vad det gäller. I år var det annorlunda, i år skrällde det till. Vi socialdemokrater sydde ihop en överenskommelse med Liberalerna om att trygghetslarmen ska vara avgiftsfria. Det är ett riktigt bra beslut, eftersom det finns äldre som avstår från larmet på grund av kostnaden, och för kommunens del är intäkten obetydlig i sammanhanget. En fallskada som upptäcks i tid blir betydligt snabbare och enklare att hantera. Det är också att ta hänsyn till vad tyresöborna vill, eftersom 86 procent sa nej till nya avgifter i en folkomröstning. Det är ett klart steg i rätt riktning, och första gången sedan alliansstyret tillträdde som ett förslag från oppositionen röstats igenom i budgeten. Jag hoppas att det kan bli fler kloka överenskommelser framöver.

 

Har vi härmed ett nytt politiskt läge i Tyresö? Det får framtiden utvisa, men jag är glad för att det nu finns politiska företrädare i andra partier som vågar lyfta blicken och värdera förslag utifrån innehållet snarare än vem som är avsändaren. Blockpolitiken är skadlig för Tyresö, och efter nästa val hoppas jag att den här i Tyresö, liksom i många andra kommuner, är död.

Om den oädla konsten att ta sig ur ett inmålat hörn.

Vad gör den som har målat in sig i ett hörn? Om man är styrande politiker i Tyresö så säger man att det är flyktingarnas fel. Fastän de inte varken har en pensel i handen eller ens befunnit sig i rummet. Låt mig berätta.

Jag tror att alla kan vara hyggligt överens, i olika grad, om att det finns utmaningar i kommunen. Inom förskolan växer barngrupperna för varje år, och personaltätheten minskar. Det är för visso ett gemensamt problem för hela länet att det inte finns tillräckligt många utbildade barnskötare och förskolelärare, och att dessa är svårrekryterade grupper. I Tyresö förvärrar situationen kraftigt för att alliansen under de senaste sju åren inte öppnat en enda ny förskoleavdelning netto. För varje ny avdelning som har öppnats så har lika många stängts. Under samma period har antalet förskolebarn ökat markant. Det behövs inga djupare kunskaper i matematik för att inse att barngruppernas storlek därmed har ökat. Problemet är alltså inte nytt, men förvärras för varje år.

Även skolan i Tyresö är hårt drabbad av alltjämt ökande klasstorlekar. Trots vallöften om mindre grupper ges inga reella möjligheter till detta av den styrande majoriteten, eftersom detta ska ske ”inom ram”. Det innebär att det inte får kosta något, särskilt när skolan inte ens får uppräkning för pris och lönekompensationer, vilket bara det innebär ett besparingskrav 2016 på 3,1 % (SKLs siffror). Då kan inga nya lärare anställas, simple as that. I både 2010 och 2014 års valrörelser har mindre barngrupper och minskade klasser varit på tapeten i olika omfattning. Men inte under ett enda år sedan 2010 har några ekonomiska insatser gjorts i den riktningen av den moderatstyrda Alliansen. Dessutom omöjliggörs ekvationen om minskade klasstorlekar ytterligare av det strategiska arbetet som pågår med att avveckla skollokaler som anses vara för stora.

Låt mig få ta ett exempel till. Media har rapporterat om att socialtjänsten befinner sig i fritt fall. Just nu är läget akut, chefer och medarbetare flyr kommunen. Halva styrkan som jobbar med barn har sagt upp sig, där ingår samtliga enhetschefer. Problemen är inte nya, utan har pågått under lång tid. Ytterst handlar hela den nedåtgående spiralen om ett svagt politiskt ledarskap och en kraftig underfinansiering av verksamheten som pågått under lång tid. En oberoende konsultrapport pekade 2013 på att kostnaderna varit lägre än vad som förväntas i jämförelse med andra kommuner. Konsulten beskriver sänkningen av standardkostnaden för Individ- och familjeomsorgen mellan åren 2009 och 2011 som ”anmärkningsvärd”.

När media nu rapporter om det allvarliga läget i Tyresö så blir det jobbigt, tycker vissa. För visso har man svårt att se sin egen roll i att man målat in sig i ett hörn. Det krishanteras, träffas och dras upp talespunkter om hur detta ska bemötas, hur ska man hantera media? Hur tar vi oss ur det här helskinnade? Vems fel ska det vara?  *trumvirvel*  Någon kläcker idén att det är invandringens fel. Ridån går ner.

