Friheten ska vara människans - inte vårdbolagens

För ett par veckor sedan kom beskedet som en bomb. Aleris i Bollmora lägger ner sin BVC-mottagning (barnavårdscentral) den 1 juni. På en månad ska 600 barn hitta en ny BVC. På en månad förväntas alltså Trollbäckens och Bollmora vårdcentraler kraftfullt utöka sina verksamheter, det ska finnas personal på plats, det ska finnas utrustning och det ska finnas rum att ta emot barnen i. Det är givetvis en näst intill omöjlig uppgift.

Nu är det ju väldigt lätt att bli rejält arg på Aleris, men de handlar egentligen bara som förväntat. Aleris har inte ansvar för att det finns BVC-mottagningar i tillräcklig omfattning. Aleris är en privat aktör som har som huvudsaklig uppgift att gå med vinst. Vinstmarginalen är viktigare än att betala löner som gör att sjuksköterskorna stannar.

De som istället ska föräras all ilska som går att uppbringa är landstingsmoderaterna. Det är de som har avskaffat systemet med att landstinget planerar för etableringar av vårdcentraler, och istället låter marknaden styra. Tanken är att där det finns patienter, där kommer ett vårdbolag att etablera sig. I Stockholms läns landsting råder fri etableringsrätt för företag.

Problemet är att det inte är lika lönsamt att etablera vårdcentraler överallt. På Östermalm finns en i varje gathörn. I Täby finns dubbelt så många vårdgivare i förhållande till invånare som det gör i Tyresö. Där bor Iréne Svenonius och Filippa Reinfeldt som är ansvariga för systemet. I Tyresö har vi blivit dubbelt så många invånare som när vi fick vår senaste vårdcentral, här är det inte lika lönsamt att bedriva vårdcentraler. Här råder listningsstopp och långa väntetider.

Jag har inga problem med att det finns privata vårdgivare, för mig är vården viktigare än driftsformen. Idén om att patienten själv ska få välja vilken vårdcentral eller läkare hon vill besöka, är bra. Friheten ska ligga hos människan. Men friheten för företagen att etablera sig varhelst de önskar, men framför allt att inte behöva ta något långsiktigt ansvar – det blir människans ofrihet. Alla drabbade familjer när Aleris BVC läggs ner, de upplever ingen glädje i den valfrihet de nu tvingas genom. Den situationen som uppstår på de befintliga mottagningarna kommer att drabba många småbarnsfamiljer i Tyresö, också de i Trollbäcken som inte ens visste att Aleris har en BVC i Bollmora.

Nu har moderaterna i landstinget fått hållas i 12 år. Jag behöver inte ens nämna världens dyraste stödstrumpor och ett av världens dyraste sjukhus. De har bevisat gång på gång att de sätter företagens möjlighet att tjäna pengar framför människans behov av vård. Detta slöseri måste få ett slut!

Landstinget måste ta ansvar för att det finns tillräckligt många vårdcentraler, nu är det åter bevisat att marknaden inte kan ta det ansvaret. Om Socialdemokraterna vinner landstingsvalet så kommer vi att öppna en ny vårdcentral i Tyresö. För att den behövs. Den kommer att vara driven av landstinget, och kommer inte att ha vinst som huvudsyfte. Du kommer fortfarande att kunna välja vart du vill gå, även till privata vårdgivare. Men friheten ska vara din. Och vårdens pengar ska gå till vård!

Vad fan får jag för pengarna?

Jag får massor, därför vill jag också ge. Det handlar inte bara om pengar, det handlar om vilket samhälle vi vill ha, idag och imorgon.

Det finns ändå några som Leif Östling, det har det nog alltid funnits. Stenålders-Leif grabbade säkert åt sig det bästa av bytet, och såg till att någon annan fick bära hem det. Men de allra flesta är inte som Leif, för då hade vi inte haft en värld där majoriteten tillhör den grupp som gärna hittar gemensamma lösningar och gör det tillsammans.

För ett tag sedan blev jag varse att bilen jag har, en elhybrid, skulle passa Leif Östling som hand i handsken (han kör nog nyare och dyrare bilar, men ändå). Om bilen har stått stilla för länge behöver jag starthjälp, men jag får inte ge starthjälp till någon annan, det klarar batteriet inte av. Vem utvecklar en sådan bil? Och tänk om alla skulle köra elhybrider, hur skulle vi då kunna hjälpa varandra igång?

Att inte få hjälpa till kan faktiskt vara lika frustrerande som det är för Leif att betala skatt. Jag känner många som inte får bli blodgivare av olika anledningar, själv har jag blivit nekad flera gånger. Jag skulle också vilja ha köksskåpen fulla av de där kaffemuggarna man får, för att man faktiskt har hjälpt till.

Från tid till annan kommer uppmaningar att göra något enkelt men konkret för att rädda livet på en annan människa, att anmäla sig till Tobiasregistret. Genom att donera blodstamceller (vid en eventuell matchning) kan man faktiskt hjälpa någon annan att bli fri från cancer. Stanna vid tanken en stund. Om jag topsar mig i munnen hemma, skickar in det och sedan lyckas matcha med någon. Då har jag möjlighet att faktiskt rädda livet på någon som annars kommer att dö.

Jag fylldes av känslan av att kunna göra något stort, kanske det största som går att göra, utan att det kostar mig något. Tyvärr mattades känslan när jag insåg att jag var för gammal. Medelåldern på presumtiva donatorer i Tobiasregistret behöver föryngras och nu behöver de fylla på med personer under 35 år. Vi som är för gamla får nöja oss med att skänka en slant för att arbetet ska kunna fortsätta.

Jag är så glad att jag bor i ett samhälle som präglas av gemenskap och att hitta lösningar tillsammans. Där vi tar hand om varandra. Där det inte spelar någon roll om du är rik eller fattig när du blir sjuk, du kommer att få hjälp ändå.

Den som varken har lämnat blod, givit starthjälp med bilen, eller anmält sig till Tobiasregistret kommer ändå att få hjälp när hen behöver det. Istället hjälper hen till med något annat, höjer kanske sin röst för någon som inte orkar i ett annat sammanhang. Eller åtminstone via skattsedeln, men utan att böla som Leif.

Jag älskar den svenska samhällsmodellen.

Idag handlar det inte om oförsoning

Har vi kommit att leva i en tid som domineras av oförsoning? Allt oftare när någon begår ett eventuellt misstag ropas mer eller mindre reflexartat: Avgå! Att fråga sig varför någon gjort som den har gjort blir sällan intressant. Och utrymmet för att lära av sina erfarenheter tenderar att utraderas.

Jag har gjort många misstag - det tror jag att de flesta av oss har gjort. Och jag vill gärna tro att jag har lärt mig något varje gång. Att jag trots att jag grämer mig för att jag kunde ha gjort annorlunda ändå kommer att agera annorlunda nästa gång jag befinner mig i en liknande situation. Att lära av sina misstag är en del av att växa som människa.

Den människan som aldrig har gjort ett misstag finns inte. Och finns hon vill jag inte ha henne omkring mig, för då saknar hon förmodligen all form av empati.

Att tillåtas att göra misstag och att växa genom dem har givetvis en gräns. Vi måste alla följa de lagar som stiftas. Extra anmärkningsvärt skulle det förstås vara om politiker, eller när chefer för myndigheter bryter mot lagen. Sådant får konsekvenser, och så måste det vara.

När vi i allt mindre utsträckning, som jag upplever det, tillåter andras misstag så kommer det att leda till att personer med olika uppdrag inte kommer att ha lika breda erfarenheter. Jag tror inte att det är en önskvärd utveckling. Det gäller i synnerhet för politiker.

Inom mitt parti har vi inte alltid behandlat varandra så respektfullt som en kan förvänta sig, det finns nog exempel i andra organisationer också. Men jag har sällan skådat något i närheten av det Anna Kinberg Batra utsattes för av sin egen organisation.

Hon sa på en pressträff att ”vi moderater är inte snälla mot varandra”. Nej, det har vi alla sett. Männen i hennes eget län var till exempel de som drev fram närmandet mot SD. Det gillades inte av väljarna som flydde till andra partier. Då sa samma män att Anna kommunicerat dåligt. Insikten om att politiken var det som gjorde att väljarna lämnade i snabb takt var obefintlig. Anna fick lämna under exceptionellt förnedrande former. Nu ska moderaterna välja en ny partiledare, som suttit i samma partiledning och varit en del av att vrida partiet mot de ”nya gamla moderaterna”. Inget tyder på att politiken förändras. Men jag är övertygad om att det är just politiken som väljarna vänder sig emot, inte vem som för fram den.

I Tyresö har Moderaterna under flera år kraftigt misskött socialförvaltningen. Personalen har inte fått rimliga förutsättningar att göra ett bra jobb. Besparingskrav har lett till minskat utrymme för förebyggande verksamhet. Placeringarna för utsatta barn ökar och kostnaderna skenar. Utrymmet för förebyggande verksamhet utraderas därmed och personalen får ännu högre arbetsbelastning. Spiralen fortsätter neråt i allt snabbare takt samtidigt som underskotten ackumulerats de senaste åren till över 100 miljoner kronor.

