Tiggeriförbud? Nej tack.

Det tål att upprepas, det är fattigdom och orättvisor som ska bekämpas. Inte möjligheten för utsatta människor att be om hjälp. Tiggeri är förvisso inte en lösning för att ta sig ur utsatthet och fattigdom, men att kriminalisera utsatta är fel väg att gå.

De är många. De sitter utanför affärer och köpcentrum, oavsett väder. Varje gång jag ser en person som tigger så gnager det. Och jag är livrädd för den dagen då jag inte längre ska se att det är någon med ett namn som sitter där. Någon som befinner sig i ett sammanhang, med en familj och som har en historia.

De flesta vill inte se människor som tigger på våra gator. Självklart inte. Vi har ett samhälle som bygger på att var och en gör rätt för sig efter sin förmåga, och att vi tar hand om varandra. Under många år har vi ”sluppit” tiggeri i Sverige, men det är faktiskt inte en slump. Det grundar sig i en politik för minskade klyftor, generell välfärd och ökad jämlikhet.

När statsministern säger att ”Det är aldrig acceptabelt att behöva se människor stå på knä och tigga” väljer några att tolka att det är själva åsynen av utsatta människor som är problemet. Jag är övertygad om att det inte är så. Jag är övertygad om att vår socialdemokratiske partiordförande är stabil i sin ideologi, och att det är fenomenet som måste bekämpas, ”på något sätt måste detta få ett stopp”.

Grunden till problemet ligger i Rumänien och Bulgarien, och att dessa länder inte gör tillräckligt för att förbättra situationen för romerna. Möten med ministrar och EU har hittills inte givit något resultat. EU pumpar in miljardbelopp för att dessa länder ska förbättra sin infrastruktur och skola, en viktig satsning. I det långa loppet kommer det bli möjligt även för romska barn att försörja sig om de faktiskt får gå i skolan.

Varför ser vi då inga resultat? Det tragiska svaret är att Rumänien och Bulgarien inte vill göra något åt problemet. Den dagen de regeringarna satsar krut på att förbättra romernas situation är de rädda att de kommer att röstas bort. Antiziganismen i dessa länder är enorm.

Kanske en lösning skulle kunna vara att EU stryper pengarna? Med en inbjudan att komma tillbaka den dagen som Rumänien och Bulgarien ger romer samma rättigheter som för majoritetssamhället. Det handlar om rätten till skolgång, arbete, bostäder och sjukvård. Och att bli betraktade som fullvärdiga medborgare i omvärldens ögon.

En sådan förändring kommer givetvis att ta tid, men det måste till en förändring. Det vi har idag är fullständigt ovärdigt. Det finns de som tycker att själva åsynen av utsatta människor utanför affären är problemet. Jag tänker att ni under tiden kan trösta er med att det förmodligen är tusen gånger jävligare att behöva sitta där, att veta att alternativen är ännu värre.

Man kan väl ändå så här i december drista sig till att tänka att en tändstickstavla föreställande Bodens fästning eller japanska servettringar i päronträ inte kan lösa några problem, men de gjorde ju inte saken värre heller. Karl-Bertil Jonsson åstadkom ändå lite lycka.

Var och en måste själv ta ställning. Själv kommer jag inte att dela ut tändstickstavlor eller servettringar. Jag kommer istället att skänka pengar till Hjärta till hjärta och Svenska kyrkans internationella arbete.