Vi står nu inför en situation i Tyresö där ledande politiska företrädare kommer att förklara kommunens problem med att det kommer hit ensamkommande flyktingbarn. Trots att problemen uppstått flera år innan de här barnen ens lyckas ta sig från krig och förtryck. Långt innan vi visste att flyktingmottagandet skulle öka. Till och med problemen som samhällsbyggnadsförvaltningen har (många byggplaner pågår i kommunen, samtidigt som konsultfirmor dammsuger kommunerna i regionen på folk som kan det här med plan och exploatering) kommer att vara de ensamkommande barnens fel. Inte ens det faktum att staten hittills överkompenserat kommunen för kostnader kommer att hjälpa. (I år förbättras socialnämndens kraftiga underskott med ca en miljon kronor för arbetet med ensamkommande barn.)

Det här smaklösa sättet att ta sig ur ett hörn som man själv har målat in sig i, är för mig ganska chockerande. Jag hade faktiskt högre tankar om gänget runt ratten. Jag hoppas att några av dem tar jullovet till att fundera en vända till. Om modet att ta konsekvenserna av sina tidigare beslut. Kanske våga fatta nya beslut i en annan riktning. Men framför allt att inte skylla på de mest utsatta i samhället, de som inte har en chans att försvara sig.

 

Om du hade kunnat stoppa förintelsen, hade du gjort det då?

Det är ändå märkligt, att så många människor i Sverige idag säger sig kunna tänka sig att rösta på ett nyfascistiskt parti sprunget ur ren nazism. Idag har vi bättre tillgång till information än någonsin tidigare. Vittnesmålen från dödslägren lever fortfarande. Ändå är det så många som fortfarande inte fått upp ögonen och ser kopplingen mellan SD idag och Hitlers nazism och vägen till makten på 30-talet i Tyskland. Hur är det möjligt?

Jag har svårt att tro att en så pass stor andel av svenskarna verkligen är nyfascister. Men redan här är kopplingen tydlig; Jag tror inte heller att 37 % av den tyska befolkningen 1932 stod för en nazistisk ideologi. I en tid av många frågor är det lätt att attraheras av enkla svar, även om svaren inte håller för en närmare granskning. Lägg där till en välputsad fasad och en partiledare som ”talar så folk begriper”.

De enkla svaren är samma nu som då; Ta alla problem i samhället, äsch, ta med dina personliga problem också när du ändå är i farten, och lägg HELA ansvaret för ALLA problem på en liten grupp människor. Och om vi gör oss av med den här gruppen människor så kommer alla dina och mina problem att försvinna. Simsalabim.

Som en central del av putsningen på fasaden för att framstå som ett rumsrent parti, pågår ett upprensningsarbete som inom SD. Det är uteslutning av de medlemmar som offentligt säger det som de andra säger bakom stängda dörrar, uteslutning av ungdomsförbund, övervakning av medlemmars e-post och så vidare. De interna bråken och skandalerna inför öppen ridå avlöser varandra. När partiet skriver sin historia kommer man säkert att läsa in sig på hur Hitlers propagandamaskineri beskrev upprensningen på sin tid, efter exempelvis Långa knivarnas natt.

Fascismen idag har själva lämnat ordet fascism och den öppna rasismen, men kärnan känns igen. En folklig ultranationalism inriktad på nationens pånyttfödelse. Dagens förfall sätts mot en tidigare idyll. Vi ska omfattas av en stor gemenskap, men den är inte för alla, utan exklusiv utifrån födsel och ursprung. SD är nyfascister. SDs historia bygger också på nazismen. Redan ursprungligen deltog en SS-veteran och andra beryktade nazister - aktiva också under tiden för Förintelsen, i bildandet av det nya partiet. Partiet är rasistiskt. Sverigedemokraternas rasism är inget som tillhör historien. Den är del av partiets idé.

I 30-talets Tyskland behövde nazisterna ingen absolut majoritet för maktövertagande eftersom de lyckades skapa kaos i riksdagen och därmed kuppade till sig makten, där de sedan kunde skapa en politisk diktatur där all opposition förbjöds. Även SD gör sitt för att skapa kaos i riksdagen, kränkta som de är över att 13 % inte kan styra över 87 %. Just nu sitter de och kräks över decemberöverenskommelsen som de själva tvingade fram.