Läget är så allvarligt att kommunsstyrelsens ordförande nu har tappat tålamodet och petar sin ordförande i socialnämnden. Men igen – vilka var förutsättningarna? Socialnämnden har varje år avkrävts nya besparingar. Allt fler orosanmälningar görs, och det finns inte utrymme för förebyggande arbete, att få hjälp utan biståndsbeslut. Det finns inte utrymme att jobba med familjer innan det har gått så långt att lagen kräver det. Och då blir det dyrt.

Kan det vara så att det är politiken det är fel på, att budgeten inte tillåter en rimlig nivå på socialförvaltningen? Moderaterna gör fel prioriteringar. Och hjälper det i så fall att bara byta ut den som försöker att genomföra den förda politiken?

Svaret är såklart nej. I det här fallet handlar det inte om enskilda misstag som inte kan förlåtas. Idag handlar det inte om oförsoning. Det är inte i första hand socialnämndens ordförande som är det största felet, utan den politik hans parti företräder.

Riskeras kvinnors hälsa när M bjuder in SD?

Moderaterna släpper in Sverigedemokraterna i salongerna för samtal och samarbeten. I god tid före valet måste ju därför helst SDs uppenbart bruna historia tvättas och putsas. SDs nazistiska rötter kallas nu för ”auktoritära” rötter av moderattoppar. Men en sked är en sked. SD är grundat av nazister och är fortfarande idag ett fascistiskt parti.

Kristdemokraterna myser. Möjligheterna att bilda en mörkblå regering ökar. För visso med bruna inslag men det är inget som egentligen skaver. Nu kommer deras hjärtefrågor, som abortfrågan, landa betydligt tyngre i förhandlingarna om maktbalansen. Här kommer KD att få fullt stöd från SD. Abortmotståndet är ju en naturlig del av nationalismen. Kvinnans huvudsakliga uppgift är att föda fram fler individer ur den ”egna rasen”, varför abortmotståndet är överordnat det som brukar kallas sexuell och reproduktiv hälsa, kvinnors rätt till sin kropp, sin sexualitet och rätt till fri abort.

Inget gör mig mer förbannad än när män – för det är nästan alltid män – tar sig rätten att bestämma över kvinnor och deras kroppar runt om i världen. Kampen för kvinnors självklara rätt till abort måste fortsätta. Idag ser vi hur utvecklingen går åt fel håll i länder nära oss. Polen är ett exempel. Trumpadministrationen drar in på alla bidrag till organisationer som kämpar för fri abort runt om i världen. Den kristna högern i USA bekostar kampanjer och rättsprocesser i akt och mening att försvåra för kvinnor att göra aborter, även i Sverige.

Illegala aborter är en av de vanligaste orsakerna till unga kvinnors död. Runt om i världen dör hundratals kvinnor varje dag, i sviterna efter att ha druckit blekmedel, använt en strumpsticka eller besökt tveksamma ”läkare”.

Året var 1929 i Borlänge. En ung kvinna, Judit, var förtvivlad, hon såg sin framtid och sina drömmar krossas. Hon hade varit ännu yngre när hon träffade sin man och tidigt fick barn. Nu var hon fast i en relation som hon ville lämna, men hur skulle hon klara sig och sin 5-åriga dotter? Och till på köpet var hon gravid igen. Ett barn till skulle låsa fast henne i ett liv hon inte ville ha. Judits föräldrar såg dotterns djupa olycka och bad henne ta med sig flickan och flytta tillbaka hem till Islingby. Men förmodligen var Judit en smula stolt (kvinnor i hennes släkt har en tendens att vara det), och förmodligen ville hon ta kampen för sin egen framtid istället för att låta den fullständigt slås i spillror. Det kan inte ha varit ett lätt val, när hon bestämde sig för att försöka avbryta graviditeten. Det är ju sällan det. På den tiden fanns det ingen laglig hjälp att få. Ingen läkare skulle hjälpa henne. Det var en stor risk hon tog den dagen, Judit, men hon bedömde alternativet som värre. Det gick fel. Aborten misslyckades fullständigt. Barnet föddes friskt men Judit dog senare i blodförgiftning.

Normaliseringen av fascismen går fort nu. Att låta SD vara med och sätta dagordningen i svensk politik skulle vara en fullständig mardröm. Vem som helst begriper att de inte kommer att nöja sig med att diskutera flygskatter. Vi kommer kanske först att se hur kulturpolitiken förändras, sedan kommer proppen att dras ur fullständigt. Moderaternas inbjudan till SD kan vara ett första steg till en hotad aborträtt även i Sverige.  

Vi får inte gå tillbaka dit. I Sverige har vi lämnat tiden bakom oss när unga kvinnor som Judit riskerade att dö i illegala aborter. Kvinnorörelser världen över kämpar för kvinnors rätt till sin kropp, sin sexualitet och till fri abort. Sverige har genom sin mångåriga kamp för jämställdhet ett extra ansvar i det arbetet, med internationella kontakter. Men vi ska inte behöva ta fighten om vår egen lagstiftning en gång till. 

Tiggeriförbud? Nej tack.

Det tål att upprepas, det är fattigdom och orättvisor som ska bekämpas. Inte möjligheten för utsatta människor att be om hjälp. Tiggeri är förvisso inte en lösning för att ta sig ur utsatthet och fattigdom, men att kriminalisera utsatta är fel väg att gå.

De är många. De sitter utanför affärer och köpcentrum, oavsett väder. Varje gång jag ser en person som tigger så gnager det. Och jag är livrädd för den dagen då jag inte längre ska se att det är någon med ett namn som sitter där. Någon som befinner sig i ett sammanhang, med en familj och som har en historia.

De flesta vill inte se människor som tigger på våra gator. Självklart inte. Vi har ett samhälle som bygger på att var och en gör rätt för sig efter sin förmåga, och att vi tar hand om varandra. Under många år har vi ”sluppit” tiggeri i Sverige, men det är faktiskt inte en slump. Det grundar sig i en politik för minskade klyftor, generell välfärd och ökad jämlikhet.

När statsministern säger att ”Det är aldrig acceptabelt att behöva se människor stå på knä och tigga” väljer några att tolka att det är själva åsynen av utsatta människor som är problemet. Jag är övertygad om att det inte är så. Jag är övertygad om att vår socialdemokratiske partiordförande är stabil i sin ideologi, och att det är fenomenet som måste bekämpas, ”på något sätt måste detta få ett stopp”.

Grunden till problemet ligger i Rumänien och Bulgarien, och att dessa länder inte gör tillräckligt för att förbättra situationen för romerna. Möten med ministrar och EU har hittills inte givit något resultat. EU pumpar in miljardbelopp för att dessa länder ska förbättra sin infrastruktur och skola, en viktig satsning. I det långa loppet kommer det bli möjligt även för romska barn att försörja sig om de faktiskt får gå i skolan.

Varför ser vi då inga resultat? Det tragiska svaret är att Rumänien och Bulgarien inte vill göra något åt problemet. Den dagen de regeringarna satsar krut på att förbättra romernas situation är de rädda att de kommer att röstas bort. Antiziganismen i dessa länder är enorm.

Kanske en lösning skulle kunna vara att EU stryper pengarna? Med en inbjudan att komma tillbaka den dagen som Rumänien och Bulgarien ger romer samma rättigheter som för majoritetssamhället. Det handlar om rätten till skolgång, arbete, bostäder och sjukvård. Och att bli betraktade som fullvärdiga medborgare i omvärldens ögon.

En sådan förändring kommer givetvis att ta tid, men det måste till en förändring. Det vi har idag är fullständigt ovärdigt. Det finns de som tycker att själva åsynen av utsatta människor utanför affären är problemet. Jag tänker att ni under tiden kan trösta er med att det förmodligen är tusen gånger jävligare att behöva sitta där, att veta att alternativen är ännu värre.

Man kan väl ändå så här i december drista sig till att tänka att en tändstickstavla föreställande Bodens fästning eller japanska servettringar i päronträ inte kan lösa några problem, men de gjorde ju inte saken värre heller. Karl-Bertil Jonsson åstadkom ändå lite lycka.

Var och en måste själv ta ställning. Själv kommer jag inte att dela ut tändstickstavlor eller servettringar. Jag kommer istället att skänka pengar till Hjärta till hjärta och Svenska kyrkans internationella arbete.

Efterlysning: Politiskt ledarskap

Nu har halva mandatperioden gått. Om man summerar ihop vad som har hänt de senaste två åren är det lätt att som kommunmedborgare och skattebetalare känna sig lätt nedslagen för att uttrycka saken milt. Men det finns ett ljus tunneln.

 

I Tyresö har den moderatledda alliansen allt mer tydligt abdikerat från sin uppgift att ta politiskt ledarskap, utan överlåter allt oftare till en odefinierad marknad att ta styra över all samhällsplanering. Exemplen är många.

