Efterlysning: Politiskt ledarskap

Nu har halva mandatperioden gått. Om man summerar ihop vad som har hänt de senaste två åren är det lätt att som kommunmedborgare och skattebetalare känna sig lätt nedslagen för att uttrycka saken milt. Men det finns ett ljus tunneln.

 

I Tyresö har den moderatledda alliansen allt mer tydligt abdikerat från sin uppgift att ta politiskt ledarskap, utan överlåter allt oftare till en odefinierad marknad att ta styra över all samhällsplanering. Exemplen är många.

 

Det byggs inte nya förskolor. Under de senaste mandatperioderna har inte en enda ny förskoleavdelning öppnat netto, för varje som öppnats har lika många stängts, trots att kommunen växer och vi har alltfler barn. I Bollmora kommer en förskola till och med att rivas för möjliggöra utbyggnaden av tusen bostäder. Detta utan att det finns nya förskolor, varken för att ersätta den som rivs, eller möta inflyttningen i dessa nya bostäder. (Det finns förvisso inritat ett par ”eventuell förskola” i några lägenheter i de nya flerfamiljshusen enligt planen, men dessa är så små att ingen vill driva dem. Det går helt enkelt inte att få ekonomi i så små enheter längre.) Anledningen är att markpriset är högre för bostäder än för förskolor. I Trollbäcken planerar kommunen bara för 70 % av det ökade antal barn som kommer och hoppas att marknaden ska ta hand om resten. Det här är naturligtvis helt orimligt, givetvis måste kommunen planera för alla barn. Driftsformerna för nya förskolor är en helt annan fråga.   

 

Samma sak med äldreboenden. Inte en enda ny plats under de senaste mandatperioderna, trots att vi blir alltfler äldre. Tvärtom håller platser på Björkbacken på av avvecklas. Under tiden är det många äldre som tvingas flytta från kommunen när de har behov av särskilt boende. I det äldreboende som ändå förmodas komma till stånd inom några år har kommunen inte försäkrat sig om att få köpa platser till Tyresös äldre, trots att kommunen sålt marken. Det är alltså helt rimligt att anta att den kommun som betalar högst pris får köpa platserna.

 

I Södergården låter den politiska majoriteten byggherrar staka ut hur området ska utvecklas framöver, utifrån hur de kan tjäna så mycket pengar som möjligt. Ritningar från byggherrarna ligger till grund för den kommande detaljplanen, trots att det finns tidigare beslut på att se en helhet från Södergården till Drevviken. Vad nuvarande trollbäckenbor anser verkar inte spela någon roll.

 

Det finns dock ett undantag, där den moderatledda alliansen försöker sig på samhällsplanering, men landar helt fel. I Fornuddsparken tänker man bygga en alldeles för stor skola (igen – jämför Nyboda) som blir kommunens dyraste genom tiderna. Skolan behövs inte, kapaciteten kan gott och väl täckas genom att bygga om Fornuddens skola där den ligger idag, till en betydligt lägre kostnad. Det har vi Socialdemokrater föreslagit, och för samma kostnad skulle flera nya förskolor istället kunna byggas. Den nya jätteskolan i parken kommer att ytterligare förvärra kommunens ekonomi. I flera år har verksamheterna i kommunen gått med underskott, inte minst skolan.

 

Det finns ingen familj som köper ett hus och låter bli att underhålla det i 30 år, för att sedan konstatera att det är i så risigt skick att det behöver rivas och bygger ett nytt. Men det är vad som sker i kommunens skolor idag. Man får inte vara mer slarvig med kommunens pengar än sina egna om man har fått förtroende att styra.

Det enda som håller kommunens ekonomi med näsan över vattenytan är engångsintäkter, såsom markförsäljningar. Tyresö kommuns ekonomi är att likna vid Lyxfällan, och är definitivt inte hjälpt av ofinansierade skrytprojekt. Den moderatledda alliansen har uppenbara svårigheter att hantera ekonomin.