Den senaste veckan har ett par personer frågat mig varför jag inte vill ha ett samarbete med SD. Jag tror inte att de personerna skulle förvänta sig att ett demokratiskt parti skulle samarbeta med Hitler på sin tid. Jag ser ingen skillnad på det. Så länge inte SD har 51 % av rösterna i ett allmänt val tänker jag fortsätta att göra mitt för att hålla dem borta från samarbetsorgan. Det är förvånande, kan jag tycka, att man efterfrågar samarbete med just socialdemokratin. Historielöst, är den spontana känslan.

Jag ser en tydlig koppling i historien till det vi ser i Sverige idag. Alltså är det allas ansvar som tror på demokrati, att göra motstånd mot den normalisering som sker av SD. Tanter med handväskor och alla andra, det är dags att säga ifrån! Annars kommer vi att få stå till svars för kommande generationer. Det är inte vilket parti som helst, bara för att de tagit plats i Sveriges riksdag. Om man fortsätter att lyssna till ondskan bakom putsade fasader och släpper in stöveltrampet i finrummen, så kan det sluta nu som då. Historien har visat vilka som kommer att radas upp som djur framför planket.

De kommer att sluta med att de skjuter huvet av oss.

Jag gjorde motstånd.

”Sverige har inte råd med fler invandrare. Vi har ju inte ens råd med pensioner till våra egna.” Kommentaren kom från en balanserad vit man i övre medelåldern, frisk och utan ekonomiska bekymmer. Och sedan följt av det obligatoriska ”Jag är ju ingen rasist”. Eftersom jag aldrig låter sådana kommentarer slinka förbi oemotsagda – hur less man än kan bli – så tog jag sats för att börja en diskussion. Den här gången behövde jag inte det, en 20-årig kvinna i närheten tog hela debatten på ett brilliant sätt. Jag bara lutade mig tillbaka och njöt av föreställningen. En annan kvinna, runt 18, väste till mig ”Jag fattar inte hur många äldre kan gå på den där SD-propagandan”.

 

Jag vet inte om äldre har ett större ansvar än yngre, men sannolikheten att de har känt eller träffat personer som var med i Tyskland på 30-talet är åtminstone större. När landet hade dålig ekonomi och skyhög arbetslöshet pekades små minoritetsgrupper ut som syndabockar för allt ont, och Hitler fick till slut stöd av 37 % av befolkningen i allmänt val. Jag är skiträdd för att samma sak ska hända här i Sverige. Retoriken är densamma här och nu som där och då. ”Allt är invandringens fel.” Att vi har problem med för stora klasser och lärarbrist i skolan, att förlossningsvården inte fungerar på ett säkert sätt, att sjuka människor inte får den vård de behöver och att många pensionärer – främst kvinnor – lever i fattigdom är inget vi accepterar i en välfärdsstad som Sverige. Men är det invandringens fel? Svaret är nej. Svaret är att vi betalar för lite i skatt. Alla skattesänkningar som den förra regeringen ägnade sig åt (och faktiskt lånade pengar för att finansiera) har urgröpt landets ekonomi. Idag betalar den som arbetar lika mycket skatt som hen kostar samhället. Det betyder att det inte finns något kvar att fördela. Så svaret är att vi måste minska arbetslösheten och betala mer skatt. Under förutsättning att vi fortfarande vill ha en gemensam, väl fungerande och allmänt finansierad välfärd.

 

Inte sedan andra världskriget har så många människor varit på flykt. Från Syrien flyr familjer för sina liv, de flesta blir kvar i regionen. Jordanien har tagit emot 2 miljoner flyktingar. De som kommer till Europa och Sverige är en liten bråkdel. De som tar sig hela vägen till norr  är medelklassfamiljer med hus, bil och jobb som lämnat allt de har och hela sitt sociala sammanhang, för att rädda sina liv. Och de som kommer hit till Sverige har högre utbildning än vad vi svenskar i genomsnitt har. Självklart kostar flyktingmottagningen pengar, det vore tramsigt att påstå något annat. Men det är inte de här familjerna, eller de ensamkommande barnen, som är ansvariga för att vår fina välfärdsstat monterats ner, skattesänkning efter skattesänkning.