 

Det byggs inte nya förskolor. Under de senaste mandatperioderna har inte en enda ny förskoleavdelning öppnat netto, för varje som öppnats har lika många stängts, trots att kommunen växer och vi har alltfler barn. I Bollmora kommer en förskola till och med att rivas för möjliggöra utbyggnaden av tusen bostäder. Detta utan att det finns nya förskolor, varken för att ersätta den som rivs, eller möta inflyttningen i dessa nya bostäder. (Det finns förvisso inritat ett par ”eventuell förskola” i några lägenheter i de nya flerfamiljshusen enligt planen, men dessa är så små att ingen vill driva dem. Det går helt enkelt inte att få ekonomi i så små enheter längre.) Anledningen är att markpriset är högre för bostäder än för förskolor. I Trollbäcken planerar kommunen bara för 70 % av det ökade antal barn som kommer och hoppas att marknaden ska ta hand om resten. Det här är naturligtvis helt orimligt, givetvis måste kommunen planera för alla barn. Driftsformerna för nya förskolor är en helt annan fråga.   

 

Samma sak med äldreboenden. Inte en enda ny plats under de senaste mandatperioderna, trots att vi blir alltfler äldre. Tvärtom håller platser på Björkbacken på av avvecklas. Under tiden är det många äldre som tvingas flytta från kommunen när de har behov av särskilt boende. I det äldreboende som ändå förmodas komma till stånd inom några år har kommunen inte försäkrat sig om att få köpa platser till Tyresös äldre, trots att kommunen sålt marken. Det är alltså helt rimligt att anta att den kommun som betalar högst pris får köpa platserna.

 

I Södergården låter den politiska majoriteten byggherrar staka ut hur området ska utvecklas framöver, utifrån hur de kan tjäna så mycket pengar som möjligt. Ritningar från byggherrarna ligger till grund för den kommande detaljplanen, trots att det finns tidigare beslut på att se en helhet från Södergården till Drevviken. Vad nuvarande trollbäckenbor anser verkar inte spela någon roll.

 

Det finns dock ett undantag, där den moderatledda alliansen försöker sig på samhällsplanering, men landar helt fel. I Fornuddsparken tänker man bygga en alldeles för stor skola (igen – jämför Nyboda) som blir kommunens dyraste genom tiderna. Skolan behövs inte, kapaciteten kan gott och väl täckas genom att bygga om Fornuddens skola där den ligger idag, till en betydligt lägre kostnad. Det har vi Socialdemokrater föreslagit, och för samma kostnad skulle flera nya förskolor istället kunna byggas. Den nya jätteskolan i parken kommer att ytterligare förvärra kommunens ekonomi. I flera år har verksamheterna i kommunen gått med underskott, inte minst skolan.

 

Det finns ingen familj som köper ett hus och låter bli att underhålla det i 30 år, för att sedan konstatera att det är i så risigt skick att det behöver rivas och bygger ett nytt. Men det är vad som sker i kommunens skolor idag. Man får inte vara mer slarvig med kommunens pengar än sina egna om man har fått förtroende att styra.

Det enda som håller kommunens ekonomi med näsan över vattenytan är engångsintäkter, såsom markförsäljningar. Tyresö kommuns ekonomi är att likna vid Lyxfällan, och är definitivt inte hjälpt av ofinansierade skrytprojekt. Den moderatledda alliansen har uppenbara svårigheter att hantera ekonomin.

 

Det är svårt att hitta ett ljus i tunneln vad det gäller det politiska ledarskapet, men det finns ändå ljusglimtar. I våras klubbades Tyresös budget igenom för 2017. Många gånger kan det vara förutsägbart, den moderatledda alliansen röstar igenom sina förslag och oppositionen får sina förslag nerröstade, oavsett vad det gäller. I år var det annorlunda, i år skrällde det till. Vi socialdemokrater sydde ihop en överenskommelse med Liberalerna om att trygghetslarmen ska vara avgiftsfria. Det är ett riktigt bra beslut, eftersom det finns äldre som avstår från larmet på grund av kostnaden, och för kommunens del är intäkten obetydlig i sammanhanget. En fallskada som upptäcks i tid blir betydligt snabbare och enklare att hantera. Det är också att ta hänsyn till vad tyresöborna vill, eftersom 86 procent sa nej till nya avgifter i en folkomröstning. Det är ett klart steg i rätt riktning, och första gången sedan alliansstyret tillträdde som ett förslag från oppositionen röstats igenom i budgeten. Jag hoppas att det kan bli fler kloka överenskommelser framöver.

 

Har vi härmed ett nytt politiskt läge i Tyresö? Det får framtiden utvisa, men jag är glad för att det nu finns politiska företrädare i andra partier som vågar lyfta blicken och värdera förslag utifrån innehållet snarare än vem som är avsändaren. Blockpolitiken är skadlig för Tyresö, och efter nästa val hoppas jag att den här i Tyresö, liksom i många andra kommuner, är död.

Jag fick en fråga

Jag har fått en fråga på kommunens sida Frågepanelen. Tyvärr fick mitt svar inte plats där. Jag skulle ha kunna kortat ner svaret betydligt, men Christer ställde många frågor och jag tycker att det är mest respektfullt att svara på alla. Jag väljer alltså att publicera svaret i sin helhet här. Till  er som följer den här sidan för att läsa mina blogginlägg, ber jag om överseende och ber er att betrakta det här som en parentes.

”Får man bli förbannad på politiker?

Detta är en fråga främst till sossarna!
Min bror fyller 50 nästa år han fick INTE plats i trollbäckens skolor.
Min dotter fick INTE plats i förskolan i trollbäcken.
Mina grannar får INTE plats i kumla skola ett stenkast från oss utan
måste åka ända till sofieberg. Ända sedan mitten på 70talet har trollbäcken
saknat platser i skola/förskola, jag har bråkat med kommunen i snart 25 år
för att man inte skall glömma bort oss!! Nu när man äntligen har vaknat.
Hoppsan oj behövs det en skola i trollbäcken, var ligger det?
Vad gör sossarna då? NÄ NÄ ingen skola i trollbäcken vi tycker att
man skall bygga ett äldreboende på kringlan tomten istället, dessutom vill vi
flytta biblioteket till alleplan! NU BLIR JAG RIKTIGT FÖRBANNAD!
För 7-8 år sen på ett föräldrarmöte kom det en protestlista mot att just flytta
bilioteket till alleplan, sossarna hade fått för sig att man skulle lägga ner bibblan.
Kultur/fritid ville bara minska de enorma ytor som trollbäckens bibliotek hade och därmed kunna starta en filial ute i Strand, det var ett förbaskat bra förslag tycker jag .
Berit fick kalla fötter satte stopp för hela förslaget (trodde hon skulle förlora viktiga röster i trollbäcken)

Jag träffar många trollbäckenbor som tror att man skall lägga ner sofieberg
och det är därför man skall bygga nytt i Fornudden,
ytterligare ett felaktigt rykte från sossarna som kan få allvarliga följder för
oss i Trollbäcken

Vad tusan håller ni på med?

/Christer Edberg
Trollbäcken”

Hej Christer!

Tack för din fråga. Du tar ju upp flera olika spår, och jag ska svara på alla.

Hur det såg ut med skolplatser i Trollbäcken för oss som närmar sig 50 är i och för sig intressant, men knappast relevant för den besvärliga situationen idag. (Din bror tror jag bestämt visst fick plats i Trollbäcken i skolan. Jag vet det eftersom vi gick i samma klass.) Jag håller med dig om att det är en allvarlig brist att det saknas platser i förskolan och skolan i Trollbäcken, men det intressanta är att du inte riktar kritiken mot moderaterna som ändå styrt kommunen i snart 18 år. Under de senaste sju åren har inte en enda ny avdelning inom förskolan tillkommit, för varje ny som har öppnat har lika många stängts, trots att antalet barn hela tiden ökat. Det betyder att barngrupperna nu är så stora att gränsen för vad som kan anses vara en bra arbetsmiljö för både barn och personal för länge sedan är passerad. Vi socialdemokrater har under en mycket lång tid krävt att det sker en bättre planering av antalet platser för att kunna möte behoven utifrån befolkningstillväxten. Senast förra året var Trollbäcken dessutom nära förlora ytterligare drygt 50 platser då kyrkan höll på att fatta beslut om att lägga ner sin förskoleverksamhet. Fråga gärna de kyrkopolitiker som du känner, och jag tror att de kommer att vittna om att vi socialdemokrater var drivande i att rädda kvar verksamheten.

Det är roligt att du har uppmärksammat att vi vill ha fler platser inom äldreomsorgen än vad moderaterna föreslår. Den planeringen som nu sker är alldeles för defensiv, och planerna tar för lång tid att genomföra. Det har lett till att de allra flesta tyresöbor som har behov av särskilt boende tvingas att flytta från kommunen! Innevånarna i Trollbäcken blir äldre, och det har varit känt länge. Jag skulle nästan vilja kalla den saktfärdiga planeringen för oanständig.

Vad gäller våra planer för skolan måste jag tyvärr rätta dig. Det är riktigt att vi motsätter oss en ny jätteskola i Fornuddsparken, men den grundar sig i andra förslag, att behålla små skolor på olika platser i Trollbäcken. För två år sedan gjordes en analys av antalet barn i skolåldern som pekade på en fortsatt uppgång under ett par år för att sedan (ungefär nu alltså) nå toppen och sedan jämnas ut. Kom ihåg att det var innan Engelska skolan startade (som väljs av flera familjer från Trollbäcken) och innan Kunskapsskolan (Trollbäcken är ett stort upptagningsområde) aviserade att de kommer vilja starta från åk 4. Då gjordes bedömningen att en skola för 500 elever i Fornudden skulle täcka det framtida behovet, och det togs fram ritningar på en ombyggnad av Fornudden till just ca 500 elever på befintlig skoltomt. Efter givna förutsättningar tyckte vi att det var (och fortfarande är) ett bra förslag. 

