Idag handlar det inte om oförsoning

Har vi kommit att leva i en tid som domineras av oförsoning? Allt oftare när någon begår ett eventuellt misstag ropas mer eller mindre reflexartat: Avgå! Att fråga sig varför någon gjort som den har gjort blir sällan intressant. Och utrymmet för att lära av sina erfarenheter tenderar att utraderas.

Jag har gjort många misstag - det tror jag att de flesta av oss har gjort. Och jag vill gärna tro att jag har lärt mig något varje gång. Att jag trots att jag grämer mig för att jag kunde ha gjort annorlunda ändå kommer att agera annorlunda nästa gång jag befinner mig i en liknande situation. Att lära av sina misstag är en del av att växa som människa.

Den människan som aldrig har gjort ett misstag finns inte. Och finns hon vill jag inte ha henne omkring mig, för då saknar hon förmodligen all form av empati.

Att tillåtas att göra misstag och att växa genom dem har givetvis en gräns. Vi måste alla följa de lagar som stiftas. Extra anmärkningsvärt skulle det förstås vara om politiker, eller när chefer för myndigheter bryter mot lagen. Sådant får konsekvenser, och så måste det vara.

När vi i allt mindre utsträckning, som jag upplever det, tillåter andras misstag så kommer det att leda till att personer med olika uppdrag inte kommer att ha lika breda erfarenheter. Jag tror inte att det är en önskvärd utveckling. Det gäller i synnerhet för politiker.

Inom mitt parti har vi inte alltid behandlat varandra så respektfullt som en kan förvänta sig, det finns nog exempel i andra organisationer också. Men jag har sällan skådat något i närheten av det Anna Kinberg Batra utsattes för av sin egen organisation.

Hon sa på en pressträff att ”vi moderater är inte snälla mot varandra”. Nej, det har vi alla sett. Männen i hennes eget län var till exempel de som drev fram närmandet mot SD. Det gillades inte av väljarna som flydde till andra partier. Då sa samma män att Anna kommunicerat dåligt. Insikten om att politiken var det som gjorde att väljarna lämnade i snabb takt var obefintlig. Anna fick lämna under exceptionellt förnedrande former. Nu ska moderaterna välja en ny partiledare, som suttit i samma partiledning och varit en del av att vrida partiet mot de ”nya gamla moderaterna”. Inget tyder på att politiken förändras. Men jag är övertygad om att det är just politiken som väljarna vänder sig emot, inte vem som för fram den.

I Tyresö har Moderaterna under flera år kraftigt misskött socialförvaltningen. Personalen har inte fått rimliga förutsättningar att göra ett bra jobb. Besparingskrav har lett till minskat utrymme för förebyggande verksamhet. Placeringarna för utsatta barn ökar och kostnaderna skenar. Utrymmet för förebyggande verksamhet utraderas därmed och personalen får ännu högre arbetsbelastning. Spiralen fortsätter neråt i allt snabbare takt samtidigt som underskotten ackumulerats de senaste åren till över 100 miljoner kronor.

Läget är så allvarligt att kommunsstyrelsens ordförande nu har tappat tålamodet och petar sin ordförande i socialnämnden. Men igen – vilka var förutsättningarna? Socialnämnden har varje år avkrävts nya besparingar. Allt fler orosanmälningar görs, och det finns inte utrymme för förebyggande arbete, att få hjälp utan biståndsbeslut. Det finns inte utrymme att jobba med familjer innan det har gått så långt att lagen kräver det. Och då blir det dyrt.

Kan det vara så att det är politiken det är fel på, att budgeten inte tillåter en rimlig nivå på socialförvaltningen? Moderaterna gör fel prioriteringar. Och hjälper det i så fall att bara byta ut den som försöker att genomföra den förda politiken?

Svaret är såklart nej. I det här fallet handlar det inte om enskilda misstag som inte kan förlåtas. Idag handlar det inte om oförsoning. Det är inte i första hand socialnämndens ordförande som är det största felet, utan den politik hans parti företräder.

Riskeras kvinnors hälsa när M bjuder in SD?

Moderaterna släpper in Sverigedemokraterna i salongerna för samtal och samarbeten. I god tid före valet måste ju därför helst SDs uppenbart bruna historia tvättas och putsas. SDs nazistiska rötter kallas nu för ”auktoritära” rötter av moderattoppar. Men en sked är en sked. SD är grundat av nazister och är fortfarande idag ett fascistiskt parti.