 

Jag träffade en kvinna i Tyresö centrum i veckan. Hon och hennes man var politiska flyktingar men har bott länge i Sverige. Deras barn är födda här, Sverige är deras land. Hon berättade för mig hur rädda hennes barn är, hur de hör stöveltrampet dåna allt högre. De läser om tyska nazister som pissar på oskyldiga små barn. Och de ser hur hatet växer också här. Hennes barn har noga lärt sig vad som hände i Tyskland på 30-talet och ser att exakt samma sak kan hända igen. Men den här gången kanske också i Sverige?

 

Nynazismen i Sverige har lärt sig läxan. Man har putsat fasaden och pratar ”så människor förstår”. Och att allt fler lyssnar och attraheras av den tillrättalagda retoriken, går att se i opinionsundersökningar. Det skrämmande är att så många väljer att inte se vad som ligger bakom, och vad nazisternas mål är. Och om inte människor ser likheten och vaknar till kan historien återupprepa sig. Jag är på allvar rädd att det händer, och det börjar här och nu. Sorteringen av människor utifrån hudfärg eller annat är livsfarlig.

 

Någon gång i framtiden kommer vi att ställas till svars för vad som händer nu. När mina barnbarn frågar mig vad som hände och vad jag gjorde, så ska jag säga ”Jag gjorde motstånd. Och det gjorde din mamma också.”

Det hade varit bättre att spola ner en miljon kronor i toaletten.

Jag har ganska ofta sedan folkomröstningen hört diskussioner om hur Tyresös moderater värderar demokrati (och heder) lågt. Det är tråkigt. Alla förlorar på det. Tyresöborna mest förstås, eftersom förtroendet urholkas. Alla politiker förlorar också – oavsett partifärg -  eftersom moderaternas agerande bidrar till ett ökande politikerförakt.

Nu gör de det igen; struntar i demokratin och bränner pengar som om det vore MUFs handkassa istället för skattepengar. Avgör själv;

Tyresö Gymnasium har minst sagt en del utmaningar. En gemensam gymnasieregion, där elever själva fritt väljer skola, allt fler ”aktörer på marknaden” (dvs skolor) och allt färre elever, gör att skolor måste göra allt mer för att profilera sig och framstå som attraktiva. I Tyresö har gymnasiet, trots kompetenta lärare och nöjda elever, fått dras med ett oförtjänt dåligt rykte.

Tyresö Gymnasium behöver en uppryckning. Alla är överens om det. Ett par nya profileringar har skett på programmen, men skolan behöver rustas upp, byggas om eller flyttas. Det här är ett stort beslut som handlar om mycket pengar.

Gymnasie och arbetsmarknadsnämnden har i stor enighet arbetat aktivt med frågan, och påbörjat ett stort arbete tillsammans med elever, lärare, ledningen för skolan och även en del konsulthjälp. Nämndens precidum tillsammans med kommunstyrelsens (KS) beredning skulle utgöra politisk referensgrupp. Problemet är bara att när KS ordförande Fredrik Saweståhl och kommundirektören blev ansvariga så avstannade i princip arbetet.

Det senaste året har för gymnasiets del varit ett förlorat år. I projektgruppen har det i princip inte hänt någonting. Inga utredningar om eventuell ny lokalisering har gjorts. Inga kostnadsberäkningar har tagits fram för att se vad som krävs för att behålla gymnasiet där det ligger. Inga som helst analyser har tagits fram. Trots att det faktiskt finns beslut om att sådana ska genomföras. Under tiden söker en allt mindre andel av Tyresös elever till gymnasiet.

En miljon kronor är avsatta för projektet. Dvs utredningen av gymnasiets framtid.

Döm om min förvåning när jag idag läser att moderaterna har bestämt sig i frågan. Utan att ett enda beslutsunderlag har tagits fram. De har inte diskuterat detta i ansvarig nämnd. De har inte sammankallat referensgruppen för projektet. Men de har bestämt sig för att gymnasiet ska rivas och att ett nytt ska byggas nytt på en annan tomt, närmare centrum.