Det nya förslaget på en skola för 700 elever grundar sig i Sweco-rapporten (finns på kommunens hemsida). I den rapporten behövs inte Sofiebergskolan som skola i framtiden, utan istället kan man ana att den blir förskola, och att enheten Sofiebergskolan-Fornuddens skola blir en enhet i nya skolan. Om man säger att Sofiebergskolan (med plats för 175 elever) ska vara kvar och har andra idéer om vilka barn som istället ska gå i nya skolan får man gärna redovisa dessa. Det har hittills inte gjorts. Men helt klart är att en utökning av antalet skolplatser i den omfattningen som föreslås bara är befogad om en annan skola läggs ner. Alternativet är att det skulle tillkomma i storleksordningen cirka 1000 nya bostäder i Trollbäcken i närtid för att barnantalet ska öka i den omfattningen. Sådana planer tror jag är orealistiska.

Vi vill istället satsa på att renovera och bygga ut de skolor som finns på befintlig plats. Det är en betydligt billigare lösning, och vi tror att många familjer i Trollbäcken uppskattar att kunna välja att gå i en liten skola nära hemmet, dit barnen kan gå själva. Det skapar trygghet för barnen och en bättre trafikmiljö. Att riva skolor för att de är i dåligt skick och bygga nya är inget annat än slöseri med skattebetalarnas pengar. Ingen familj flyttar in i ett hus, låter bli att underhålla det i 30 år för att sedan konstatera att det är i dåligt skick, river ner det och bygger nytt. Man får inte vara mer slarvig med skattebetalarnas pengar än med sina egna. På Sofieberg har kommunen dessutom köpt in en angränsande del av en villatomt för att kunna utöka skolan, men ingenting har gjorts.

Vi har fler förslag för Trollbäcken, det går till exempel att läsa på Socialdemokraternas hemsida. Hör gärna av dig om det är något kring våra tankar om skolan eller skolutveckling som du vill veta mer om.

Jag tycker att det är tråkigt att du insinuerar att just vi socialdemokrater har dålig lokal förankring i Trollbäcken. Jag föreslår att du gör en närmare analys av både kommunstyrelsen och kommunfullmäktige, så kommer du nog komma fram till ett annat resultat.

Slutligen vill jag ta Berit Assarsson, tidigare moderata kommunstyrelseordföranden, i försvar. Hennes politiska förmåga och analyser grundade sig sällan på kalla fötter, enligt min uppfattning. Moderaterna hade mycket riktigt planer på att flytta biblioteket till nuvarande apoteket. Det möttes av starka protester från boende i Trollbäcken, en av talespersonerna för motståndet var hennes partikamrat George Ramqvist. Planerna att flytta biblioteket stoppades då. Att det sedermera minskade ytan för att ge plats åt förskolan var många år senare och bör inte blandas ihop, och det fördes inga diskussioner såvitt jag vet om att lägga ner biblioteket då heller.

Berit hade förmågan att lyssna in opinionen, ta till sig ny information, och hade också förmågan att våga ändra sig. Det är tyvärr något som tyresömoderaterna och den borgerliga alliansen idag saknar, vilket jag är den förste att beklaga. Ingen av synpunkterna från samrådet om Fornuddsparken har tagits tillvara, trots att många kloka idéer och nya tankar har framförts av boende i Trollbäcken.

Om du tycker att Trollbäcken är negligerat – vilket jag kan ha förståelse för - så uppmanar jag dig att rikta frågor till dem som har ansvar för utvecklingen de senaste 18 åren. Eller kanske själv engagera dig i politiken?

Med vänlig hälsning

Anita Mattsson (S) Oppositionsråd

Om den oädla konsten att ta sig ur ett inmålat hörn.

Vad gör den som har målat in sig i ett hörn? Om man är styrande politiker i Tyresö så säger man att det är flyktingarnas fel. Fastän de inte varken har en pensel i handen eller ens befunnit sig i rummet. Låt mig berätta.

Jag tror att alla kan vara hyggligt överens, i olika grad, om att det finns utmaningar i kommunen. Inom förskolan växer barngrupperna för varje år, och personaltätheten minskar. Det är för visso ett gemensamt problem för hela länet att det inte finns tillräckligt många utbildade barnskötare och förskolelärare, och att dessa är svårrekryterade grupper. I Tyresö förvärrar situationen kraftigt för att alliansen under de senaste sju åren inte öppnat en enda ny förskoleavdelning netto. För varje ny avdelning som har öppnats så har lika många stängts. Under samma period har antalet förskolebarn ökat markant. Det behövs inga djupare kunskaper i matematik för att inse att barngruppernas storlek därmed har ökat. Problemet är alltså inte nytt, men förvärras för varje år.

Även skolan i Tyresö är hårt drabbad av alltjämt ökande klasstorlekar. Trots vallöften om mindre grupper ges inga reella möjligheter till detta av den styrande majoriteten, eftersom detta ska ske ”inom ram”. Det innebär att det inte får kosta något, särskilt när skolan inte ens får uppräkning för pris och lönekompensationer, vilket bara det innebär ett besparingskrav 2016 på 3,1 % (SKLs siffror). Då kan inga nya lärare anställas, simple as that. I både 2010 och 2014 års valrörelser har mindre barngrupper och minskade klasser varit på tapeten i olika omfattning. Men inte under ett enda år sedan 2010 har några ekonomiska insatser gjorts i den riktningen av den moderatstyrda Alliansen. Dessutom omöjliggörs ekvationen om minskade klasstorlekar ytterligare av det strategiska arbetet som pågår med att avveckla skollokaler som anses vara för stora.

Låt mig få ta ett exempel till. Media har rapporterat om att socialtjänsten befinner sig i fritt fall. Just nu är läget akut, chefer och medarbetare flyr kommunen. Halva styrkan som jobbar med barn har sagt upp sig, där ingår samtliga enhetschefer. Problemen är inte nya, utan har pågått under lång tid. Ytterst handlar hela den nedåtgående spiralen om ett svagt politiskt ledarskap och en kraftig underfinansiering av verksamheten som pågått under lång tid. En oberoende konsultrapport pekade 2013 på att kostnaderna varit lägre än vad som förväntas i jämförelse med andra kommuner. Konsulten beskriver sänkningen av standardkostnaden för Individ- och familjeomsorgen mellan åren 2009 och 2011 som ”anmärkningsvärd”.

När media nu rapporter om det allvarliga läget i Tyresö så blir det jobbigt, tycker vissa. För visso har man svårt att se sin egen roll i att man målat in sig i ett hörn. Det krishanteras, träffas och dras upp talespunkter om hur detta ska bemötas, hur ska man hantera media? Hur tar vi oss ur det här helskinnade? Vems fel ska det vara?  *trumvirvel*  Någon kläcker idén att det är invandringens fel. Ridån går ner.

Vi står nu inför en situation i Tyresö där ledande politiska företrädare kommer att förklara kommunens problem med att det kommer hit ensamkommande flyktingbarn. Trots att problemen uppstått flera år innan de här barnen ens lyckas ta sig från krig och förtryck. Långt innan vi visste att flyktingmottagandet skulle öka. Till och med problemen som samhällsbyggnadsförvaltningen har (många byggplaner pågår i kommunen, samtidigt som konsultfirmor dammsuger kommunerna i regionen på folk som kan det här med plan och exploatering) kommer att vara de ensamkommande barnens fel. Inte ens det faktum att staten hittills överkompenserat kommunen för kostnader kommer att hjälpa. (I år förbättras socialnämndens kraftiga underskott med ca en miljon kronor för arbetet med ensamkommande barn.)

Det här smaklösa sättet att ta sig ur ett hörn som man själv har målat in sig i, är för mig ganska chockerande. Jag hade faktiskt högre tankar om gänget runt ratten. Jag hoppas att några av dem tar jullovet till att fundera en vända till. Om modet att ta konsekvenserna av sina tidigare beslut. Kanske våga fatta nya beslut i en annan riktning. Men framför allt att inte skylla på de mest utsatta i samhället, de som inte har en chans att försvara sig.

 

Om du hade kunnat stoppa förintelsen, hade du gjort det då?

Det är ändå märkligt, att så många människor i Sverige idag säger sig kunna tänka sig att rösta på ett nyfascistiskt parti sprunget ur ren nazism. Idag har vi bättre tillgång till information än någonsin tidigare. Vittnesmålen från dödslägren lever fortfarande. Ändå är det så många som fortfarande inte fått upp ögonen och ser kopplingen mellan SD idag och Hitlers nazism och vägen till makten på 30-talet i Tyskland. Hur är det möjligt?

Jag har svårt att tro att en så pass stor andel av svenskarna verkligen är nyfascister. Men redan här är kopplingen tydlig; Jag tror inte heller att 37 % av den tyska befolkningen 1932 stod för en nazistisk ideologi. I en tid av många frågor är det lätt att attraheras av enkla svar, även om svaren inte håller för en närmare granskning. Lägg där till en välputsad fasad och en partiledare som ”talar så folk begriper”.