Kristdemokraterna myser. Möjligheterna att bilda en mörkblå regering ökar. För visso med bruna inslag men det är inget som egentligen skaver. Nu kommer deras hjärtefrågor, som abortfrågan, landa betydligt tyngre i förhandlingarna om maktbalansen. Här kommer KD att få fullt stöd från SD. Abortmotståndet är ju en naturlig del av nationalismen. Kvinnans huvudsakliga uppgift är att föda fram fler individer ur den ”egna rasen”, varför abortmotståndet är överordnat det som brukar kallas sexuell och reproduktiv hälsa, kvinnors rätt till sin kropp, sin sexualitet och rätt till fri abort.

Inget gör mig mer förbannad än när män – för det är nästan alltid män – tar sig rätten att bestämma över kvinnor och deras kroppar runt om i världen. Kampen för kvinnors självklara rätt till abort måste fortsätta. Idag ser vi hur utvecklingen går åt fel håll i länder nära oss. Polen är ett exempel. Trumpadministrationen drar in på alla bidrag till organisationer som kämpar för fri abort runt om i världen. Den kristna högern i USA bekostar kampanjer och rättsprocesser i akt och mening att försvåra för kvinnor att göra aborter, även i Sverige.

Illegala aborter är en av de vanligaste orsakerna till unga kvinnors död. Runt om i världen dör hundratals kvinnor varje dag, i sviterna efter att ha druckit blekmedel, använt en strumpsticka eller besökt tveksamma ”läkare”.

Året var 1929 i Borlänge. En ung kvinna, Judit, var förtvivlad, hon såg sin framtid och sina drömmar krossas. Hon hade varit ännu yngre när hon träffade sin man och tidigt fick barn. Nu var hon fast i en relation som hon ville lämna, men hur skulle hon klara sig och sin 5-åriga dotter? Och till på köpet var hon gravid igen. Ett barn till skulle låsa fast henne i ett liv hon inte ville ha. Judits föräldrar såg dotterns djupa olycka och bad henne ta med sig flickan och flytta tillbaka hem till Islingby. Men förmodligen var Judit en smula stolt (kvinnor i hennes släkt har en tendens att vara det), och förmodligen ville hon ta kampen för sin egen framtid istället för att låta den fullständigt slås i spillror. Det kan inte ha varit ett lätt val, när hon bestämde sig för att försöka avbryta graviditeten. Det är ju sällan det. På den tiden fanns det ingen laglig hjälp att få. Ingen läkare skulle hjälpa henne. Det var en stor risk hon tog den dagen, Judit, men hon bedömde alternativet som värre. Det gick fel. Aborten misslyckades fullständigt. Barnet föddes friskt men Judit dog senare i blodförgiftning.

Normaliseringen av fascismen går fort nu. Att låta SD vara med och sätta dagordningen i svensk politik skulle vara en fullständig mardröm. Vem som helst begriper att de inte kommer att nöja sig med att diskutera flygskatter. Vi kommer kanske först att se hur kulturpolitiken förändras, sedan kommer proppen att dras ur fullständigt. Moderaternas inbjudan till SD kan vara ett första steg till en hotad aborträtt även i Sverige.  

Vi får inte gå tillbaka dit. I Sverige har vi lämnat tiden bakom oss när unga kvinnor som Judit riskerade att dö i illegala aborter. Kvinnorörelser världen över kämpar för kvinnors rätt till sin kropp, sin sexualitet och till fri abort. Sverige har genom sin mångåriga kamp för jämställdhet ett extra ansvar i det arbetet, med internationella kontakter. Men vi ska inte behöva ta fighten om vår egen lagstiftning en gång till. 

Tiggeriförbud? Nej tack.

Det tål att upprepas, det är fattigdom och orättvisor som ska bekämpas. Inte möjligheten för utsatta människor att be om hjälp. Tiggeri är förvisso inte en lösning för att ta sig ur utsatthet och fattigdom, men att kriminalisera utsatta är fel väg att gå.

De är många. De sitter utanför affärer och köpcentrum, oavsett väder. Varje gång jag ser en person som tigger så gnager det. Och jag är livrädd för den dagen då jag inte längre ska se att det är någon med ett namn som sitter där. Någon som befinner sig i ett sammanhang, med en familj och som har en historia.