De har uppenbarligen inte lärt sig någon av ”Nyboda-gate” skandalen. Där gick beslutsprocessen till på samma sätt, och resultatet blev en alldeles för dyr och dessutom halvtom skola där pengarna flödade iväg. Beslutsprocessen har kritiserats hårt av revisorerna, den vassaste kritik de hade skrivit. En av revisorerna sa att han aldrig hade varit i en kommun som hade gjort en så stor investering på så bristfälliga underlag. Jag trodde att någon skulle ha lärt sig något.

Nu händer alltså samma sak igen. Beslut utan analyser. Maktfullkomlighet. Förakt för inflytande och dialog.

Den miljon som projektet kostar hade varit bättre att spola ner i toaletten. Då hade inte människor förväntat någon form av demokratiskt inflytande.

Nytt trixande avslöjat i Tyresö

Som många medier rapporterat om valde majoriteten att ignorera resultatet av folkomröstningen. Taxan blir kvar. Alliansen vill ändå inte framstå som fullständigt tondöva, så några dagar efter folkomröstningen försökte man blidka väljarna med att de skulle höja förbehållsbeloppet med 200 kronor.

Förbehållsbeloppet är en statligt fastställd summa som pensionärerna garanteras ha kvar när hyran är betald, innan kommunen har möjlighet att ta ut avgifter. Det justeras varje år på samma sätt som prisbasbeloppet.

Tyresös äldre ska alltså få ha 200 kronor mer kvar i månaden om de är ensamstående. För sammanboende blir det 100 kronor som förbehållsbeloppet höjs med. Det är en välkommen höjning för äldre som har små marginaler. (Fortfarande motsvarar det inte på långa vägar vad folkomröstningen handlade om.)

Vilken möjliga anledningar finns då anledningen till detta?

• Majoriteten har tagit till sig av kritiken och vill ändra en del av taxan, eftersom alltfler äldre tvingas leva på motsvarande socialbidragsnivå.
• Majoriteten inser att det är viktigt att de äldre faktiskt har råd med den omsorg de har laglig rätt till.
• Majoriteten vill gärna framstå som att man lyssnar på folket, och gör åtminstone en liten förändring som man tycker sig ha råd med på sikt.

Nu kan jag avslöja att inget av dessa påståenden stämmer. Håll i er nu alla gubbar och gummor. Sanningen är istället:

• Majoriteten vill framstå som att de lyssnar. Därför höjer de förbehållsbeloppet tillfälligt för att senare plocka bort det igen. Utan att berätta något för tyresöborna!

Formuleringen man hittat på är nämligen mycket kreativ när det gällde att framstå som lyssnande. När det istället återigen handlar om att föra folk bakom ljuset.

Förbehållsbeloppet kommer att höjas lokalt, som utlovat med 200 kronor för ensamstående och 100 kronor för sammanboende 2013. Men det är bara tillfälligt. Vad man inte berättat om är att vartefter det statligt fastställda prisbasbeloppet ökar, så minskar de 200 respektive 100 kronorna med lika mycket. Om indexeringen alltid skulle ligga på samma nivå som mellan 2012 och 2013 så är de 200 kronorna 1 januari om drygt ett år istället 144 kronor. Och 100-lappen har blivit 52 kronor. För ensamstående är hela höjningen uppäten på drygt 3 år. För sammanboende är höjningen uppäten på 2 år.

På en direkt fråga så svarar moderaten Andreas Jonsson, ordförande för socialnämnden, att det är rimligt. Att vi inte har råd med detta på längre sikt. Jag kan tillägga att vi pratar om 300 000 kronor per år. Han har inte alls förstått hur mycket pengar kommunen sparar varje år för att våra äldre har haft råd med omsorg i hemmet. Han och hans parti för en argumentation som får kvartalsekonomer att framstå som långsiktiga.

Tyvärr verkar också trixande vara en paradgren för moderater även i Tyresö.

Vi betalar för att kränka funktionsnedsatta

Jag har tidigare i olika sammanhang berättat om de olika åtgärder majoriteten i Tyresö vidtagit för att hålla valdeltagandet på en så låg nivå som möjligt. Det är allvarligt ur ett demokratiskt perspektiv. Efter den rådgivande folkomröstningen valde majoriteten att ignorera resultatet och behålla den nya taxan, trots det tydliga beskedet från väljarna.