 

Det är svårt att hitta ett ljus i tunneln vad det gäller det politiska ledarskapet, men det finns ändå ljusglimtar. I våras klubbades Tyresös budget igenom för 2017. Många gånger kan det vara förutsägbart, den moderatledda alliansen röstar igenom sina förslag och oppositionen får sina förslag nerröstade, oavsett vad det gäller. I år var det annorlunda, i år skrällde det till. Vi socialdemokrater sydde ihop en överenskommelse med Liberalerna om att trygghetslarmen ska vara avgiftsfria. Det är ett riktigt bra beslut, eftersom det finns äldre som avstår från larmet på grund av kostnaden, och för kommunens del är intäkten obetydlig i sammanhanget. En fallskada som upptäcks i tid blir betydligt snabbare och enklare att hantera. Det är också att ta hänsyn till vad tyresöborna vill, eftersom 86 procent sa nej till nya avgifter i en folkomröstning. Det är ett klart steg i rätt riktning, och första gången sedan alliansstyret tillträdde som ett förslag från oppositionen röstats igenom i budgeten. Jag hoppas att det kan bli fler kloka överenskommelser framöver.

 

Har vi härmed ett nytt politiskt läge i Tyresö? Det får framtiden utvisa, men jag är glad för att det nu finns politiska företrädare i andra partier som vågar lyfta blicken och värdera förslag utifrån innehållet snarare än vem som är avsändaren. Blockpolitiken är skadlig för Tyresö, och efter nästa val hoppas jag att den här i Tyresö, liksom i många andra kommuner, är död.

Låt oss slippa "sommarminnen"

Idag började skolterminen i Tyresös skolor. Många barn har längtat och sett fram emot just idag. Endel hade svårt att somna igår, med väskan färdigpackad bredvid sängen och magen full av fjärilar.

Eftersom jag har tre barn så har jag fått möjligheten att vara med vid skolstarten många gånger. Det är alltid fint väder, barnen har blivit påtagligt större sedan i våras och luften är full av förväntan. Det är liksom konstant.

En annan sak som har varit konstant för mina barn, oavsett om de har gått i 1:an, 3:an eller 5:an, oavsett skola och oavsett vilken lärare de haft är första arbetsuppgiften de får. "Rita, skriv eller berätta om ditt sommarlov." Ibland uppmanas barnen också att ta med sig ett "sommarminne". Låt mig få förtydliga redan här att jag förstår den pedagogiska tanken, och den är säkert god. Lika säker som jag är på att de flesta - åtminstone yngre - barnen längtar till skolstarten, lika säker är jag på att några barn har svårt att sova kvällen innan av just den här anledningen.

Rädda barnen gör beräkningar på hur många barn som lever i barnfattigdom, och LO har tagit fram siffror på hur många familjer som aldrig har råd att åka på semester eller har tillgång till en sommarstuga. Oavsett vilka siffror man väljer att hänvisa till, så vet jag att många barn får ta konsekvenserna av att familjerna har det tufft ekonomiskt. I snitt är det flera barn i varje klass som lever i ekonomisk utsatthet.

Även om en skogspromenad i Tyrestaskogen, eller ett dopp i Albysjön kan vara nog så kul, så är det inte särskilt roligt att berätta om när ens klasskompisar har med sig resminnen från världens alla hörn. När ska de här barnen få en brejk? Skolan börjar med att några barn väljer att berätta att de har varit i Spanien fastän de i själva verket inte har lämnat kommungränsen på hela sommaren. Sedan har de en hel termin på sig att hitta på ursäkter till att inte gå på kalas, för att de vet att familjen inte har råd att köpa presenterna som förväntas.

Redan första skoldagen uppmanar läraren i yngsta dotterns klass att barnen ska ha med sig en frukt varje dag för att lunchen ligger så sent. Jag kommer osökt att tänka på en kille jag känner som hade det fattigt hemma. Han hade aldrig med sig varken frukt eller matsäck för de hade inte råd. En dag hade läraren tröttnat och läxade upp honom med att gå hem och säga till mamma att köpa apelsiner, för det är billigt. Skammen han kändre då lever kvar fortfarande, flera år senare.

Jag önskar att den första uppgiften i skolan istället kunde vara "Hitta på ett sommarlov till någon, vem som helst - rita och berätta". Det skulle nog bli roligare för de flesta.