De flesta vill inte se människor som tigger på våra gator. Självklart inte. Vi har ett samhälle som bygger på att var och en gör rätt för sig efter sin förmåga, och att vi tar hand om varandra. Under många år har vi ”sluppit” tiggeri i Sverige, men det är faktiskt inte en slump. Det grundar sig i en politik för minskade klyftor, generell välfärd och ökad jämlikhet.

När statsministern säger att ”Det är aldrig acceptabelt att behöva se människor stå på knä och tigga” väljer några att tolka att det är själva åsynen av utsatta människor som är problemet. Jag är övertygad om att det inte är så. Jag är övertygad om att vår socialdemokratiske partiordförande är stabil i sin ideologi, och att det är fenomenet som måste bekämpas, ”på något sätt måste detta få ett stopp”.

Grunden till problemet ligger i Rumänien och Bulgarien, och att dessa länder inte gör tillräckligt för att förbättra situationen för romerna. Möten med ministrar och EU har hittills inte givit något resultat. EU pumpar in miljardbelopp för att dessa länder ska förbättra sin infrastruktur och skola, en viktig satsning. I det långa loppet kommer det bli möjligt även för romska barn att försörja sig om de faktiskt får gå i skolan.

Varför ser vi då inga resultat? Det tragiska svaret är att Rumänien och Bulgarien inte vill göra något åt problemet. Den dagen de regeringarna satsar krut på att förbättra romernas situation är de rädda att de kommer att röstas bort. Antiziganismen i dessa länder är enorm.

Kanske en lösning skulle kunna vara att EU stryper pengarna? Med en inbjudan att komma tillbaka den dagen som Rumänien och Bulgarien ger romer samma rättigheter som för majoritetssamhället. Det handlar om rätten till skolgång, arbete, bostäder och sjukvård. Och att bli betraktade som fullvärdiga medborgare i omvärldens ögon.

En sådan förändring kommer givetvis att ta tid, men det måste till en förändring. Det vi har idag är fullständigt ovärdigt. Det finns de som tycker att själva åsynen av utsatta människor utanför affären är problemet. Jag tänker att ni under tiden kan trösta er med att det förmodligen är tusen gånger jävligare att behöva sitta där, att veta att alternativen är ännu värre.

Man kan väl ändå så här i december drista sig till att tänka att en tändstickstavla föreställande Bodens fästning eller japanska servettringar i päronträ inte kan lösa några problem, men de gjorde ju inte saken värre heller. Karl-Bertil Jonsson åstadkom ändå lite lycka.

Var och en måste själv ta ställning. Själv kommer jag inte att dela ut tändstickstavlor eller servettringar. Jag kommer istället att skänka pengar till Hjärta till hjärta och Svenska kyrkans internationella arbete.

Efterlysning: Politiskt ledarskap

Nu har halva mandatperioden gått. Om man summerar ihop vad som har hänt de senaste två åren är det lätt att som kommunmedborgare och skattebetalare känna sig lätt nedslagen för att uttrycka saken milt. Men det finns ett ljus tunneln.

 

I Tyresö har den moderatledda alliansen allt mer tydligt abdikerat från sin uppgift att ta politiskt ledarskap, utan överlåter allt oftare till en odefinierad marknad att ta styra över all samhällsplanering. Exemplen är många.

 

Det byggs inte nya förskolor. Under de senaste mandatperioderna har inte en enda ny förskoleavdelning öppnat netto, för varje som öppnats har lika många stängts, trots att kommunen växer och vi har alltfler barn. I Bollmora kommer en förskola till och med att rivas för möjliggöra utbyggnaden av tusen bostäder. Detta utan att det finns nya förskolor, varken för att ersätta den som rivs, eller möta inflyttningen i dessa nya bostäder. (Det finns förvisso inritat ett par ”eventuell förskola” i några lägenheter i de nya flerfamiljshusen enligt planen, men dessa är så små att ingen vill driva dem. Det går helt enkelt inte att få ekonomi i så små enheter längre.) Anledningen är att markpriset är högre för bostäder än för förskolor. I Trollbäcken planerar kommunen bara för 70 % av det ökade antal barn som kommer och hoppas att marknaden ska ta hand om resten. Det här är naturligtvis helt orimligt, givetvis måste kommunen planera för alla barn. Driftsformerna för nya förskolor är en helt annan fråga.   