De enkla svaren är samma nu som då; Ta alla problem i samhället, äsch, ta med dina personliga problem också när du ändå är i farten, och lägg HELA ansvaret för ALLA problem på en liten grupp människor. Och om vi gör oss av med den här gruppen människor så kommer alla dina och mina problem att försvinna. Simsalabim.

Som en central del av putsningen på fasaden för att framstå som ett rumsrent parti, pågår ett upprensningsarbete som inom SD. Det är uteslutning av de medlemmar som offentligt säger det som de andra säger bakom stängda dörrar, uteslutning av ungdomsförbund, övervakning av medlemmars e-post och så vidare. De interna bråken och skandalerna inför öppen ridå avlöser varandra. När partiet skriver sin historia kommer man säkert att läsa in sig på hur Hitlers propagandamaskineri beskrev upprensningen på sin tid, efter exempelvis Långa knivarnas natt.

Fascismen idag har själva lämnat ordet fascism och den öppna rasismen, men kärnan känns igen. En folklig ultranationalism inriktad på nationens pånyttfödelse. Dagens förfall sätts mot en tidigare idyll. Vi ska omfattas av en stor gemenskap, men den är inte för alla, utan exklusiv utifrån födsel och ursprung. SD är nyfascister. SDs historia bygger också på nazismen. Redan ursprungligen deltog en SS-veteran och andra beryktade nazister - aktiva också under tiden för Förintelsen, i bildandet av det nya partiet. Partiet är rasistiskt. Sverigedemokraternas rasism är inget som tillhör historien. Den är del av partiets idé.

I 30-talets Tyskland behövde nazisterna ingen absolut majoritet för maktövertagande eftersom de lyckades skapa kaos i riksdagen och därmed kuppade till sig makten, där de sedan kunde skapa en politisk diktatur där all opposition förbjöds. Även SD gör sitt för att skapa kaos i riksdagen, kränkta som de är över att 13 % inte kan styra över 87 %. Just nu sitter de och kräks över decemberöverenskommelsen som de själva tvingade fram.

Den senaste veckan har ett par personer frågat mig varför jag inte vill ha ett samarbete med SD. Jag tror inte att de personerna skulle förvänta sig att ett demokratiskt parti skulle samarbeta med Hitler på sin tid. Jag ser ingen skillnad på det. Så länge inte SD har 51 % av rösterna i ett allmänt val tänker jag fortsätta att göra mitt för att hålla dem borta från samarbetsorgan. Det är förvånande, kan jag tycka, att man efterfrågar samarbete med just socialdemokratin. Historielöst, är den spontana känslan.

Jag ser en tydlig koppling i historien till det vi ser i Sverige idag. Alltså är det allas ansvar som tror på demokrati, att göra motstånd mot den normalisering som sker av SD. Tanter med handväskor och alla andra, det är dags att säga ifrån! Annars kommer vi att få stå till svars för kommande generationer. Det är inte vilket parti som helst, bara för att de tagit plats i Sveriges riksdag. Om man fortsätter att lyssna till ondskan bakom putsade fasader och släpper in stöveltrampet i finrummen, så kan det sluta nu som då. Historien har visat vilka som kommer att radas upp som djur framför planket.

De kommer att sluta med att de skjuter huvet av oss.

Jag gjorde motstånd.

”Sverige har inte råd med fler invandrare. Vi har ju inte ens råd med pensioner till våra egna.” Kommentaren kom från en balanserad vit man i övre medelåldern, frisk och utan ekonomiska bekymmer. Och sedan följt av det obligatoriska ”Jag är ju ingen rasist”. Eftersom jag aldrig låter sådana kommentarer slinka förbi oemotsagda – hur less man än kan bli – så tog jag sats för att börja en diskussion. Den här gången behövde jag inte det, en 20-årig kvinna i närheten tog hela debatten på ett brilliant sätt. Jag bara lutade mig tillbaka och njöt av föreställningen. En annan kvinna, runt 18, väste till mig ”Jag fattar inte hur många äldre kan gå på den där SD-propagandan”.

 

Jag vet inte om äldre har ett större ansvar än yngre, men sannolikheten att de har känt eller träffat personer som var med i Tyskland på 30-talet är åtminstone större. När landet hade dålig ekonomi och skyhög arbetslöshet pekades små minoritetsgrupper ut som syndabockar för allt ont, och Hitler fick till slut stöd av 37 % av befolkningen i allmänt val. Jag är skiträdd för att samma sak ska hända här i Sverige. Retoriken är densamma här och nu som där och då. ”Allt är invandringens fel.” Att vi har problem med för stora klasser och lärarbrist i skolan, att förlossningsvården inte fungerar på ett säkert sätt, att sjuka människor inte får den vård de behöver och att många pensionärer – främst kvinnor – lever i fattigdom är inget vi accepterar i en välfärdsstad som Sverige. Men är det invandringens fel? Svaret är nej. Svaret är att vi betalar för lite i skatt. Alla skattesänkningar som den förra regeringen ägnade sig åt (och faktiskt lånade pengar för att finansiera) har urgröpt landets ekonomi. Idag betalar den som arbetar lika mycket skatt som hen kostar samhället. Det betyder att det inte finns något kvar att fördela. Så svaret är att vi måste minska arbetslösheten och betala mer skatt. Under förutsättning att vi fortfarande vill ha en gemensam, väl fungerande och allmänt finansierad välfärd.

 

Inte sedan andra världskriget har så många människor varit på flykt. Från Syrien flyr familjer för sina liv, de flesta blir kvar i regionen. Jordanien har tagit emot 2 miljoner flyktingar. De som kommer till Europa och Sverige är en liten bråkdel. De som tar sig hela vägen till norr  är medelklassfamiljer med hus, bil och jobb som lämnat allt de har och hela sitt sociala sammanhang, för att rädda sina liv. Och de som kommer hit till Sverige har högre utbildning än vad vi svenskar i genomsnitt har. Självklart kostar flyktingmottagningen pengar, det vore tramsigt att påstå något annat. Men det är inte de här familjerna, eller de ensamkommande barnen, som är ansvariga för att vår fina välfärdsstat monterats ner, skattesänkning efter skattesänkning.

 

Jag träffade en kvinna i Tyresö centrum i veckan. Hon och hennes man var politiska flyktingar men har bott länge i Sverige. Deras barn är födda här, Sverige är deras land. Hon berättade för mig hur rädda hennes barn är, hur de hör stöveltrampet dåna allt högre. De läser om tyska nazister som pissar på oskyldiga små barn. Och de ser hur hatet växer också här. Hennes barn har noga lärt sig vad som hände i Tyskland på 30-talet och ser att exakt samma sak kan hända igen. Men den här gången kanske också i Sverige?

 

Nynazismen i Sverige har lärt sig läxan. Man har putsat fasaden och pratar ”så människor förstår”. Och att allt fler lyssnar och attraheras av den tillrättalagda retoriken, går att se i opinionsundersökningar. Det skrämmande är att så många väljer att inte se vad som ligger bakom, och vad nazisternas mål är. Och om inte människor ser likheten och vaknar till kan historien återupprepa sig. Jag är på allvar rädd att det händer, och det börjar här och nu. Sorteringen av människor utifrån hudfärg eller annat är livsfarlig.

 

Någon gång i framtiden kommer vi att ställas till svars för vad som händer nu. När mina barnbarn frågar mig vad som hände och vad jag gjorde, så ska jag säga ”Jag gjorde motstånd. Och det gjorde din mamma också.”

Låt oss slippa "sommarminnen"

Idag började skolterminen i Tyresös skolor. Många barn har längtat och sett fram emot just idag. Endel hade svårt att somna igår, med väskan färdigpackad bredvid sängen och magen full av fjärilar.

Eftersom jag har tre barn så har jag fått möjligheten att vara med vid skolstarten många gånger. Det är alltid fint väder, barnen har blivit påtagligt större sedan i våras och luften är full av förväntan. Det är liksom konstant.

En annan sak som har varit konstant för mina barn, oavsett om de har gått i 1:an, 3:an eller 5:an, oavsett skola och oavsett vilken lärare de haft är första arbetsuppgiften de får. "Rita, skriv eller berätta om ditt sommarlov." Ibland uppmanas barnen också att ta med sig ett "sommarminne". Låt mig få förtydliga redan här att jag förstår den pedagogiska tanken, och den är säkert god. Lika säker som jag är på att de flesta - åtminstone yngre - barnen längtar till skolstarten, lika säker är jag på att några barn har svårt att sova kvällen innan av just den här anledningen.

Rädda barnen gör beräkningar på hur många barn som lever i barnfattigdom, och LO har tagit fram siffror på hur många familjer som aldrig har råd att åka på semester eller har tillgång till en sommarstuga. Oavsett vilka siffror man väljer att hänvisa till, så vet jag att många barn får ta konsekvenserna av att familjerna har det tufft ekonomiskt. I snitt är det flera barn i varje klass som lever i ekonomisk utsatthet.