Givetvis bör ett så tydligt valresultat följas, och taxan återställas. En av åtgärderna skulle således vara att ta bort den nya avgiften på klientombud. Klientombuden är de som håller kontakt med personer med funktionsnedsättningar och hjälper dem med myndighetskontakter och kontakter med sjukhus osv. Jag har träffat ett par personer som har berättat för mig att de avsagt sig hjälpen för att de inte längre har råd. Nu pratar jag alltså om är alltså våra svagaste och fattigaste medborgare.

Det finns åsikter på Socialstyrelsen om att kommunerna inte skulle få ta betalt för den här typen av tjänster, och många kommuner gör det inte heller.

Den nya avgiften för funktionsnedsatta här i Tyresö har dessutom visat sig kosta mer än den smakar. Administrationen av avgiften är dyrare än vad kommunen får in i avgifter eftersom ett mycket litet antal av dessa personer har någon möjlighet att betala. Det är nästan aldrig någon ansvarig politiker som pratar om de här personerna, eller varför det är så viktigt att pungslå dem på pengar de inte har.

Nu får alltså tyresöborna via skattsedeln vara med och betala för att vilja men inte kunna ta ut en avgift från våra fattigaste medborgare. Jag vill inte att mina skattepengar ska spenderas så slösaktigt och oetiskt!

Demokratins frizon

I folkomröstningen i Tyresö har vi haft den smutsigaste valrörelsen jag har hört talas om i Sverige. Moderater har åkt till USA för att lära sig av amerikanerna hur man i en valrörelse ljuger, smutskastar och för väljarna bakom ljuset. I viss mån har de varit framgångsrika, åtminstone när det gällde att hålla valdeltagandet på en så låg nivå som möjligt. Men det är knappast en seger för demokratin.

Ursprunget till folkomröstningen var att pensionärsorganisationerna inför valet 2010 ställde alla partier mot väggen på ett stormöte. Där lovade alla att inte höja taxorna inom äldreomsorgen. Vi vet (det har erkänts av ansvariga politiker senare i KF) att de redan då fanns planer på höjning av avgifterna. Alltså fördes väljarna medvetet bakom ljuset. Jag skulle till och med kunna säga att de ljög. Detta kan ha bidragit till att alliansen fick förnyat förtroende i valet.

Några månader efter valet var chockhöjningen ett faktum, och namninsamlingen samlade 4439 röstberättigade personer i Tyresö som krävde att höjningen skulle prövas i en folkomröstning. Det skedde många förhandlingar för att försöka få majoriteten att återgå till gamla taxan utan en folkomröstning, men dessa var tyvärr fruktlösa. Taxan var införd och taxan skulle tillämpas. Trots att många avstod hjälp som de behövde för att de inte hade råd.   

Inför folkomröstningen skulle en frågeställning formuleras, frågan borde vara tydlig och återspegla det som namninsamlingen handlade om. I Tyresö valde moderaterna (eftersom de sitter i majoritet och kan bestämma sånt) medvetet att istället formulera frågan på ett sätt så att folk inte skulle förstå att det handlade om - kraftigt höjda avgifter inom äldreomsorgen. Avsikten var att hålla valdeltagandet på en låg nivå. Detta har också kritiserats av statsvetaren Bruno Kaufmann i veckan.

Sedan skickades den omtalade valinformationen ut till alla röstberättigade i kommunen. Trots att vi innan den trycktes påtalade att den var vinklad och full med felaktigheter (till ja-sidans fördel givetvis) röstade samma majoritet av moderater igenom att kommunen skulle skicka ut broschyren med röstkorten. Detta har anmälts till förvaltningsrätten, men hann givetvis inte prövas innan valet redan var avgjort.

Folkpartiet bör egentligen hedras för att de åtminstone bedrev en valrörelse. De svärtar tyvärr också ner sig eftersom de innan folkomröstnigen spred ett rykte om att ”den onödiga folkomröstningen” skulle kosta minst 3 miljoner kronor, och lyckades till och med få sitt påhitt publicerat på kommunens officiella Facebook-sida. Sanningen var att budgeten var på 1,2 miljoner.