 

Samma sak med äldreboenden. Inte en enda ny plats under de senaste mandatperioderna, trots att vi blir alltfler äldre. Tvärtom håller platser på Björkbacken på av avvecklas. Under tiden är det många äldre som tvingas flytta från kommunen när de har behov av särskilt boende. I det äldreboende som ändå förmodas komma till stånd inom några år har kommunen inte försäkrat sig om att få köpa platser till Tyresös äldre, trots att kommunen sålt marken. Det är alltså helt rimligt att anta att den kommun som betalar högst pris får köpa platserna.

 

I Södergården låter den politiska majoriteten byggherrar staka ut hur området ska utvecklas framöver, utifrån hur de kan tjäna så mycket pengar som möjligt. Ritningar från byggherrarna ligger till grund för den kommande detaljplanen, trots att det finns tidigare beslut på att se en helhet från Södergården till Drevviken. Vad nuvarande trollbäckenbor anser verkar inte spela någon roll.

 

Det finns dock ett undantag, där den moderatledda alliansen försöker sig på samhällsplanering, men landar helt fel. I Fornuddsparken tänker man bygga en alldeles för stor skola (igen – jämför Nyboda) som blir kommunens dyraste genom tiderna. Skolan behövs inte, kapaciteten kan gott och väl täckas genom att bygga om Fornuddens skola där den ligger idag, till en betydligt lägre kostnad. Det har vi Socialdemokrater föreslagit, och för samma kostnad skulle flera nya förskolor istället kunna byggas. Den nya jätteskolan i parken kommer att ytterligare förvärra kommunens ekonomi. I flera år har verksamheterna i kommunen gått med underskott, inte minst skolan.

 

Det finns ingen familj som köper ett hus och låter bli att underhålla det i 30 år, för att sedan konstatera att det är i så risigt skick att det behöver rivas och bygger ett nytt. Men det är vad som sker i kommunens skolor idag. Man får inte vara mer slarvig med kommunens pengar än sina egna om man har fått förtroende att styra.

Det enda som håller kommunens ekonomi med näsan över vattenytan är engångsintäkter, såsom markförsäljningar. Tyresö kommuns ekonomi är att likna vid Lyxfällan, och är definitivt inte hjälpt av ofinansierade skrytprojekt. Den moderatledda alliansen har uppenbara svårigheter att hantera ekonomin.

 

Det är svårt att hitta ett ljus i tunneln vad det gäller det politiska ledarskapet, men det finns ändå ljusglimtar. I våras klubbades Tyresös budget igenom för 2017. Många gånger kan det vara förutsägbart, den moderatledda alliansen röstar igenom sina förslag och oppositionen får sina förslag nerröstade, oavsett vad det gäller. I år var det annorlunda, i år skrällde det till. Vi socialdemokrater sydde ihop en överenskommelse med Liberalerna om att trygghetslarmen ska vara avgiftsfria. Det är ett riktigt bra beslut, eftersom det finns äldre som avstår från larmet på grund av kostnaden, och för kommunens del är intäkten obetydlig i sammanhanget. En fallskada som upptäcks i tid blir betydligt snabbare och enklare att hantera. Det är också att ta hänsyn till vad tyresöborna vill, eftersom 86 procent sa nej till nya avgifter i en folkomröstning. Det är ett klart steg i rätt riktning, och första gången sedan alliansstyret tillträdde som ett förslag från oppositionen röstats igenom i budgeten. Jag hoppas att det kan bli fler kloka överenskommelser framöver.

 

Har vi härmed ett nytt politiskt läge i Tyresö? Det får framtiden utvisa, men jag är glad för att det nu finns politiska företrädare i andra partier som vågar lyfta blicken och värdera förslag utifrån innehållet snarare än vem som är avsändaren. Blockpolitiken är skadlig för Tyresö, och efter nästa val hoppas jag att den här i Tyresö, liksom i många andra kommuner, är död.

Jag fick en fråga

Jag har fått en fråga på kommunens sida Frågepanelen. Tyvärr fick mitt svar inte plats där. Jag skulle ha kunna kortat ner svaret betydligt, men Christer ställde många frågor och jag tycker att det är mest respektfullt att svara på alla. Jag väljer alltså att publicera svaret i sin helhet här. Till  er som följer den här sidan för att läsa mina blogginlägg, ber jag om överseende och ber er att betrakta det här som en parentes.