Även om en skogspromenad i Tyrestaskogen, eller ett dopp i Albysjön kan vara nog så kul, så är det inte särskilt roligt att berätta om när ens klasskompisar har med sig resminnen från världens alla hörn. När ska de här barnen få en brejk? Skolan börjar med att några barn väljer att berätta att de har varit i Spanien fastän de i själva verket inte har lämnat kommungränsen på hela sommaren. Sedan har de en hel termin på sig att hitta på ursäkter till att inte gå på kalas, för att de vet att familjen inte har råd att köpa presenterna som förväntas.

Redan första skoldagen uppmanar läraren i yngsta dotterns klass att barnen ska ha med sig en frukt varje dag för att lunchen ligger så sent. Jag kommer osökt att tänka på en kille jag känner som hade det fattigt hemma. Han hade aldrig med sig varken frukt eller matsäck för de hade inte råd. En dag hade läraren tröttnat och läxade upp honom med att gå hem och säga till mamma att köpa apelsiner, för det är billigt. Skammen han kändre då lever kvar fortfarande, flera år senare.

Jag önskar att den första uppgiften i skolan istället kunde vara "Hitta på ett sommarlov till någon, vem som helst - rita och berätta". Det skulle nog bli roligare för de flesta. 

Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor…

…som inte hjälper varandra, sa Madeleine Albright (fd amerikansk utrikesminister). Jag vet inte hur det är med den saken, men det är lika irriterande varje gång som en kvinna använder sig av klassiska manliga maktstruktursfasoner för att förminska andra kvinnor. Helt nyligen var jag med om det igen, men den här gången var det extra beklagligt, eftersom kvinnan i fråga har haft en högt uppsatt position i något som kan betraktas som en politisk feministorganisation till höger om mitten. Kvinnan (som jag inte tror att jag har något otalt med) och jag träffades en morgon framför en kaffetermos. Hälsningsleenden utbyts, en nick och kanske ett ”god morgon”. Sedan… ”Vilka damiga kläder du har nu för tiden.” (Hon kan ha sagt tantiga, jag är lite osäker. Men innebörden var glasklar.) Jag blev helt paff. Stum. Det kändes surrealistiskt, som att det inte hände på riktigt. Allvarligt, står hon här och kommenterar mitt utseende, när hon istället skulle kunna ha sagt något nedsättande om mina åsikter eller politiska gärningar? Om det nu fanns ett trängande behov av att säga något förolämpande. Jag svarade inte. För att bryta tystnaden, eller kanske för att försöka släta över den pinsamma stämning som höll på att ta form levererades nästa salva. ”Ja men alltså, du skulle ju kunna se mycket yngre ut. Du skulle ju kunna tas för en 25 åring (stort leende) om du valde lite andra kläder. Jo, jo, det är säkert.” Det fanns inget att säga efter det. I och för sig hade jag kunnat försöka ge mig på att förklara att jag inte har något som helst intresse i att försöka se ut som någon knappt äldre än mina döttrar. Det hade nog inte gått fram. Den där ”du duger som du är” kursen skulle inte ha haft någon större nytta här.  Jag skulle också ha kunnat ge mig in på att förklara att jag är stolt för den jag är. Och att jag aldrig skulle vilja ha mina senaste 20 år ogjorda. Könsmaktsordningen är tillräckligt stabil för att en kvinna i tantiga kläder(?) ska behöva armbåga sig fram för att komma någonstans. En 25-åring har det ännu tuffare. Jag kan tänka mig att Maud Olofsson blev lika förvånad när Göran Persson (som vid den tidpunkten ändå kunde betraktas som Sveriges drygaste gubbe) kommenterade hennes vikt framför TV-kamerorna. Hela den förmiddagen hörde jag Madeleine Albright i bakhuvudet.

Samma kväll på ett annat möte, i ett annat sammanhang, hände motsatsen. I den miljön hade jag tidigare stuckit ut hakan ordentligt, det hade börjat blåsa, nej storma, men den gemensamma lösningen var inom räckhåll. Där finns en klok kvinna med bred erfarenhet och förmodligen stark självkänsla, tillhörande ett stort samlingsparti på högerkanten. Vi stod framför kaffetermosen när hon sa till mig. ”Du vet, det här är din förtjänst. Vi hade aldrig varit här utan dig”.

Jag är full av beundran för kvinnor som hjälper och stöttar varandra. Som vet att det inte alltid är så förbaskat lätt. Som vet att det kostar på att vara kaxig, driva på det som man vet är rätt, inte ge upp. Och att man vill ha lite credd för det ibland också.

 

Det kanske inte finns en särskild plats i himlen för kvinnor som hjälper varandra, men livet på jorden blir betydligt lättare i alla fall.

Blåser det SL? Slakta några bussförare!

Jag kan inte annat än att tycka att SL – och ibland även deras upphandlade utförare – har smaklöst dåligt omdöme när det kommer till personalpolitik. Möjligen har det att göra med att gruppen som får utstå eländet är lätta att ersätta. Hur som helst lyser synen på medarbetarna igenom, allt som oftast.
Det värsta exemplet var nog i vintras. Minns ni när ett tåg på Saltsjöbanan skenade iväg, förbi bommarna vid slutstationen och rakt in i ett bostadshus? Det tog inte lång tid förrän man la skulden på en städerska. Trots att det lät fullkomligt osannolikt bekräftade man ut att hon skulle ha fått lust att busköra mitt i natten, tagit tåget och satt fart mot stoppet med livet som insats. Det fick givetvis medierna att spekulera i hennes mentala hälsa, medan hon kämpade för sitt liv på sjukhus. Det visade sig senare att hon var oskyldig, men först efter att bilden satt sig att hon var en galen kvinna med dödslängtan. Hur det har drabbat henne och hennes familj vet jag inte, men jag kan föreställa mig att det har varit ett helvete.
Trots den läxan fortsätter SL att skylla på sin – eller utförarna Nobina, Keolis och Arrivas – personal när det blåser. Eländet med reskassan, och felaktiga debiteringar, berodde enligt dem på att bussförarna inte förstod systemet. Det är möjligt att de inte gör, men varför skulle just bussförarna förstå systemet när ingen annan heller gör det. Kanske har några bussförare fått utbildning men inte alla. Jag har fått bekräftat av bussförare själva som säger att de fått information som är helt annorlunda och motsatt mot den information som lämnas av SL-center.
Det finns fler dåliga exempel, där scheman är så tighta att man inte ens får en kisspaus. Och det är bussförarna som hålls ansvariga för att tidtabellen inte hålls.
Nu i veckan ondgjorde sig SLs informationsansvarige för bussförare som vägrade släppa på rullstolsburna passagerare. Det hon sa mellan raderna var att ”vi har utbildat dem, men de förstår inte eller är lata”. Självklart är vi många som förfäras över att de som redan har svårare att ta sig fram blir kvarlämnade på trottoaren. Men innan man hänger ut bussförarna som ointelligenta och bekväma kanske man kan börja med att ställa sig frågan varför.
Sanningen är att många – förmodligen de flesta – hållplatserna inte är tillgänglighetsanpassade. Busschaufförerna, som förvisso fått utbildning, berättar att både hållplatserna och ramperna måste förbättras. Och att få på en rullstol på bussen ofta kräver riktigt tunga lyft, som alla inte orkar.
Slutsatsen för min del blir att det krävs tillgänglighetsanpassning, resurser och verktyg för att rullstolsburna ska kunna åka buss. Det är dyrt. Och när pengarna inte finns är det lättare att skylla på dumma och lata bussförare. Klassisk härskarteknik och urdåligt ledarskap.
Vem f-n vill vara busschaufför när man ska bära hundhuvudet för allt elände SL hittar på?

Du räknar uselt, Göran!

Min dotter började första klass igår. Det är stort – längtan och spänningen har varit enorm. Kvällen innan kunde hon inte somna, och igår vaknade hon alldeles för tidigt av allt pirr. Utrustad med ryggsäck innehållande vattenmugg och nytt pennskrin gick hon stolt iväg i morse till den första riktiga skoldagen. Jag hoppas att det kommer gå bra för henne. Och för hennes andra 26 klasskamrater…

De är alltså 27 barn i klassen! Läraren – hur duktig hon än är – kommer aldrig att ha mycket tid för varje elev. Hur många hinner man egentligen se? Och det är inga enorma lokalutrymmen vi pratar om heller. Vilken vuxen skulle trivas i den arbetsmiljön? Det är inte helt osannolikt att kontorsrum för vuxna skulle dömas ut av arbetsmiljöverket om de motsvarade miljön som skoleleverna förväntas lära och prestera i. 

Det här är tyvärr ingen nyhet. Barngrupperna i Tyresö är större än i resten av landet. I vårt budgetalternativ belyste vi Socialdemokrater problemet och presenterade ett antal förslag på hur man skulle kunna vända utvecklingen och minska barngrupperna i både förskolan och skolan i Tyresö. Tyvärr blev vi inte helt oväntat nerröstade av den borgerliga alliansen. En moderat ledamot var så provocerad av idén att ta pengar från central administration och lägga på skolorna att hon kallade det för ”gallimattias”. 