Sen var det det där med Nils… Det hängdes upp en utställning i kommunentrén för att förklara skillnaden mellan gamla och nya taxan. Och exemplet Nils skulle tydliggöra att en person med låg pension får låga avgifter i nya taxan. Problemet var att det var helt fel siffror som publicerades. Med de inkomster, bostadskostnader och insatser som angavs i exemplet skulle Nils haft en avgift på över 1600 kronor. Här stod istället 459 kronor. Det påtalades för kommunstyrelsens ordförande, Fredrik Saweståhl. Han tyckte dock att det var ett bra exempel, och lät utställningen – med kända felaktigheter - hänga kvar. Allt i en samlad strategi för att vilseleda väljarna.

Händelsekedjan toppades utan konkurrens när Moderaterna registrerade en hemsida med samma namn som vi på nejsidan hade använt i månader ”Gilla Trygghet”. Då fanns det alltså plötsligt två ”Gilla Trygghet”. Allt för att förstöra vår kampanj. Och en ytterligare ansträngning i att förvirra väljarna.

Trots dessa tappra försök blev det en jordskredsseger för Nej. Nästan 10 000 tyresöbor, 29 %, röstade och av dessa röstade 84 % Nej. Ett tydligare besked är svårt att få. Med tanke på den undermåliga informationen och alla turer kan jag inte tycka att det var få som röstade. Alliansen tyckte dock att det var ett för lågt valdeltagande för att ta hänsyn till resultatet. Taxan blir kvar.

Ett par dagar senare meddelade Alliansen stolt att de kommer att höja förbehållsbeloppet med 200 kronor. (I KF innan folkomröstningen har de pratat om 220 och ibland 250 kronor.) Anledningen var att man tagit till sig av opinionen (!). Jag välkomnar höjningen, men det var inte vad folkomröstningen handlade om. Vi ville istället ha en taxa som inte driver människor i fattigdom eller avstår trygghet p g a kostnaderna.

Det är med stor obehagskänsla jag dystert konstaterar att demokratin inte står särskilt högt i kurs i Tyresö. Ett antal händelser, som var och är ett övertramp på demokratin, läggs till varandra. En fartblind majoritet, anförd av moderaterna, verkar inte anse att demokratin är varken värdefull eller viktig. Tyresö håller på att utvecklas till en demokratisk frizon, där det största partiet tar valresultatet som intäkt för ett carte blanche att göra i princip vad man vill. Kommunens pengar behandlas som om de vore moderaternas partikassa. Alltfler viktiga beslut fattas av en eller två personer i ett rum på plan 6 i kommunhuset. Nu måste det vara nog!

Jag är inte gnällig av naturen. Det råkar bara ha blivit mitt jobb

Hej, jag heter Anita och jag gillar saltlakrits och ogillar gnäll. Så skulle jag kunna presentera mig. Snart har jag varit oppositionsråd i ett år i Tyresö. För den som gillar politik är det helt fantastiskt att få jobba på heltid med det som man tidigare ägnat den största delen av sin fritid åt. Tänk dig att du gillar att baka, och rätt som det är säger någon åt dig att du får dekorera tårtor hela dagarna om du vill. Att vara oppositionsråd innebär givetvis att man ska föra fram bra idéer och politik som gagnar kommuninvånarna på bästa sätt. Men det innebär också att man ska granska den styrande majoriteten.

När jag fick det här uppdraget hade jag hoppats att det mest skulle handla om den första delen. Jag hade ett visst förtroende för att det var ett rent politiskt spel som pågick. Men för varje dag blir jag varse att jag måste lägga mer och mer tid på den andra delen, att det är min uppgift att vara som en nagel i ögat. (Eller ett obekvämt acneutslag i de bakre regionerna.) Jag dekorerar inte så mycket tårtor som jag skulle vilja, istället får jag ligga och skura ett nerflottat golv titt och tätt...

Det pågår ett fulspel alltsom oftast, och ganska ofta försöker Moderaterna att föra tyresöborna bakom ljuset. Jag kan - och kommer att - berätta om många sakliga exempel på det. För att skattebetalarna har rätt att veta. Och för att det är mitt jobb. Det som somliga uppfattar som läsvärd konstruktiv kritik, kan av någon annan uppfattas som gnäll. Det ligger i betraktarens öga. Det är min uppgift att synliggöra det som sker, och jag avskyr att låta gnällig. Men nu råkar det vara en del av mitt jobb.