”Får man bli förbannad på politiker?

Detta är en fråga främst till sossarna!
Min bror fyller 50 nästa år han fick INTE plats i trollbäckens skolor.
Min dotter fick INTE plats i förskolan i trollbäcken.
Mina grannar får INTE plats i kumla skola ett stenkast från oss utan
måste åka ända till sofieberg. Ända sedan mitten på 70talet har trollbäcken
saknat platser i skola/förskola, jag har bråkat med kommunen i snart 25 år
för att man inte skall glömma bort oss!! Nu när man äntligen har vaknat.
Hoppsan oj behövs det en skola i trollbäcken, var ligger det?
Vad gör sossarna då? NÄ NÄ ingen skola i trollbäcken vi tycker att
man skall bygga ett äldreboende på kringlan tomten istället, dessutom vill vi
flytta biblioteket till alleplan! NU BLIR JAG RIKTIGT FÖRBANNAD!
För 7-8 år sen på ett föräldrarmöte kom det en protestlista mot att just flytta
bilioteket till alleplan, sossarna hade fått för sig att man skulle lägga ner bibblan.
Kultur/fritid ville bara minska de enorma ytor som trollbäckens bibliotek hade och därmed kunna starta en filial ute i Strand, det var ett förbaskat bra förslag tycker jag .
Berit fick kalla fötter satte stopp för hela förslaget (trodde hon skulle förlora viktiga röster i trollbäcken)

Jag träffar många trollbäckenbor som tror att man skall lägga ner sofieberg
och det är därför man skall bygga nytt i Fornudden,
ytterligare ett felaktigt rykte från sossarna som kan få allvarliga följder för
oss i Trollbäcken

Vad tusan håller ni på med?

/Christer Edberg
Trollbäcken”

Hej Christer!

Tack för din fråga. Du tar ju upp flera olika spår, och jag ska svara på alla.

Hur det såg ut med skolplatser i Trollbäcken för oss som närmar sig 50 är i och för sig intressant, men knappast relevant för den besvärliga situationen idag. (Din bror tror jag bestämt visst fick plats i Trollbäcken i skolan. Jag vet det eftersom vi gick i samma klass.) Jag håller med dig om att det är en allvarlig brist att det saknas platser i förskolan och skolan i Trollbäcken, men det intressanta är att du inte riktar kritiken mot moderaterna som ändå styrt kommunen i snart 18 år. Under de senaste sju åren har inte en enda ny avdelning inom förskolan tillkommit, för varje ny som har öppnat har lika många stängts, trots att antalet barn hela tiden ökat. Det betyder att barngrupperna nu är så stora att gränsen för vad som kan anses vara en bra arbetsmiljö för både barn och personal för länge sedan är passerad. Vi socialdemokrater har under en mycket lång tid krävt att det sker en bättre planering av antalet platser för att kunna möte behoven utifrån befolkningstillväxten. Senast förra året var Trollbäcken dessutom nära förlora ytterligare drygt 50 platser då kyrkan höll på att fatta beslut om att lägga ner sin förskoleverksamhet. Fråga gärna de kyrkopolitiker som du känner, och jag tror att de kommer att vittna om att vi socialdemokrater var drivande i att rädda kvar verksamheten.

Det är roligt att du har uppmärksammat att vi vill ha fler platser inom äldreomsorgen än vad moderaterna föreslår. Den planeringen som nu sker är alldeles för defensiv, och planerna tar för lång tid att genomföra. Det har lett till att de allra flesta tyresöbor som har behov av särskilt boende tvingas att flytta från kommunen! Innevånarna i Trollbäcken blir äldre, och det har varit känt länge. Jag skulle nästan vilja kalla den saktfärdiga planeringen för oanständig.