Idag låter jag mig provoceras av Göran Hägglund (partiledare för KD) i Svenska Dagbladet. Han säger sig vilja minska barngrupperna i förskolan, och det är givetvis välkommet. Sedan berättar han hur det ska gå till, och då inser man snabbt att det som vanligt pratas mycket, men att det inte kommer att hända något. Matematiken är följande: Höj maxtaxan med 100 kr för första barnet, 67 kr för andra och 33 kr för tredje barnet. I genomsnitt går det 17 barn per förskolegrupp i landet. Ponera att ingen av dessa har syskon (osannolikt), då kan avgiften (under förutsättning att alla familjer tjänar minst 42000 kr per månad - osannolikt) öka intäkterna med maximalt 100 kr per barn, totalt 1700 kronor. Mer sannolikt skulle det röra sig om ca 1100 kronor för förskolegruppen. Kommunen ska dubbla, och staten ytterligare dubbla, vilket då blir 4400 kronor i högre intäkter. Det ska alltså räcka till att minska förskolegruppen från 17 till 16 barn (det räcker ju med ett barn mindre för att gruppen ska ha minskat enligt KDs definition). Kostnaden per barn måste alltså vara 4400 kr per månad om pengarna ska räcka för att minska barngrupperna. Det ger en genomsnittlig kostnad per förskolebarn på 52800 kronor per år. Den som någon gång ägnat sig åt kommunal ekonomi vet att det inte ens är hälften av den egentliga årliga kostnaden för ett förskolebarn. Apropå dåliga matematikkunskaper i skolan…

Redan tidigare har KD deklarerat att de vill minska grupperna på förskolan genom att det ska vara dyrare att vara där längre tid, alltså på morgonen eller kvällen. Det kommer inte att leda till något annat än att ytterligare fördyra för de som har behov av barnomsorg många timmar. Vi pratar då om ensamstående, eller de med lägst lön. (Dåliga arbetstider och låg lön hänger ofta ihop.) I områden där mer välbärgade familjer bor finns det inte särskilt många barn kvar på förskolan efter 16:30. Den avgiftshöjningen skulle alltså de med högre inkomster slippa.

KDs politik bidrar till att cementera segregation, ojämställdhet och utanförskap. Göran Hägglund är inte nöjd med att ha fått igenom en hemmafrureform som han kallar vårdnadsbidrag. Hans vilja att desarmera förskolan är också så uppenbar att KD lika gärna kan säga det rätt ut: Håll barnen hemma från förskolan - kvinnans plats är i hemmet.

”Du är faktiskt mycket intressant. Tyvärr.”

Svenskar är de européer som går mest sällan till doktorn; 2,9 läkarbesök per år. Jag har alltid legat långt under det snittet, och får vara tacksam för det. Men nu har det alltså hänt, och vad jag har fått reda på är så skrämmande att jag måste berätta om det.

Jag drar mig alltså för att gå till vårdcentralen. Inte på något sätt för att det skulle vara dåligt där – tvärt om. De gånger jag gått dit (oftast med barnen, men de är också för friska för att det ska vara särskilt frekvent) så har jag träffat fantastiska läkare. De är duktiga och har jobbat där länge. Vårdcentralen vi tillhör har faktiskt de mest nöjda patienterna i länet.

Jag har dessvärre en föreställning om att vårdcentraler kryllar av människor som lider av åkommor som inom kort går över av sig själva. Och jag vill inte vara en av dem. Alltså förvånade jag mig själv i fredags genom att ringa och boka en läkartid för att det susade i ena örat. Jag förstod att det går över av sig själv, men jag höll på att bli tokig. Lite tinnitus har jag hela tiden, men nu var det fråga om en motorbåt på långt avstånd i vänster öra som gjorde vardagen outhärdlig. Jag har aldrig haft en vaxpropp, men ställde diagnosen på mig själv och bokade tiden för att få den borttagen, (eftersom dotterns öronläkare berättat för många år sedan att man inte ska göra sådant själv).  

 Jag fick tid samma dag, och läkaren konstaterade ganska snart att där inte fanns någon vaxpropp. Däremot fick jag lämna några prover och svara på hundra frågor, och fick en ny läkartid på måndagen och remiss om fler prover.

 ”Du är faktiskt mycket intressant. Tyvärr.” sa han. En fantastisk komplimang, dessvärre bara akademisk. Jag tyckte ärligt talat lite synd om honom, att en medelålders person som i övrigt känner sig kärnfrisk, ska vara hans mest intressanta patient den dagen.

På måndagen berättade han att han hade funderat på mitt fall under helgen. Och att han skulle remittera till ännu fler prover. Hittills hade inget av detta har gjort mig nervös eller fått mig att känna oro. Däremot det han sa sedan, det har gjort mig både orolig och rent av chockad.

Läkaren på vårdcentralen intill de lummiga villakvarteren berättade att han kunde beställa de prover han tyckte sig behöva eftersom vårdcentralen gick så bra. Ett av de bästa resultaten inom landstinget faktiskt. Han berättade att om vårdcentralen inte hade gått lika bra, eller om han hade jobbat på en annan vårdcentral skulle han få kritik för att ha beställt för många prover.

Jag blev stum. För att försäkra mig om att jag hade förstått rätt ställde jag en kontrollfråga. Läkaren hade inte gissat sig till att jag var intresserad utifrån ett samhällsperspektiv. Och han hade förmodligen inte bott här tillräckligt länge för att ha lärt känna viljan och insikten hos många svenskar i det sunda att solidariskt finansiera sjukvård till den som bäst behöver den. Han hade kanske rentav flyttat hit sedan Filippa Reinfeldt blev sjukvårdslandstingsråd. Han hade förmodligen sett effekterna av det ersättningssystem som gynnat vårdcentralen på Stureplan och missgynnat vårdcentralen i Akalla. Kanske trodde han att jag inte alls brydde mig om orättvisor. Han svarade mig att jag inte alls behövde oroa mig, jag tillhörde ju den här vårdcentralen med det goda resultatet, och han hade möjlighet att beställa alla prover som var intressanta ur ett akademiskt perspektiv.

Jag tror att jag genom den här läkaren har fått en liten inblick i sanningen. Hur det egentligen fungerar, men som ingen pratar om. Hur ojämlik vården håller på att bli. Jag kan inte tänka mig Filippa Reinfeldt vågar säga rakt ut att hon är nöjd med ett system som inte bara skiljer på vilken vård vi kan förvänta oss utifrån var i landet vi bor, utan också i vilken kommun, och  var i kommunen vi bor.

Om jag inte hade flyttat för åtta år sedan hade jag tillhört en annan vårdcentral. Vad hade hänt om jag gick dit i fredags? Den vårdcentralen har sämre ekonomi. Vad säger chefen där när läkarna vill beställa prover utan att VETA innan om proverna är nödvändiga? Kanske hade jag blivit hemskickad med medicinen som för visso hjälper mot öronsus, men som primärt är ämnat mot depressioner? Det känns helt plötsligt ganska sannolikt.

Den här nya kunskapen om hur läkarna på en vårdcentral får arbeta skrämmer mig. Klyftorna ökar överallt i samhället, ojämlikheten breder ut sig. Det är alltså inte en självklarhet att vi alla får den vård vi behöver oavsett var vi bor. Det är en politisk vilja att det ska se ut såhär, eftersom ersättningssystemen utformas utifrån politiska idéer och värderingar. Idag håller den politiska majoriteten i landstinget på att utforma ett samhälle där några är lite mer värda än andra. Där några har lite större rätt än andra. Det är betydligt mer obehagligt än att det susar i örat.

Vitsippor och budgetarbete

Äntligen. Tussilago, videknoppar, upptinat hundbajs, vitsippor, grus, blåsippor, pollen, fågelkvitter, rinnande näsor, grannar som eldar blöta löv, scilla. Efter den längsta vinter jag kan minnas så kom hela våren samtidigt.

I Tyresö har vi sedan några år flyttat kommunfullmäktiges (KF) budgetsammanträde till juni, vilket innebär att våren också är fylld av budgetarbete. Vilken verksamhet ska prioriteras, och vilken ska få stryka på foten? Vi socialdemokrater har suttit i opposition lite för länge, det är dags att ta över snart. Under tiden levererar vi ”skuggbudgetar” varje år. Det betyder att vi visar vad vi skulle prioritera i det läge att det blir ett maktskifte. Det gör att väljarna kan ta ställning till vilken politik man föredrar även mellan valen.

Jag fick frågan nyligen om det inte känns meningslöst, eftersom vi ändå inte får igenom några av våra förslag. Och det är riktigt – i juni kommer alla våra förslag att röstas ner. Men vad som många inte vet är att de genomförs ändå, åtminstone besparingarna. Sakta men säkert. En i taget. Lite i smyg sådär.

Den som vill följa budgetprocessen kan gärna komma till KF den 12 juni och lyssna. Du kommer att få höra oss berätta vilka satsningar som är viktiga och också vilka besparingar vi gör för att finansiera satsningarna. Du kommer att få höra hur majoriteten raljerar över våra ”fluffbesparingar”. Senare under året genomförs ändå många av dessa besparingar. Sakta men säkert. En i taget. Tyvärr genomförs däremot inte våra satsningar i samma omfattning.