Vad gäller våra planer för skolan måste jag tyvärr rätta dig. Det är riktigt att vi motsätter oss en ny jätteskola i Fornuddsparken, men den grundar sig i andra förslag, att behålla små skolor på olika platser i Trollbäcken. För två år sedan gjordes en analys av antalet barn i skolåldern som pekade på en fortsatt uppgång under ett par år för att sedan (ungefär nu alltså) nå toppen och sedan jämnas ut. Kom ihåg att det var innan Engelska skolan startade (som väljs av flera familjer från Trollbäcken) och innan Kunskapsskolan (Trollbäcken är ett stort upptagningsområde) aviserade att de kommer vilja starta från åk 4. Då gjordes bedömningen att en skola för 500 elever i Fornudden skulle täcka det framtida behovet, och det togs fram ritningar på en ombyggnad av Fornudden till just ca 500 elever på befintlig skoltomt. Efter givna förutsättningar tyckte vi att det var (och fortfarande är) ett bra förslag. 

Det nya förslaget på en skola för 700 elever grundar sig i Sweco-rapporten (finns på kommunens hemsida). I den rapporten behövs inte Sofiebergskolan som skola i framtiden, utan istället kan man ana att den blir förskola, och att enheten Sofiebergskolan-Fornuddens skola blir en enhet i nya skolan. Om man säger att Sofiebergskolan (med plats för 175 elever) ska vara kvar och har andra idéer om vilka barn som istället ska gå i nya skolan får man gärna redovisa dessa. Det har hittills inte gjorts. Men helt klart är att en utökning av antalet skolplatser i den omfattningen som föreslås bara är befogad om en annan skola läggs ner. Alternativet är att det skulle tillkomma i storleksordningen cirka 1000 nya bostäder i Trollbäcken i närtid för att barnantalet ska öka i den omfattningen. Sådana planer tror jag är orealistiska.

Vi vill istället satsa på att renovera och bygga ut de skolor som finns på befintlig plats. Det är en betydligt billigare lösning, och vi tror att många familjer i Trollbäcken uppskattar att kunna välja att gå i en liten skola nära hemmet, dit barnen kan gå själva. Det skapar trygghet för barnen och en bättre trafikmiljö. Att riva skolor för att de är i dåligt skick och bygga nya är inget annat än slöseri med skattebetalarnas pengar. Ingen familj flyttar in i ett hus, låter bli att underhålla det i 30 år för att sedan konstatera att det är i dåligt skick, river ner det och bygger nytt. Man får inte vara mer slarvig med skattebetalarnas pengar än med sina egna. På Sofieberg har kommunen dessutom köpt in en angränsande del av en villatomt för att kunna utöka skolan, men ingenting har gjorts.

Vi har fler förslag för Trollbäcken, det går till exempel att läsa på Socialdemokraternas hemsida. Hör gärna av dig om det är något kring våra tankar om skolan eller skolutveckling som du vill veta mer om.

Jag tycker att det är tråkigt att du insinuerar att just vi socialdemokrater har dålig lokal förankring i Trollbäcken. Jag föreslår att du gör en närmare analys av både kommunstyrelsen och kommunfullmäktige, så kommer du nog komma fram till ett annat resultat.

Slutligen vill jag ta Berit Assarsson, tidigare moderata kommunstyrelseordföranden, i försvar. Hennes politiska förmåga och analyser grundade sig sällan på kalla fötter, enligt min uppfattning. Moderaterna hade mycket riktigt planer på att flytta biblioteket till nuvarande apoteket. Det möttes av starka protester från boende i Trollbäcken, en av talespersonerna för motståndet var hennes partikamrat George Ramqvist. Planerna att flytta biblioteket stoppades då. Att det sedermera minskade ytan för att ge plats åt förskolan var många år senare och bör inte blandas ihop, och det fördes inga diskussioner såvitt jag vet om att lägga ner biblioteket då heller.

Berit hade förmågan att lyssna in opinionen, ta till sig ny information, och hade också förmågan att våga ändra sig. Det är tyvärr något som tyresömoderaterna och den borgerliga alliansen idag saknar, vilket jag är den förste att beklaga. Ingen av synpunkterna från samrådet om Fornuddsparken har tagits tillvara, trots att många kloka idéer och nya tankar har framförts av boende i Trollbäcken.

Om du tycker att Trollbäcken är negligerat – vilket jag kan ha förståelse för - så uppmanar jag dig att rikta frågor till dem som har ansvar för utvecklingen de senaste 18 åren. Eller kanske själv engagera dig i politiken?

Med vänlig hälsning

Anita Mattsson (S) Oppositionsråd

Om den oädla konsten att ta sig ur ett inmålat hörn.

Vad gör den som har målat in sig i ett hörn? Om man är styrande politiker i Tyresö så säger man att det är flyktingarnas fel. Fastän de inte varken har en pensel i handen eller ens befunnit sig i rummet. Låt mig berätta.

Jag tror att alla kan vara hyggligt överens, i olika grad, om att det finns utmaningar i kommunen. Inom förskolan växer barngrupperna för varje år, och personaltätheten minskar. Det är för visso ett gemensamt problem för hela länet att det inte finns tillräckligt många utbildade barnskötare och förskolelärare, och att dessa är svårrekryterade grupper. I Tyresö förvärrar situationen kraftigt för att alliansen under de senaste sju åren inte öppnat en enda ny förskoleavdelning netto. För varje ny avdelning som har öppnats så har lika många stängts. Under samma period har antalet förskolebarn ökat markant. Det behövs inga djupare kunskaper i matematik för att inse att barngruppernas storlek därmed har ökat. Problemet är alltså inte nytt, men förvärras för varje år.

Även skolan i Tyresö är hårt drabbad av alltjämt ökande klasstorlekar. Trots vallöften om mindre grupper ges inga reella möjligheter till detta av den styrande majoriteten, eftersom detta ska ske ”inom ram”. Det innebär att det inte får kosta något, särskilt när skolan inte ens får uppräkning för pris och lönekompensationer, vilket bara det innebär ett besparingskrav 2016 på 3,1 % (SKLs siffror). Då kan inga nya lärare anställas, simple as that. I både 2010 och 2014 års valrörelser har mindre barngrupper och minskade klasser varit på tapeten i olika omfattning. Men inte under ett enda år sedan 2010 har några ekonomiska insatser gjorts i den riktningen av den moderatstyrda Alliansen. Dessutom omöjliggörs ekvationen om minskade klasstorlekar ytterligare av det strategiska arbetet som pågår med att avveckla skollokaler som anses vara för stora.

Låt mig få ta ett exempel till. Media har rapporterat om att socialtjänsten befinner sig i fritt fall. Just nu är läget akut, chefer och medarbetare flyr kommunen. Halva styrkan som jobbar med barn har sagt upp sig, där ingår samtliga enhetschefer. Problemen är inte nya, utan har pågått under lång tid. Ytterst handlar hela den nedåtgående spiralen om ett svagt politiskt ledarskap och en kraftig underfinansiering av verksamheten som pågått under lång tid. En oberoende konsultrapport pekade 2013 på att kostnaderna varit lägre än vad som förväntas i jämförelse med andra kommuner. Konsulten beskriver sänkningen av standardkostnaden för Individ- och familjeomsorgen mellan åren 2009 och 2011 som ”anmärkningsvärd”.

När media nu rapporter om det allvarliga läget i Tyresö så blir det jobbigt, tycker vissa. För visso har man svårt att se sin egen roll i att man målat in sig i ett hörn. Det krishanteras, träffas och dras upp talespunkter om hur detta ska bemötas, hur ska man hantera media? Hur tar vi oss ur det här helskinnade? Vems fel ska det vara?  *trumvirvel*  Någon kläcker idén att det är invandringens fel. Ridån går ner.

Vi står nu inför en situation i Tyresö där ledande politiska företrädare kommer att förklara kommunens problem med att det kommer hit ensamkommande flyktingbarn. Trots att problemen uppstått flera år innan de här barnen ens lyckas ta sig från krig och förtryck. Långt innan vi visste att flyktingmottagandet skulle öka. Till och med problemen som samhällsbyggnadsförvaltningen har (många byggplaner pågår i kommunen, samtidigt som konsultfirmor dammsuger kommunerna i regionen på folk som kan det här med plan och exploatering) kommer att vara de ensamkommande barnens fel. Inte ens det faktum att staten hittills överkompenserat kommunen för kostnader kommer att hjälpa. (I år förbättras socialnämndens kraftiga underskott med ca en miljon kronor för arbetet med ensamkommande barn.)

Det här smaklösa sättet att ta sig ur ett hörn som man själv har målat in sig i, är för mig ganska chockerande. Jag hade faktiskt högre tankar om gänget runt ratten. Jag hoppas att några av dem tar jullovet till att fundera en vända till. Om modet att ta konsekvenserna av sina tidigare beslut. Kanske våga fatta nya beslut i en annan riktning. Men framför allt att inte skylla på de mest utsatta i samhället, de som inte har en chans att försvara sig.