Kanske tror du inte att det är så det fungerar? Hela det här resonemanget kan enkelt bevisas genom empiriska studier. Bläddra gärna upp våra tidigare budgetar (allt finns på kommunens hemsida under Insyn), den senaste finns här. Titta sedan på vilka besparingar vi föreslår. Och titta sedan på vilka som är genomförda. Det kommer lätt gå att hitta ett tydligt samband. År efter år. Det enda som egentligen är förvånande är varför majoriteten envisas med att raljera över besparingarna i första ledet.

Just nu sitter vi och skriver på en alternativ kommunbudget. Och vi gör det alltså inte i onödan, förslagen genomförs ju, efter att ha ”legat till sig” och blivit majoritetens förslag. Jag kan acceptera det. Men det hade varit mycket roligare, och bättre för tyresöborna, om de hade tagit våra satsningar och tydliga fokus på arbete och utbildning, skola och förskola istället.

Men, så länge får jag glädja mig åt att våren fullkomligt exploderar. Och konstaterar att allt är sig likt. Allt återkommer.

Det hade varit bättre att spola ner en miljon kronor i toaletten.

Jag har ganska ofta sedan folkomröstningen hört diskussioner om hur Tyresös moderater värderar demokrati (och heder) lågt. Det är tråkigt. Alla förlorar på det. Tyresöborna mest förstås, eftersom förtroendet urholkas. Alla politiker förlorar också – oavsett partifärg -  eftersom moderaternas agerande bidrar till ett ökande politikerförakt.

Nu gör de det igen; struntar i demokratin och bränner pengar som om det vore MUFs handkassa istället för skattepengar. Avgör själv;

Tyresö Gymnasium har minst sagt en del utmaningar. En gemensam gymnasieregion, där elever själva fritt väljer skola, allt fler ”aktörer på marknaden” (dvs skolor) och allt färre elever, gör att skolor måste göra allt mer för att profilera sig och framstå som attraktiva. I Tyresö har gymnasiet, trots kompetenta lärare och nöjda elever, fått dras med ett oförtjänt dåligt rykte.

Tyresö Gymnasium behöver en uppryckning. Alla är överens om det. Ett par nya profileringar har skett på programmen, men skolan behöver rustas upp, byggas om eller flyttas. Det här är ett stort beslut som handlar om mycket pengar.

Gymnasie och arbetsmarknadsnämnden har i stor enighet arbetat aktivt med frågan, och påbörjat ett stort arbete tillsammans med elever, lärare, ledningen för skolan och även en del konsulthjälp. Nämndens precidum tillsammans med kommunstyrelsens (KS) beredning skulle utgöra politisk referensgrupp. Problemet är bara att när KS ordförande Fredrik Saweståhl och kommundirektören blev ansvariga så avstannade i princip arbetet.

Det senaste året har för gymnasiets del varit ett förlorat år. I projektgruppen har det i princip inte hänt någonting. Inga utredningar om eventuell ny lokalisering har gjorts. Inga kostnadsberäkningar har tagits fram för att se vad som krävs för att behålla gymnasiet där det ligger. Inga som helst analyser har tagits fram. Trots att det faktiskt finns beslut om att sådana ska genomföras. Under tiden söker en allt mindre andel av Tyresös elever till gymnasiet.

En miljon kronor är avsatta för projektet. Dvs utredningen av gymnasiets framtid.

Döm om min förvåning när jag idag läser att moderaterna har bestämt sig i frågan. Utan att ett enda beslutsunderlag har tagits fram. De har inte diskuterat detta i ansvarig nämnd. De har inte sammankallat referensgruppen för projektet. Men de har bestämt sig för att gymnasiet ska rivas och att ett nytt ska byggas nytt på en annan tomt, närmare centrum.

De har uppenbarligen inte lärt sig någon av ”Nyboda-gate” skandalen. Där gick beslutsprocessen till på samma sätt, och resultatet blev en alldeles för dyr och dessutom halvtom skola där pengarna flödade iväg. Beslutsprocessen har kritiserats hårt av revisorerna, den vassaste kritik de hade skrivit. En av revisorerna sa att han aldrig hade varit i en kommun som hade gjort en så stor investering på så bristfälliga underlag. Jag trodde att någon skulle ha lärt sig något.

Nu händer alltså samma sak igen. Beslut utan analyser. Maktfullkomlighet. Förakt för inflytande och dialog.

Den miljon som projektet kostar hade varit bättre att spola ner i toaletten. Då hade inte människor förväntat någon form av demokratiskt inflytande.

Nytt trixande avslöjat i Tyresö

Som många medier rapporterat om valde majoriteten att ignorera resultatet av folkomröstningen. Taxan blir kvar. Alliansen vill ändå inte framstå som fullständigt tondöva, så några dagar efter folkomröstningen försökte man blidka väljarna med att de skulle höja förbehållsbeloppet med 200 kronor.

Förbehållsbeloppet är en statligt fastställd summa som pensionärerna garanteras ha kvar när hyran är betald, innan kommunen har möjlighet att ta ut avgifter. Det justeras varje år på samma sätt som prisbasbeloppet.

Tyresös äldre ska alltså få ha 200 kronor mer kvar i månaden om de är ensamstående. För sammanboende blir det 100 kronor som förbehållsbeloppet höjs med. Det är en välkommen höjning för äldre som har små marginaler. (Fortfarande motsvarar det inte på långa vägar vad folkomröstningen handlade om.)

Vilken möjliga anledningar finns då anledningen till detta?

• Majoriteten har tagit till sig av kritiken och vill ändra en del av taxan, eftersom alltfler äldre tvingas leva på motsvarande socialbidragsnivå.
• Majoriteten inser att det är viktigt att de äldre faktiskt har råd med den omsorg de har laglig rätt till.
• Majoriteten vill gärna framstå som att man lyssnar på folket, och gör åtminstone en liten förändring som man tycker sig ha råd med på sikt.

Nu kan jag avslöja att inget av dessa påståenden stämmer. Håll i er nu alla gubbar och gummor. Sanningen är istället:

• Majoriteten vill framstå som att de lyssnar. Därför höjer de förbehållsbeloppet tillfälligt för att senare plocka bort det igen. Utan att berätta något för tyresöborna!

Formuleringen man hittat på är nämligen mycket kreativ när det gällde att framstå som lyssnande. När det istället återigen handlar om att föra folk bakom ljuset.

Förbehållsbeloppet kommer att höjas lokalt, som utlovat med 200 kronor för ensamstående och 100 kronor för sammanboende 2013. Men det är bara tillfälligt. Vad man inte berättat om är att vartefter det statligt fastställda prisbasbeloppet ökar, så minskar de 200 respektive 100 kronorna med lika mycket. Om indexeringen alltid skulle ligga på samma nivå som mellan 2012 och 2013 så är de 200 kronorna 1 januari om drygt ett år istället 144 kronor. Och 100-lappen har blivit 52 kronor. För ensamstående är hela höjningen uppäten på drygt 3 år. För sammanboende är höjningen uppäten på 2 år.

På en direkt fråga så svarar moderaten Andreas Jonsson, ordförande för socialnämnden, att det är rimligt. Att vi inte har råd med detta på längre sikt. Jag kan tillägga att vi pratar om 300 000 kronor per år. Han har inte alls förstått hur mycket pengar kommunen sparar varje år för att våra äldre har haft råd med omsorg i hemmet. Han och hans parti för en argumentation som får kvartalsekonomer att framstå som långsiktiga.

Tyvärr verkar också trixande vara en paradgren för moderater även i Tyresö.

Vi betalar för att kränka funktionsnedsatta

Jag har tidigare i olika sammanhang berättat om de olika åtgärder majoriteten i Tyresö vidtagit för att hålla valdeltagandet på en så låg nivå som möjligt. Det är allvarligt ur ett demokratiskt perspektiv. Efter den rådgivande folkomröstningen valde majoriteten att ignorera resultatet och behålla den nya taxan, trots det tydliga beskedet från väljarna.

Givetvis bör ett så tydligt valresultat följas, och taxan återställas. En av åtgärderna skulle således vara att ta bort den nya avgiften på klientombud. Klientombuden är de som håller kontakt med personer med funktionsnedsättningar och hjälper dem med myndighetskontakter och kontakter med sjukhus osv. Jag har träffat ett par personer som har berättat för mig att de avsagt sig hjälpen för att de inte längre har råd. Nu pratar jag alltså om är alltså våra svagaste och fattigaste medborgare.

Det finns åsikter på Socialstyrelsen om att kommunerna inte skulle få ta betalt för den här typen av tjänster, och många kommuner gör det inte heller.

Den nya avgiften för funktionsnedsatta här i Tyresö har dessutom visat sig kosta mer än den smakar. Administrationen av avgiften är dyrare än vad kommunen får in i avgifter eftersom ett mycket litet antal av dessa personer har någon möjlighet att betala. Det är nästan aldrig någon ansvarig politiker som pratar om de här personerna, eller varför det är så viktigt att pungslå dem på pengar de inte har.

Nu får alltså tyresöborna via skattsedeln vara med och betala för att vilja men inte kunna ta ut en avgift från våra fattigaste medborgare. Jag vill inte att mina skattepengar ska spenderas så slösaktigt och oetiskt!