 

Om du hade kunnat stoppa förintelsen, hade du gjort det då?

Det är ändå märkligt, att så många människor i Sverige idag säger sig kunna tänka sig att rösta på ett nyfascistiskt parti sprunget ur ren nazism. Idag har vi bättre tillgång till information än någonsin tidigare. Vittnesmålen från dödslägren lever fortfarande. Ändå är det så många som fortfarande inte fått upp ögonen och ser kopplingen mellan SD idag och Hitlers nazism och vägen till makten på 30-talet i Tyskland. Hur är det möjligt?

Jag har svårt att tro att en så pass stor andel av svenskarna verkligen är nyfascister. Men redan här är kopplingen tydlig; Jag tror inte heller att 37 % av den tyska befolkningen 1932 stod för en nazistisk ideologi. I en tid av många frågor är det lätt att attraheras av enkla svar, även om svaren inte håller för en närmare granskning. Lägg där till en välputsad fasad och en partiledare som ”talar så folk begriper”.

De enkla svaren är samma nu som då; Ta alla problem i samhället, äsch, ta med dina personliga problem också när du ändå är i farten, och lägg HELA ansvaret för ALLA problem på en liten grupp människor. Och om vi gör oss av med den här gruppen människor så kommer alla dina och mina problem att försvinna. Simsalabim.

Som en central del av putsningen på fasaden för att framstå som ett rumsrent parti, pågår ett upprensningsarbete som inom SD. Det är uteslutning av de medlemmar som offentligt säger det som de andra säger bakom stängda dörrar, uteslutning av ungdomsförbund, övervakning av medlemmars e-post och så vidare. De interna bråken och skandalerna inför öppen ridå avlöser varandra. När partiet skriver sin historia kommer man säkert att läsa in sig på hur Hitlers propagandamaskineri beskrev upprensningen på sin tid, efter exempelvis Långa knivarnas natt.

Fascismen idag har själva lämnat ordet fascism och den öppna rasismen, men kärnan känns igen. En folklig ultranationalism inriktad på nationens pånyttfödelse. Dagens förfall sätts mot en tidigare idyll. Vi ska omfattas av en stor gemenskap, men den är inte för alla, utan exklusiv utifrån födsel och ursprung. SD är nyfascister. SDs historia bygger också på nazismen. Redan ursprungligen deltog en SS-veteran och andra beryktade nazister - aktiva också under tiden för Förintelsen, i bildandet av det nya partiet. Partiet är rasistiskt. Sverigedemokraternas rasism är inget som tillhör historien. Den är del av partiets idé.

I 30-talets Tyskland behövde nazisterna ingen absolut majoritet för maktövertagande eftersom de lyckades skapa kaos i riksdagen och därmed kuppade till sig makten, där de sedan kunde skapa en politisk diktatur där all opposition förbjöds. Även SD gör sitt för att skapa kaos i riksdagen, kränkta som de är över att 13 % inte kan styra över 87 %. Just nu sitter de och kräks över decemberöverenskommelsen som de själva tvingade fram.

Den senaste veckan har ett par personer frågat mig varför jag inte vill ha ett samarbete med SD. Jag tror inte att de personerna skulle förvänta sig att ett demokratiskt parti skulle samarbeta med Hitler på sin tid. Jag ser ingen skillnad på det. Så länge inte SD har 51 % av rösterna i ett allmänt val tänker jag fortsätta att göra mitt för att hålla dem borta från samarbetsorgan. Det är förvånande, kan jag tycka, att man efterfrågar samarbete med just socialdemokratin. Historielöst, är den spontana känslan.

Jag ser en tydlig koppling i historien till det vi ser i Sverige idag. Alltså är det allas ansvar som tror på demokrati, att göra motstånd mot den normalisering som sker av SD. Tanter med handväskor och alla andra, det är dags att säga ifrån! Annars kommer vi att få stå till svars för kommande generationer. Det är inte vilket parti som helst, bara för att de tagit plats i Sveriges riksdag. Om man fortsätter att lyssna till ondskan bakom putsade fasader och släpper in stöveltrampet i finrummen, så kan det sluta nu som då. Historien har visat vilka som kommer att radas upp som djur framför planket.

De kommer att sluta med att de skjuter huvet av oss.